Fälthumla
Från Rilpedia
| ?Fälthumla Status i Sverige: Akut hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Arthropoda |
| Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass: | Insekter Insecta |
| Ordning: | Steklar Hymenoptera |
| Underordning: | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj: | Bin Apoidea |
| Familj: | Honungsbin och humlor Apidae |
| Släkte: | Humlor Bombus |
| Art: | Fälthumla B. ruderatus |
|
|
|
| §Bombus ruderatus Auktor: Fabricus, 1775 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Fälthumla (Bombus ruderatus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Innehåll |
Utbredning
Fälthumlan har gått tillbaka starkt i Europa och finns idag mer sammanhängande från Tyskland och norra Frankrike i norr, österut via Polen till Moskvaområdet och södra Ukraina. I söder når den till Nordafrika och norra Iran. Norr därom uppträder den endast fläckvis, även om den en gång förekommit, om än sparsamt i Sydsverige. I dagens Skandinavien finns den i stort sett bara på Bornholm Sista säkra observationen i Sverige gjordes 1966 i Dalby. På grund av likheten med trädgårdshumlan kan man dock inte utesluta att en mindre population dröjer sig kvar i Sydsverige. Dessutom finns den på ett par lokaler i östra England. Fälthumlan har även inplanterats som klöverpollinerare på Nya Zeeland, där den är mycket allmän. Likaledes har den inplanterats i Chile, varifrån den har spritt sig till Argentina.
Utseende
Fälthumlan är en stor art med mycket lång tunga. Drottningen uppnår en längd på mellan 21 och 24 millimeter, hanar 15–18 millimeter samt arbetare 11–18 millimeter. Humlan är mycket lik trädgårdshumlan med en kropp som är randig i gult och svart samt med vit bakkroppsspets. Det svarta bandet över mellankroppen är smalare än motsvarande band hos trädgårdshumlan. Vidare har fälthumlan en dovare flygton.
Vanor
Fälthumlan uppträder i låglänta kulturlandskap som är rika på blommor med djupa kalkar, som rödklöver, vallört, hjärtstilla, vickerarter, vialarter, knölsyska, bosyska, åkerböna och blåeld. Hanar besöker gärna också oxtunga. Boet är ofta beläget underjordiskt i gamla mullvads- och sorkbon. Bona är små, innehåller ofta inte fler än ett 50-tal individer.
Källor
- G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter ISBN 978-91-7139-776-8
- Artdatabankens faktablad
