Från Rilpedia

Denna artikel innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. Rätta gärna felaktigheter. Se diskussionssidan för mer information. Klargör alltid på diskussionssidan varför du använt mallen.

Rysk-ukrainska gaskonflikten är en pågående konflikt mellan Ryssland och Ukraina om vilket pris Ukraina från årsskiftet 2008-2009 ska betala för rysk naturgas. Det statskontrollerade ryska energibolaget Gazprom anklagar Ukrainas motsvarande bolag Naftogaz för att ha stulit 65,3 miljoner kubikmeter gas. Ukraina anklagar Ryssland för att ha höjt priserna oproportionerligt mycket. Båda parter är mycket angelägna om att i Västeuropa framstå som oskyldiga till problemen. Av den gas som används i EU-medlemsländerna kommer drygt en fjärdedel från Ryssland och Gazprom och 80 procent av denna mängd transporteras genom Ukraina. Det är tredje gången i följd som konflikten blossar upp.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Konflikten 2008 - 2009 3 Lösningar 4 Källor

Bakgrund

En konflikt startade i mars 2005 om naturgas och överföringsavgifter. Konflikten kulminerade den 1 januari 2006 då Ryssland skar av gasleveranserna till Ukraina. Läget lugnade ner sig den 4 januari 2006 då leveranserna återupptogs och ett preliminärt avtal mellan Rysslands gasföretag och Ukraina skrevs.

En annan gaskonflikt började i oktober 2007 om gasavgifterna och kulminerade i mars 2008, då gasleveranserna minskades. Under de sista månaderna av 2008 blev återigen relationerna mellan Gazprom och Ukraina återigen spända efter en konflikt om storleken på priset som Ukraina skulle betala.^[1]

Konflikten 2008 - 2009

Den ryska statliga energijätten Gazprom hotade i början av december 2008 att höja priset på gas från 179,50 dollar per tusen kubikmeter till omkring 400 dollar om inte Ukraina betalade sin skuld på två miljarder euro före årsskiftet.

I mitten av december meddelade talesmannen Sergej Kuprianov om igen att Gazprom inte hade några skyldigheter att förnya avtalet så länge Ukraina inte betalade tillbaka sin skuld. Ukrainas president Viktor Jusjtjenko uppgav den 18:e december att landet hade betalat 544 miljoner euro av sin skuld till Gazprom och sa också att resten skulle betalas "inom snar framtid".^[2] Vid årsskiftet hade dock inte skulden betalats och Ryssland stoppade leveransen till Ukraina, eftersom Ukraina inte accepterade det nya priset på 450 dollar per tusen kubikmeter. Leveranserna till övriga Europa genom Ukraina fortsatte däremot som vanligt, den gasen har då Ukraina ingen rätt att använda.

Redan den andra januari anklagade Ryssland Ukraina för stöld av gas. Ryssland anklagar Ukraina för att ha stulit 65,3 miljoner kubikmeter gas efter att leveranserna till Ukraina stoppades den 1 januari. Gazprom anklagar Ukraina för att ha stulit en sjättedel av den gas som transporteras genom landet till Västeuropa. Den femte januari minskade Gazprom leveranserna genom Ukraina med lika mycket som Ukraina påstås ha stulit, därefter skulle mängden anpassas dag för dag utifrån vad Ukraina sägs ha stulit. Gazproms Aleksej Miller försäkrade dock att nedskärningarna till Europa skulle kompenseras med leveranser via Vitryssland och Polen^[3]

Gasstriden mellan Ryssland och Ukraina kan tas upp vid Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, för att låta denna avgöra striden om bland annat den gasräkning för 2008, som Ukraina enligt Gazprom ännu inte betalat. Vid handelskammaren vill man varken bekräfta eller dementera att gasfrågan snart ska granskas av svenska jurister. Under tiden fortsätter parterna att leverera hårda anklagelser och ge varandra skulden för de osäkra leveranserna till Västeuropa.

