Från Rilpedia

Simon Grundel-Helmfelt, född 1617, död 14 juli 1677, friherre, militär; generalguvernör i Ingermanland 1659-73, fältmarskalk 1668, riksråd 1673. Han deltog i slaget vid Halmstad 1676, slaget vid Lund 1676 och slaget vid Landskrona 1677, där han stupade. Tjänstgjorde i trettioåriga kriget från 1641. Han utmärkte sig vid det andra slaget vid Breitenfeld 1642. Han adlades 1646 och namnet ändrades från Grundel till Grundel-Helmfeldt.

Han sårades av en muskötkula utanför Rain am Lech senare detta år. Under sin tid i Nederländerna studerade han artilleriteknik och blev mycket framstående i denna krigsgren. År 1649 befordrades han till överste vid artilleriet och 1655 blev han artillerigeneral.

Han utnämndes till guvernör för Riga år 1656. Han försvarade framgångsrikt staden mot tsar Alexej och dennes armé på 90.000 män. År 1659 blev han generalguvernör över Ingermanland. Han återvände till Stockholm 1676 för att bli överbefälhavare för den svenska armén. Han hade stor del i den svenska segern över danskarna vid slaget vid Lund 1676 då dessa var till antal numerärt överlägsna. Han visade stor humanitet i det att han stoppade dödandet av danska krigsfångar efter det att segern väl vunnits. Grundel-Helmfeldt fick vid slaget vid Landskrona 1677 hästen skjuten under sig och dödades av en tysk soldat i dansk lejd. Grundel-Helmfelt var gift med Margareta Hedwig von Parr och efterlämnade inga barn. Deras två barn dog under en pestepidemi vid hans tjänstgöring i Riga. Grundel-Helmfeldt är begraven vid högaltaret i Stockholms Storkyrka.