Christer Pettersson
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Christer Pettersson (olika betydelser).
Carl Gustaf Christer Pettersson, född 23 april 1947 i Solna, Stockholms län, död 29 september 2004 i Solna, var länge huvudmisstänkt i utredningen som följde på mordet på Olof Palme, och var därefter fram till sin död Sveriges kanske mest kända brottsling. Han var dessförinnan dömd för dråp och en lång rad andra brott.
Innehåll |
Biografi
Pettersson föddes 1947 i Solna församling, son till tjänstemannen Karl Gustaf Roland Pettersson och dennes hustru Inga Maria Hansson. Pettersson arbetade som kameraassistent, och var under lång tid bosatt i Sollentuna och Rotebro. Pettersson var vän med Gert Fylking.
Den 22 december 1970 knivhögg Pettersson en för honom okänd person med en bajonett. Offret avled och Pettersson dömdes 1974 till fängelse för dråp.
Pettersson anhölls och häktades 14 december 1988 för mordet på Olof Palme och blev för allmänheten känd som "41-åringen" och "42-åringen". Han fälldes året därpå av en oenig (juristerna friade honom) tingsrätt. Petterson identifierades av bland andra Lisbet Palme, och hans utseende stämmer överens med vissa signalement på gärningsmannen. Senare friades han av en enig hovrätt på grund av för svag bevisning, samt misstag som begicks vid Olof Palmes hustru Lisbet Palmes vittneskonfrontation. Hovrätten fann att det dock förelåg en "betydande sannolikhet" för att Pettersson befunnit sig utanför biografen Grand under mordkvällen, något han själv bestämt förnekade.
I sin bok Hinsehäxan skriver Lillemor Östlin att en grupp bestående av en polis, knarklangaren Sigge Cedergren, och andra missbrukare och kriminella, kom överens om att sätta dit Pettersson för Palmemordet. Syftet skulle vara belöningen, äran, samt att Sigge Cedergren ville bli av med Pettersson, som brukade tvinga till sig knark utan att betala. Enligt Östlin, som dock utgår från andrahandsuppgifter, befann sig Pettersson på mordplatsen utan att vara inblandad.
Den 2 maj 1990 beslutade justitiekansler Hans Stark att Pettersson skulle ersättas med 300 000 kronor för sin tid i fängelse. Pettersson hade krävt 2 miljoner kronor i skadestånd.
År 1997 lämnade riksåklagaren in en resningsansökan till Högsta domstolen, som dock valde att inte ta upp målet på nytt på grund av bristfällig bevisning. Ettårsfristen -- i 58 kap 4 § andra stycket rättegångsbalken anges att ansökan om resning i brottmål till men för den tilltalade skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på -- och sannolikhetsrekvisitet gjorde att man inte kunde ha med stora delar av den nya bevisning som kommit fram efter rättegångarna mot Christer Pettersson 1989. Resningsansökan byggde bland annat på advokaten Pelle Svenssons påståenden om att Christer Pettersson skulle ha mördat Palme på uppdrag av den så kallade bombmannen, Lars Tingström. Det fanns även ett flertal nya vittnen, som påstått sig sett Christer Pettersson vid biografen Grand vid 21-tiden mordkvällen och efter mordet, i riksåklagarens resningsansökan, men på grund av ettårsfristen, sannolikhetsrekviseriet och ursäktsrekvisitet (det vill säga om Riksåklagaren inte i brottmålet mot Christer Pettersson kunnat åberopa viss del av den nya bevisningen eller haft giltig ursäkt att inte göra det) kunde de inte tas med som bevis i en eventuell ny rättegång.
Palmeutredningen håller ännu Christer Pettersson för den troligaste gärningsmannen, främst på grund av Lisbet Palmes utpekande, men polisens utredningsgrupp arbetar idag officiellt med andra spår. Med nuvarande lagstiftning kommer Palmemordet att preskriberas 2011, tjugofem år efter mordet.
Petterssons död
Den 15 september 2004 greps Christer Pettersson i Sollentuna centrum. Polisen gick hårt fram och han skadades i ena armen. På Karolinska sjukhuset konstaterades en fraktur i vänster överarm. Läkarna bedömde att det räckte med bandagering. Efter detta skickades Pettersson till beroendeakuten på S:t Görans sjukhusområde. Journalister från TV4 begav sig till platsen, men de avvisades av väktare.[1]
Pettersson stannade på beroendeakuten över natten. Den 16 september skrevs han ut. Strax utanför entrén till beroendeakuten föll han och slog bakhuvudet i asfalten, antagligen beroende på ett epileptiskt anfall. [2] Han togs in till S:t Görans kirurgakut. Läkarna konstaterade att Pettersson befann sig i ett krampaktigt tillstånd med sänkt medvetandegrad. Efter röntgen placerades han på en intensivvårdsavdelning, med en fraktur i skallen och allvarliga blödningar i hjärnan. Man bedömde att han måste opereras för att tömma hjärnan på vätska. Operationen skedde på Karolinska sjukhuset. Christer Pettersson återfick aldrig medvetandet utan avled på Karolinska sjukhuset kl 12.55 den 29 september 2004 till följd av hjärnblödning och organsvikt i samband med skallskadan. Dåvarande statsministern Göran Persson kommenterade dödsfallet med orden "Det är ett tragiskt liv som nu har kommit till sin ände." [3]
Kulturella influenser
Christer Pettersson och hans öde har givit ett antal kulturella influenser. Bland annat har en drink bestående av två delar Bailey's Irish Cream och en del Explorer Vodka givits namnet Dräpar'n på några av Stockholms krogar. Detta just på grund av att hela det svenska folket kunde se honom i direktsändning i TV knackade på hos en kompis för att fira sin frigivning, bärandes på två flaskor Bailey's och en flaska vodka.
Total Egon har skrivit en låt som nämner Christer Pettersson och Hop Louie har ofta använt ett starkt stiliserat porträtt av honom.
Han har i vissa kretsar blivit något av en kultfigur för sitt ovanliga leverne. Kanske främst bland personer som trott att han var ett oskyldigt offer.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Christer Pettersson
- Högsta domstolens beslut gällande resningsansökan
