Sjuøyane
Från Rilpedia
Sjuøyane (svenska Sjuöarna) är en liten ögrupp i nordöstra Svalbard. Ögruppen är det nordligaste området i Svalbard och en av Svalbards ytterpunkter [1].
Innehåll |
Geografi
Sjuøyane ligger cirka 350 km nordöst om Longyearbyen och cirka 50 km norr om Nordaustlandet vid Nordenskiöldbukta i Norra ishavet. Ögruppens geografiska koordinater är 80°41′00″ N 20°57′00″ Ö
Den obebodda ögruppen består av de sju större öarna [2]:
- Phippsøya, huvudön
- Martensøya
- Parryøya
- Rossøya, Svalbards nordligaste plats
- Tavleøya
- Vesle Tavleøya
- Waldenøya
och småön
- Nelsonøya samt ytterligare några mindre holmar och skär.
Öarna består av gnejs och granit och har endast mycket lite växtlighet som består av lav, mossa och enstaka bräckor [3]:
Öarna är habitat för mindre kolonier av sjöfåglar som lunnefågel och den sällsynta ismåsen och däggdjur som valross och isbjörn [3].
Förvaltningsmässigt ingår Sjuøyane i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat [1].
Historia
Sjuøyane upptäcktes möjligen redan 1618 av holländska valfångare från Enkhuizen.
Området kartlades sedan av holländare i slutet på 1600-talet.
De flesta öarna namngavs efter deltagare i de två engelska polarexpeditionerna 1773 under ledning av Constantine John Phipps och 1827 under ledning av William Edward Parry. Under Phippsexpeditionen medföljde även en ung Horatio Nelson [4]:
Ögruppen besöktes även av svenske Adolf Erik Nordenskiöld under dennes Svalbardexpedition 1861 [2].
1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat [1].
Källor
- ↑ 1,0 1,1 1,2 [1], Norsk Polarinstitutt
- ↑ 2,0 2,1 [2], Norsk Polarinstitutt, geografiska namn
- ↑ 3,0 3,1 [3], Spitzbergen.de
- ↑ [4], Norsk Polarinstitutt, historia
- Conway, W. M: No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country, At the University Press, Cambridge 1906.