Super-G

Från Rilpedia

Version från den 26 april 2009 kl. 16.35 av Castrup (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Super-Gåkaren Danko Marinelli i en österrikisk tävling i Spital am Semmering under 2008

Super-G, engelska: Super Giant Slalom, på svenska även superstorslalom är en fartgren inom alpin skidsport.

Super-G är ett mellanting mellan störtlopp och storslalom, där man åker mellan glest placerade portar som i storslalom men i högre hastighet. Åkarna står ofta i störtloppställning men fortsätter svänga konstant. Hastigheten ligger mellan 80-90 kilometer i timmen.

Man åker endast ett åk i super-G men skiljer sig mot störtlopp genom att åkarna inte får övningsköra banan innan tävling utan bara får göra en besiktning.

Super-G är inte en av de ursprungliga grenarna i alpin skidsport utan blev världscupgren säsongen 1982/1983, VM-gren 1987 och OS-gren 1988. Många påstår att den introducerades för att Sveriges Ingemar Stenmark, som inte åkte fartgrenar, ändå var alltför överlägsen i herrarnas totala världscup. Retrospektivt går det att se introduktionen av grenen som en balansering den totala alpina världscupen, då den tidigare gynnade teknikgrenarna före fartgrenarna. Säsongen 2007/2008 genomfördes totalt 17 världscupdeltävlingar i störtlopp och super-G, 18 i storslalom och slalom, samt tre superkombinationer.

Innehåll

Manliga världsmästare sedan 1987

1993 var herrarnas super-G inställd, 1999 delades segern mellan 2 åkare.

Kvinnliga världsmästare sedan 1987

Övrigt

Svensken Lars-Börje "Bulan" Eriksson tog sensationellt OS-brons i grenen 1988 i Calgary, trots att hans ena skida vid ett tillfälle var uppe på skyddsnätet under åket.

Se även


Personliga verktyg