Mal (fisk)
Från Rilpedia
| ?Europeisk mal Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Akut hotad[2] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Taggfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Malartade fiskar Siluriformes |
| Familj: | Egentliga malar Siluridae |
| Släkte: | Silurus |
| Art: | Europeisk mal S. glanis |
|
|
|
| §Silurus glanis Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Europeisk mal eller kort och gott mal (Silurus glanis) är en art i fiskfamiljen egentliga malar.
Innehåll |
Vanor och utbredning
Den är en sötvattensfisk som lätt kan igenkännas tack vare sin uppbyggnad, vilken skiljer sig från övriga fiskar. Malen förekommer även i bräckt vatten; i Östersjön och Svarta havet. Malen är en bottenlevande art som förekommer ner till 30 meters djup.[3]
Den förekommer i stora delar av södra och mellersta Europa till Spanien och Turkiet i söder och till Centralasien i öster[4].
Den livnär sig förutom på fiskar och kräftdjur även på sjöfågel. Den kan bli åtminstone upp till 30 år gammal.[3] Det har berättats att den i vissa fall har anfallit simmande hundar. Malen är framför allt aktiv under natten[4].
Utseende
Malen kan bli upp till fem meter lång och väga över 400 kg. Bortsett från stören (som är en broskfisk) är den Europas största sötvattensfisk.
Malen har en lång, hög, ihoptryckt kropp och ett platt huvud med två långa skäggtömmar från överkäken och fyra kortare från underkäken. Den har en mycket liten ryggfena och en mycket lång analfena. Kroppen saknar fjäll och är ofta täckt av slem.[4]
Fortplantning
Malen leker nära stranden under sommaren. Äggen fastnar vid vattenväxter och vaktas av hanen.[4]
Malen i Sverige
Det största exemplaret i Sverige fångades 1870[5] i Båven av fiskaren Anders Petter Karlsson Sandberg[6], som lär ha skrikit att han fått "Fan själv i ryssjan". Malen var 3,6 meter lång, vägde hela 180 kg och köptes av åkaren J. E. Jacobsson för att sedan skänka skinnet till det nybyggda läroverket.[7] Den näst största malen fångad i svenska vatten vägde 127 kg och fångades i Ivösjön i nordöstra Skåne, även den på 1800-talet[källa behövs].(Den näst tyngsta vägde 139 kg (Emån). En mal som var 3,1 meter lång och vägde 127,5 kg ska ha fångats i Ivösjön i slutet av 1800-talet av fiskaren Jonas Johnsson.) Malen är idag utrotningshotad i Sverige och därför fridlyst. Anledningen till den svenska malstammens kraftiga tillbakagång de senaste 50 åren antas bero på kraftverksbyggen och förstörda lekplatser. I Hjälmaren försvann malen i samband med sjösänkningen under 1880-talet. Projekt för att säkra malens överlevnad i Sverige har satts igång och man har kunnat bevisa att malen har förökat sig i några få svenska vattendrag de senaste åren. För att försöka rädda arten i Sverige håller ett åtgärdsprogram på att tas fram av Fiskeriverket.
Källor
- ↑ World Conservation Monitoring Centre 1996. Silurus glanis. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-26.
- ↑ Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn. Läst 20070126.
- ↑ 3,0 3,1 FishBase
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
- ↑ [Eskilstuna Tidning den 10 augusti 1870]
- ↑ Ansedel Anders Petter Karlsson Sandberg
- ↑ [Sörmlandsbygden (Nyköping). - Nyköping : Södermanlands hembygdsförbund, 1932-. - ISSN 0349-0297. ; 1997 (65), s. 137-150]
