Georg Peurbach
Från Rilpedia
Georg Peurbach (även Georg von Peuerbach eller Purbach, korrekt efternamn okänt) (30 maj 1423 i Purbach nära Linz – 8 april 1461 i Wien), var en inflytelserik österrikisk astronom och matematiker. Han blev Wiens Universitetets vägröjare för den kopernikanska världsbilden.
Han tillskrivs uppfinnandet av flera vetenskapliga instrument, däribland ringsoluret, ett höjdmätningsinstrument Quadratum geometricum och Jakobsstaven. Purbach-kratern på Månen har fått sitt namn efter honom.
Omkring år 1440 fick Peurbach sin mastergrad vid Wiens Universitet. Hans lärare i matematik var antagligen Johann von Gmünden. 1448 for han till Italien för att studera. Där blev Giovanni Bianchini från Ferrara och kardinal Nicolaus Cusanus, då i Rom, intresserade av den unge mannen och fick honom att föreläsa om astronomi vid Universitet i Ferrara. Han avböjde erbjudanden om professurer i Bologna och Padua och en utnämning som hovastronom hos ungerske kungen Ladislaus. I stället vände han åter till Wien 1450 för att undervisa. Han föreläste om filologi och klassisk litteratur. Lära ut vetenskap gjorde han mest privat - hans mest berömda elev var Johann Müller från Königsberg, senare känd som Regiomontanus.
Purbach har kallats den observationella och teoretiska astronomins fader i Västerlandet. Purbach är ansedd för sina ansträngningar att få samklang i de motstående teorierna om universum - Eudoxos från Knidos och Aristoteles homocentriska sfärer, med Ptolemaios’ epicykler. Detta arbete Theoricæ novæ planetarum, gjorde enorm succé och förblev standardverket för akademisk undervisning i astronomi åratal efter det att Kopernikus hade sopat undan alla de hypoteserna.
Han verkade vid Oradea/Nagyvarad-observatoriet i Transylvanien och fastslog i sin "Tabula Varadiensis" att denna transylvaniska stads observatorium ligger på jordens ”grund”meridian.
Bibliografi i urval
Ett tjogotal av hans arbeten är kända. De mer betydande är:
- Theoricæ novæ planetarum, id est septem errantium siderum nec non octavi seu firmamenti (1:a uppl., Nürnberg (1472) av Regiomontanus; följd av flera andra i Milano och Ingolstadt);
- Sex primi libri epitomatis Almagesti, fullbordat av Regiomontanus, Venedig (1496) Basel (1534); Nürnberg(1550)
- Tabulæ eclypsium super meridiano Viennensi 2:a uppl., Wien (1514)
- Quadratum goemetricum meridiano, Nürnberg(1516)
- Nova tabula sinus de decem minutis in decem per multas, etc., fullbordat av Regiomontanus, Nürnberg, (1541).
Referenser
- Hoskin, M. ed; The Cambridge Concise History of Astronomy, Cambr UP (1999). ISBN 978-0-521-57600-0
- Duhem, Pierre M.; Medieval Cosmology, Univ of Chicago PR (1987). ISBN 0-226-16923-1
Externa länkar
- Biografi University of St Andrews, Scotland (2006)
