Från Rilpedia

Se även Daniel Djurberg (geograf) (1744-1834).

Daniel Djurberg, född 5 april 1659 i Söderhamn, död 10 april 1736, var en svensk professor i teologi.

Djurberg, som ursprungligen hette Bergius, blev student i Uppsala 1677, filosofie magister 1685, fick 1688 ett resestipendium och begav sig 1689 till Tyskland, där han vistades vid flera universitet, såsom Helmstädt, Leipzig, Wittenberg, Dresden och Prag. Huvudändamålet med hans resa var att studera talmud och gammalrabbinska uppteckningar, därvid han på det välvilligaste understöddes av pfalzgreven Kristian August, som själv var djupt bevandrad i denna lärdomsgren, samt av en lärd rabbin, Moses Bar Joseph. Under återresan till Sverige besökte han Holland, England och Danmark.

Efter hemkomsten 1692 förordnades han till teologie adjunkt i Uppsala. Året därpå utnämndes han till kyrkoherde i Hagby och Ramsta. År 1698 blev teologie professor, 1705 teologie doktor och 1725 domprost i Uppsala. Under åren 1703-1736 var han inspektor för Gestrike nation. Han ivrade för samers och judars omvändelse. Han hade i Leipzig gjort bekantskap med Philipp Jakob Spener och troddes hemligen gynna pietisterna och hålla andliga sammankomster i sitt hus. Djurberg utgav åtskilliga akademiska disputationer samt efterlämnade otryckta arbeten i teologi och filologi.

Djurbergsgatan i Söderhamn är uppkallad efter honom. Hans sonson var geografen Daniel Djurberg (1744-1834).

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.