Från Rilpedia

Claes Adolph Fleming son till hovmarskalken Johan Kasimir Fleming (af Liebelitz),
född 24 april 1771 på Lydinge gård i Uppland, död 12 
maj 1831 i Stockholm. Greve, En av rikets herrar, riksmarskalk, lantmarskalk, serafimerriddare, president i Kammarrätten.

Claes Adolph Flerming kom 1781 till Uppsala, där han studerade. 1794 kallades Fleming till hovet och redan följande år utnämndes 
han till överstekammarjunkare hos Gustaf IV Adolf, som fattade tycke för honom och använde honom vid flera stats och amassadörsbeskickningar utomlands. Fleming reste även med kungen
på dennes friarresa till Sankt Petersburg 1796. År 1800 blev han ledamot av riddarhusutskottet i riksdagen,
men inträdde i politiken
först vid 1809 års riksdag, där han först var ordförande
i stats- och sedan i konstitutionsutskottet, samt
revisor över riksdiskontverket. År 1810
var han lantmarskalk under Riksdagen och utnämndes i november samma år till
statsråd, något han förblev till 1824, då 
han blev president i Kammarrätten.

Fleming utnämndes 1814
 till En av rikets herrar, och upphöjdes vid kröningen 1818 
i grevligt stånd och blev 1824 riksmarskalk. 1810 blev han också
 hedersledamot av Vitterhetssamfundet och Akademien för
 de fria konsterna. 1812 ledamot av Lantbruksakademien, han hade då redan 1799 blivit ledamot av Svenska akademien på stol nummer 4 och utnämndes så till ledamot av Vetenskapsakademien 1824. Fleming var dessutom hängiven frimurare.

Källor

Svenska Akademien, http://www.svenskaakademien.se/web/Ledamotsregister.aspx

Företrädare: Johan Stenhammar

Svenska Akademien, Stol nr 4 1799-1831

Efterträdare: Carl Adolph Agardh