Otto Ahnfelt

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Otto Ahnfelt som ung. Foto taget före 1881.

Otto Nathanaël Theophilus Ahnfelt, född den 13 september 1854 i Dalby, död den 3 februari 1910 i Linköping, var en svensk teologie professor och biskop. Han var son till kyrkoherden i Tranås Carl Niklas Ahnfelt (1810-1887) och Mathilda Maria Bernhardina Ekstrand (1814-1885).

Ahnfelt avlade mogenhetsexamen i Lund 1871 och inskrevs påföljande år vid Lunds universitet. Här blev han 1881 teologie kandidat. Samma år prästvigdes han och utnämndes till docent i systematisk teologi vid Lunds universitet. 1892 blev han extra ordinarie professor i moralteologi och symbolik vid Lunds universitet samt kyrkoherde i Husie. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 promoverades han till teologie doktor. 1894 kallades han av Lunds teologiska fakultet, utan ansökan, till ordinarie professor i kyrkohistoria och symbolik. Han fick Västra Kärrtorps pastorat som prebende. Han var ledamot av 1898 års kyrkomöte och den 1899 tillsatta läroverkskommittén.

Ahnfelt var även engagerad i studentlivet. 1881-1887 var han kurator för Skånska nationens första avdelning och 1898-1907 var han inspektor för Kalmar nation.

Ahnfelt lämnade Skåne då då han 1907 utsågs till biskop i Linköping, en post han innehade till sin död tre år senare.

Ahnfeldt gav ut flera skrifter, bland annat Om nådens ordning i dess inre sammanhang, Cultuspredikans begrepp, Den kristna tros- och sedeläran till ungdomens tjenst (i samarbete med lektor B. J. Bergqvist). Han var från 1887 gift med Christina Maria Flensburg (1860-?), dotter till biskopen Wilhelm Flensburg och syster till sanskritprofessorn Nils Flensburg.


Företrädare:
Carl Wilhelm Charleville
Biskop i Linköpings stift
1907–1910
Efterträdare:
Johan Wilhelm Personne


Källor

  • Carl af Petersens & Anders Malm: Lunds universitets matrikel 1899 (Lund 1898-99)
  • Carl Sjöström: Kalmar nation i Lund 1670-1914: biografiska och genealogiska anteckningar jemte historik (1915).
Personliga verktyg