Facklitteratur
Från Rilpedia
Facklitteratur, litteratur som är inriktad på ett vetenskapligt område, och som innehåller fakta snarare än fiktion. Motsats: skönlitteratur.
I bibliotek klassificeras facklitteratur under alla signum utom H, som är reserverad för skönlitteratur. (Se även SAB - bibliotekens klassifikationssystem.)
Innehåll |
Olika texter
Essäer, dagböcker, dokumentärer, uppsatser, biografier, manualer, och journalistik är några exempel på facklitteratur. Fiktion inom något av dessa områden anses i regel vara ohederligt.
Däremot finns det verk som kan vara antingen facklitteratur eller skönlitteratur, såsom brev, tidningsartiklar, berättelser, webbplatser, tal, och reseberättelser. Även om de oftast mestadels tillhör den ena eller den andra sorten är det inte ovanligt att blanda lite, framför allt att krydda facklitteratur med lite fiktion.
Stil
Författandet av facklitteratur ställer stora krav på enkelhet och förståelighet. Skönlitteratur går till exempel att skrivas utifrån vad författaren själv tycker är underhållande, medan facklitteratur har mer att göra med att informera mottagaren. Den potentiella nyttan för läsaren och läsarens förkunskaper är därför grundläggande för effektiv facklitteratur. Det är också viktigt att med hjälp av argument övertala läsaren att hålla med om de tankar som presenteras, och att då visa upp en balanserad och korrekt bild av verkligheten.
Vissa äldre verk har en närmast skönlitterär stil, och det kan ibland vara svårt att veta vad som är fakta, författarens åsikt eller påhitt. Numera anses det opassande att använda många av de existerande litterära greppen inom facklitteratur.
Historia
De första bevarade texterna (med kilskrift) innehåller facklitteratur, i form av förteckningar över ägodelar och andra ekonomiska spörsmål, juridiska bestämmelser, och historie-översikter, även om skönlitteraturen inte var långt efter. Mycket av den facklitteratur som har producerats sedan dess är av vardaglig art, och är sällan för intresse utom för historiker.
Mängden facklitteratur är antagligen större än mängden skönlitteratur, men eftersom skönlitteratur är skriven för att läsas av en större publik - facklitteratur skrivs oftast för att läsas av en begränsad publik - och eftersom den skrivs för att underhålla, överlever skönlitteraturen längre. Till och med rätt medelmåttig skönlitteratur kan överleva under många hundra år. Den facklitteratur däremot som överlever brukar oftast ses som att den antingen är extremt välskriven eller sammanfattar den tidens idéer på ett perfekt sätt.
