Från Rilpedia

Försvarsbeslutet 1963 eller FB 63. Januari 1962 presenterade dåvarande ÖB Torsten Rapp sitt förslag inför försvarsbeslutet, förslaget kunde sammanfattas kort ”Fred genom styrka”. Vidare ansåg han att kostnaderna för försvaret måste få stiga med 3,5 % årligen, detta pga den allt kostsammare teknisk utveckling av materielen, som stridsflygplanet Draken och den nya stridsvagnen Stridsvagn 103 medförde.

Med den storlek försvaret hade i början på 1960-talet bedömde ÖB att "Krigsmakten skall möta, hejda och om möjligt slå en angripare som söker tränga in på svenskt territorium. Därvid skall samtidigt en kust- och en gränsinvasion samtidigt kunna avvärjas av större omfattning och i samband med insatta luftlandsättningsföretag".

Inför försvarsbeslutet resonerade man att Sveriges försvar skulle byggas från grunden, så att det klara de den lägsta nivån. Därav ansågs man att ”stängslet byggas så högt” att en angripare bedömer det nödvändigt att tillgripa en hög krigsnivå så att han tvekar och avstår. ÖB ansåg detta rimligt att skapa denna typ av försvar med de resurser som fanns att tillgå, men förutsatte då att Sverige förfogade kärnvapen, detta för avskräckande en angripare som är beredd att göra storanfall med insats av kärnvapen. ^[1]

Innehåll 1 Armén 2 Flygvapnet 3 Marinen 4 Referenser 5 Se även

Armén

För armén kom försvarsbeslutet att innebära en utökning i jämförelse med försvarsbeslutet 1958. Detta genom att man skulle tillföras nya pansarbrigader och ett nytt typförbandet - Norrlandsbrigad, som fick en stor rörlighet i djup snö och vägfattig terräng genom att dom till största delen försågs med banddrivna fordon. Vidare blev man även tillförda Bandkanon 1 och rörliga robotförband som en komplettering till luftvärnet vid sidan om skulle två nya pansarbrigader sättas upp.

I praktiken kom endast en pansarbrigad att sättas upp, detta genom att Norra skånska infanteriregementet (I 6) ersatte Älvsborgs regemente (I 15) som pansarbrigaduppsättande regemente. Dock kvarstod Älvsborgs regemente (I 15) som pansarbrigaduppsättande regemente fram till 1969, då Norra skånska infanteriregementet (I 6) ej hunnit bli omorganiserad och tillförd pansarmateriel i sin helhet innan 1969. Vidare kom Göta livgardes kompani på Gotland (P 1 G) tillsammans med Gotlands infanteriregemente (I 18) omorganisera Gotlandsbrigaden (IB 18) till en pansarbrigad. Och Södermanlands regemente (I 10) vilka omorganiserats från pansar till pansarinfanteri 1958, nu återgick till pansartrupperna.

Regementsnr	Regemente	Garnisonsort	Kommentar
I 6	Norra skånska infanteriregementet	Kristianstad	Omorganiserades 1963 till pansarregemente
I 7	Södra skånska infanteriregementet	Ystad	Omorganiserades 1963 till pansarregemente
I 10	Södermanlands regemente	Strängnäs	Omorganiserades 1963 till pansarregemente
I 18	Gotlands infanteriregemente	Visby	Omorganiserades 1963 till pansarregemente

Genom det nya typförbandet - Norrlandsbrigad och tillförandet av nya pansarförband kom försvarsbeslutet att påverka åtta stycken brigader, där två stycken kom att avvecklas helt och hållet.

Brigadnr	Brigad	Garnisonsort	Kommentar
IB 18	Gotlandsbrigaden	Visby	Omorganiserades 1966 till pansarbrigad.
IB 19	Norrbottensbrigaden	Boden	Omorganiserades 1964 till norrlandsbrigad
IB 26	Kristianstadsbrigaden	Kristianstad	Omorganiserades mellan 1963–1969 till pansarbrigad
IB 37	Skånebrigaden	Ystad	Avvecklades 1963
IB 35	Härjedalsbrigaden	Östersund	Omorganiserades 1963 till norrlandsbrigad
IB 46	Västkustbrigaden	Halmstad	Avvecklades 1964
IB 50	Lapplandsbrigaden	Umeå	Omorganiserades 1965 till norrlandsbrigad
PB 5	Göingebrigaden	Borås	Omorganiserades 1969 till infanteribrigad

Flygvapnet

Flygvapnet kom att fortsätta sin blev materielanskaffning, vilket samtidigt medförde stora kostnader. Saab 32 Lansen kom successivt att växlas ut mot Saab 35 Draken, som kom att bli spjutspetsen i flygvapnet tillsammans med luftförsvarssystemet Stril-60. Denna kombination ansågs då vara Västeuropas slagkraftigaste jaktförsvarssystem. ^[2]

Vidare föreslogs att öka beredskapen successivt genom

• Luftbevakningen och stridsledningen effektiviseras.
• Ytterligare åtgärder tas till för att förbättra flygvapnets omedelbara insatsberedskap.
• Snabbare insatser av spaningsflyg.
• Decentralisering och utspridning av flygbaser, omedelbart användbara efter mobilisering.

Marinen

För marinen innebar försvarsbeslutet inga större omorganisationer, utan man fortsatte på samma inriktning man fått genom 1958 års försvarsbeslute, dvs övergå till en ”lättare” flotta genom avveckling av jagare. Och övergå till motortorpedbåtar, kustkorvetter mfl. mindre fartyg.^[3]

Referenser

Skrift

• Kjellander, Rune (2000). Sveriges regementschefer 1700–2000. Stockholm: Probus bokförlag. ISBN 9187184745. 

Noter

1. ↑ Perspektiv på försvarsbeslut år 1948-2004/Försvarsbeslut 1963 Avläst 9 april 2009
2. ↑ Perspektiv på försvarsbeslut år 1948-2004/Försvarsbeslut 1963/Flygvapnet Avläst 9 april 2009
3. ↑ Perspektiv på försvarsbeslut år 1948-2004/Försvarsbeslut 1963/Marinen Avläst 9 april 2009

Se även

• Den svenska linjen
• Lista över kärnvapenmakter

v • d • r Försvarsbeslut i Sverige 1900-talet Försvarsbeslutet 1925 • Försvarsbeslutet 1936 • Försvarsbeslutet 1942 • Försvarsbeslutet 1948 • Försvarsbeslutet 1958 • Försvarsbeslutet 1963 • Försvarsbeslutet 1968 • Försvarsbeslutet 1972 • Försvarsbeslutet 1977 • Försvarsbeslutet 1982 • Försvarsbeslutet 1988 • Försvarsbeslutet 1992 • Försvarsbeslutet 1996 2000-talet Försvarsbeslutet 2000 • Försvarsbeslutet 2004 • Försvarsbeslutet 2008 Övriga beslut Försvarsreformen 1901 • Mälarkarusellen • Luftförsvarsutredningen 1967 • Den svenska linjen