Pressetik
Från Rilpedia
Pressetik, en typ av tillämpad etik, syftar till att definiera vad som är lämpligt att, med hänsyn taget till individers välbefinnande, publicera.
Inom svensk press (och andra jämförbara media) finns allmänna överenskommelser och i viss mån lagar som reglerar vad som kan publiceras, exempelvis i samband med rapportering om brott. Denna regelsamling kallas Pressens etiska regler. Två storheter ställs här mot varandra, å ena sidan allmänhetens önskan och rätt till information ("allmänintresset"), å andra sidan enskilda individers rätt till integritet.
I Sverige värnas pressetiken av pressombudsmannen, genom en frivillig organisation med tvingande medel, vilket är mycket ovanligt. De medier som står bakom den har alltså valt att underkasta sig reglerna utan undantag.
Innehåll |
Skyddandet av personlig integritet
I ett allt tätare och hårdare mediaklimat har pressetiken under 2000-talet kommit att bli en alltmer utsatt fråga. Exempel på tillfällen när pressetiken kommit i fokus är mordet på Anna Lindh och Knutbyrättegången. Eftersom de belyser olika sätt som den personliga integriteten kan drabbas, kommer de här att går igenom helt kort - för mer ingående detaljer se respektive artikel.
Knutbyrättegången
Efter mordet i Knutby 2004 uppstod ett enormt mediasug. Utredningen innehöll många mediamässigt mycket starka komponeneter såsom religiös avvikelse, rykten om extrem sexualitet, otrohet och utnyttjande av svagare individer. Under rättegången (maj 2004) förhöll sig olika tidningar (och andra media) olika till de inblandades identiteter och personliga detaljer.
Invånarna i det lilla samhället där dramat utspelats, medlemmarna i de inblandades församling, närstående till de inblandade och de inblandade själva blev mycket uppmärksammade i media och stod under betydligt större press än vad som vore fallet under en mer typisk mordutredning.
Allmänintresset fanns, men frågan om huruvida allmänheten verkligen behövde all denna information och bevakning, ställt mot hur de som befann sig i kretsen omkring händelserna drabbades, debatterades livligt.
Krig och konflikter
Under Falklandskriget var de brittiska styrkorna i mycket stort överläge vad gällde informationstillgång. Argentinska militärer har i efterhand sagt att deras bästa information kom från brittiska BBC. Speciellt uppmärksammat blev det brittiska anfallet mot Goose Green, där i efterhand brittiska media beskylldes för att genom att rapportera om uppbyggnad inför en attack där ha orsakat brittiska soldaters död.
I många sammanhang är också bilder och reportage från krigssituationer och liknande alltför känsliga för att publicera. Speciellt bilder väcker mycket starka känslor och media har i det läget att ta hänsyn till dels behovet av att informera, dels hur lämpliga eller olämpliga bilderna är att publicera. Under operationerna i Somalia och under invasionen och den efterföljande ockupationen av Irak valde exempelvis amerikanska medier ofta att inte publicera bilder på tillfångatagna, dödade eller skändade amerikanska soldater.
Motstånd mot publicering
Ett annat sammanhang där pressetik är relevant är när krafter försöker hindra publicering av visst material, i första hand sådant som är skadligt för deras intressen. Omstörtande politiska grupper eller kriminella kan exempelvis öva utpressning direkt eller indirekt mot rapportörer, media eller journalister. I sådana sammanhang måste journalisten och beslutsfattare i samråd avgöra om man ska ta risken med tanke på inblandades säkerhet.
Sådana hot måste inte vara hot om våld, det kan också röra sig om hot om exempelvis rättslig process eller ekonomisk utpressning.
Skydd för uppgiftslämnare
I olika länder skyddas journalister och uppgiftslämnare av olika typer och olika grader av yttrandefrihet och meddelarfrihet – det senare något som är tämligen unikt för Sverige och regleras i Tryckfrihetsförordningen.
Många medier tillämpar principen att de om så är nödvändigt vägrar lämna ut uppgiftslämnares identitet, vilket i många fall är ett villkor för att kunna publicera känsliga uppgifter.