EU-kommissionen har förklarat att det inte finns något omedelbart hot mot gasförsörjningen av Västeuropa och att lagren där är fyllda till mellan 80 och 90 procent. Från en rad länder, framför allt på Balkan, rapporterades dock om minskade leveranser och sjunkande tryck i ledningarna efter att Ryssland minskat leveranserna drastiskt den sjätte januari.

Europeiska unionen (EU) vill se konflikten som en rent kommersiell tvist mellan Ryssland och Ukraina sände 5 januari 2009 en delegation till Kiev för att tala med ukrainska regeringen. I den ingår handelsministern i Tjeckien, Euroepsika unionens. Enligt EU-tjänstemän i Bryssel planerar delegationen också ett möte med Gazprom samma dag.

Den sjunde januari stoppade Ryssland alla leveranser till Europa genom Ukraina för att undvika stöld från Ukrainas sida. Därefter levererades naturgasen till Europa bara genom Vitryssland och Turkiet. Detta ledde till att 17 europeiska länder drabbades av gasbrist.^[4]

Den åttonde januari verkade det som en lösning kunde vara på gång. Ryssland och EU:s ordförandeland hade kommit överens om de villkor som skulle gälla för de observatörer från EU som ska kontrollera att Ukraina inte stjäl någon gas. Den nionde januari krävde EU att gasen skulle igång igen och senare under dagen meddelades att Ryssland är redo att släppa gasen så fort inspektörer kommit på plats. De första observatörerna kom till Ukraina samma dag, men det kan dröja tre dagar innan gasen når Europa.

Bägge parter är mycket angelägna om att i Västeuropa framstå som oskyldiga till problemen. Av den gas som används i EU kommer drygt en fjärdedel från Ryssland och Gazprom och 80 procent av denna mängd transporteras genom Ukraina.[5]

Anledningen till konflikten är inte bara en fråga om priser. I bakgrunden för konflikten finns även den korruption som är förknippad med gashandeln, de stora politiska meningsskiljaktigheterna mellan Moskva och Kiev och splittringen i den ukrainska ledningen.[6] Ryssland håller sig väl med forna sovjetrepubliker och de får gasen till ett mycket lägre pris än andra köpare i Europa. Den drastiska höjningen i pris som Gazprom nu kräver är ett resultat av att Ukrainas sittande president, Viktor Jusjtjenko, försöker gå med i EU och framförallt Nato, alltså hans försök att närma sig väst. Sprickan mellan Ukraina och Ryssland förvärrades ytterligare då Jusjtjenko omedelbart tog så tydlig ställning för Georgien och sin nära allierade Micheil Saakasjvili i konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008, vilket även utlöste en politisk kris i Ukraina.

Lösningar

Beroende på om konflikten ses som Rysslands eller Ukrainas fel, finns det olika lösningar. Ur Rysslands synvinkel ses den kommande naturgasledningen genom Östersjön, Nord Stream, och den planerade South Stream under Svarta havet som bra lösningar. På så sätt skulle Ukraina undvikas med alla de problemen det innebär. All gas till Europa skulle inte heller vara så beroende av en enda ledning och dens förutsättningar. Många i Europa ser dock Ryssland som det stora problemet, kanske inte just i den här konflikten, men det ökade beroendet är problematiskt. Från den synvinkeln skulle Nabucco vara ett stort genombrott. Den skulle sträcka sig från Azerbajdzjan till Europa och på så sätt skulle beroendet av Ryssland försvinna. Europas beroende av importerad gas väntas öka till 80% fram till 2030^[5], vilket gör problemet än mer viktigt att lösas för att undvika konflikter i framtiden.

Källor

1. ↑ ”Ukraine - time to pay gas bills”. Russia Today. 26 november 2008. http://www.russiatoday.com/news/news/33776. Läst 17 december 2008. 
2. ↑ Svenska.yle.fi 2008-12-18[1]
3. ↑ Svenska.yle.fi[2]
4. ↑ SVT[3]
5. ↑ SvD 2009-01-05[4]