Sömnapné
Från Rilpedia
Sömnapné är andningsuppehåll som drabbar ca 10% av de som snarkar[källa behövs]. För att det skall betraktas som apné måste uppehållet vara längre än 10 sekunder. Man har funnit ett samband mellan ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och sömnapné.
Tillståndet delas upp i central sömnapne och obstruktiv sömnapne. Central sömnapne definieras som apnéer orsakade av upphävda andningssignaler till andningsmuskulaturen från hjärnstammens andningscentrum. Orsaken kan vara skador i centrala nervsystemet, lungsjukdom, hjärtsjukdom eller orsakad av en viss medicinering. Den obstruktiva formen av sömnapne beror på blockering av de övre luftvägarna, vilket förhindrar normal andning.
Båda typerna av apné leder till för låg halt av syrgas i arteriellt blod, medan halten av koldioxid blir för hög, vilket kan leda till acidos. Andningsuppehållen leder också till förhöjt blodtryck i både systemkretsloppet och lungkretsloppet. Personer med sömnapnésyndrom lider ofta av huvudvärk under den vakna delen av dygnet, samt en mycket stark trötthet.
Orsaker till sömnapné är bland annat trånga övre luftvägar, övervikt, alkohol, allergisk svullnad eller lugnande läkemedel. Sätt att minska besvären för de drabbade, förutom bantning och avhållsamhet från alkohol är bland annat CPAP (Continuous Positive Airway Pressure, en liten apparat som skapar positivt övertryck så att övre luftvägarna hålls öppna) En annan metod som har blivit allt populärare är användning av speciella bettskenor, så kallade apnéskenor. Denna apparat som tillverkas hos tandläkare, skjuter fram underkäken och därmed förbättrar luftpassagen i svalgregionen. Många sk. öronbarn drabbas av sömnapné på grund av att luftvägarna, främst näsa-öronpassagen, är inflammerade och svullna. Detta åtgärdas alltid med operation eftersom tillståndet obehandlat är förenat med livsfara.
Syndrom
Sömnapnésyndrom avser en kombination av mer än ett visst antal andningsstörningsepisoder under sömn; den nedre gränsen är något omtvistad men vanligtvis anges 5 eller 10 episoder med nedsatt andning och med en duration av minst 10 sekunder vardera som nedre gräns, och dagsymptom i form av trötthet, sömnighet, huvudvärk eller koncentrationssvårigheter. Andningsstörningarna kan antingen vara totala, dvs ett upphävt luftflöde, och kallas då apnéer, eller partiella, dvs ett nedsatt luftflöde, och kallas då hypopnéer. Ofta är åtminstone de längre andningsstörningarna associerade med en nedgång i artärblodets syremättnad, en desaturation.
Andningsstörningar över ett visst gränsvärde som inte är förknippat med dagtidssymptom kallas sömnapné.
Andningsstörningarna delas in i centrala, som beror på en nedsatt känslighet i andningscentrum för sänkning av blodets syrgasmättnad, och obstruktiva, som beror på att svalgmuskulaturen fallar samman och förhindrar luften att passera ner till lungorna. Vad gäller de obstruktiva andningsuppehållens ursprungliga orsak råder det idag en kontrovers mellan dem som anser att orsaken även till dessa står att finna i förändringar i centrala nervsystemet, så att det blir en felaktig reglering av muskeltonus i svalget från centrala centra, och dem som menar att orsaken är perifera förändringar i svalgets nerver och muskulatur, orsakade av lokala vibrationsskador till följd av snarkning.
Obehandlat sömnapnésyndrom är associerat med högt blodtryck, förmaksflimmer, hjärtsvikt, stroke och diabetes. Behandlingen består i livsstilsförändringar med viktnedgång och minskad alkoholkonsumtion, bettskena för dem som framför allt har besvär i ryggläge och har ett tandstatus som tillåter en bettskena, och kontinuerlig övertrycksandning på mask, sk CPAP, för dem som har mer uttalade besvär.
Obstruktiv sömnapné
Obstruktiv Sömn-Apné (OSA) är andningsuppehåll förorsakat av att övre luftvägarna täpps till under sömn. OSA är den vanligaste sömnstörningen. OSA är en vanlig åkomma som till en viss grad drabbar upp till 10 procent av befolkningen. OSA kan drabba alla åldersgrupper, från nyfödda till vuxna av båda könen. Vanligtvis håller de muskler som styr tungan och mjuka gommen de övre luftvägarna öppna under sömnen. Om dessa muskler slappnar av, blir luftvägarna trängre, vilket ger upphov till snarkningar och ibland andningssvårigheter. Om musklerna i de övre luftvägarna slappnar av alltför mycket, kan luftvägarna täppas till fullständigt och andningen förhindras. Detta är obstruktiv sömnapné.
Musklerna i tungan och mjuka gommen håller vanligen luftvägarna öppna. Allteftersom musklerna slappnar av, blir luftvägarna smalare, vilket leder till snarkning och ökad andningsansträngning. Det leder till att luftvägarna blockeras, vilket förhindrar andningen.
Vanliga symptom är högljudd snarkning med andningsuppehåll, som leder till tystnad och därefter ett kort uppvaknande med ökad andning. Andra allvarliga följder som förknippas med OSA är depression, högt blodtryck, allvarliga hjärtbesvär, sexuella problem.
Den vanligaste behandlingstypen är CPAP (Continuous Positive Airway Pressure). Denna typ av behandling sker helt utan mediciner eller operationer.
