Från Rilpedia

Albert Elis Carlgren född 8 juni 1870 i Härnösand, död 28 juli 1933 i Stockholm, jurist och konsistorienotarie i Luleå stift.

Carlgren avlade mogenhetsexamen i Härnösand 1888, blev student i Uppsala året därpå, avlade examen till rättegångsverken 1893 och blev e.o. notarie i Svea hovrätt samma år. År 1904 blev han konsistorienotarie i Luleå stift och 1928 stiftssekreterare.

Han ivrade för förbättringar av församlingslivet och skolväsendet i stiftet. Han gjorde en betydelsefull insats för ödemarksbefolkningens bästa, var från 1906 verkställande ledamot i styrelsen för Norrbottens läns arbetsstugor och gjorde denna organisation till en viktig humanitär organisation. Han var även ordförande för Röda korset i Norrbottens län och deltog i förbättringarna av ödebygdernas sjukvård.

Han fick 1919 i uppdrag av Utrikesdepartementet att utreda förhållandena för den finsktalande befolkningen i länet. Han tillhörde även Luleå stadsfullmäktige 1908-25 och var sekreterare i Norrbottens läns landsting 1911-29. Vid Luleå stads 300-årsjubileum 1921 skrev han en kantat som tonsattes av Wilhelm Peterson-Berger.

Farbror till Matts Carlgren och kusin till Oscar Carlgren.

Bibliografi

• Föredrag vid möte i handelskammarfrågan i Umeå den 28 nov. 1914, Luleå 1915
• En lifsfråga för vår finnbygd, Stockholm 1917
• Biskoparna och domkapitlen, med hänsyn till deras nutida uppgifter och arbetssätt: Framställning som på offentligt uppdrag utarbetat, Stockholm 1919
• Domkapitelskommitténs betänkande. 1.2, Stiftsstyrelsernas organisation, bilagor, Stockholm 1919