Anarkafeminism
Från Rilpedia
Anarkafeminismen är en politisk rörelse som kombinerar anarkism med feminism. Anarkafeminismen uppstod på 1960-talet. Den vill göra sig av med både staten och patriarkatet och alla former av dominans och förtryck. Två centrala principer är
- att inte försöka överta eller på andra sätt omfördela makten, utan sträva efter att avskaffa den helt, och
- att det är människorna själva (inte de politiska partierna, fackförbunden eller dylikt) som ska genomföra de nödvändiga förändringarna. "Makten till ingen och till alla. Till var och en makten över sitt eget liv och inga andras." (Liliths manifest.)
I fråga om prostitutionen sammanfaller deras syn i stora drag med libertarianerna, nämligen att kvinnans kropp är hennes egen och ingen kan förbjuda henne att sälja den. Som illustration till detta används en rapport av den brittiske socialarbetaren Hilary Kinnell som under lång tid träffade ett flertal frivilligt prostituerade.[1]
Det hävdas ofta inom riktningen att den uppstod på grund av manlig dominans och elitism inom de anarkistiska rörelsen, men det finns även andra förklaringar, som att man ansåg att de liberala feministerna inte visade något intresse för den ekonomiska makten.
Anarkafeministerna nämner ofta Emma Goldmann (1869-1940) och Voltairine de Cleyre (1866-1912) som exempel på tidiga anarkafeminister.
Andra sammansatta ord som avleds från anarki börjar på anarko- (två exempel är anarkokapitalism och anarkopunk), men i termen anarkafeminism har detta förment maskulina -o- bytts mot ett femininare -a-. Detta är inte ett svenskt påfund, utan ett direkt lån från den engelskspråkiga förebilden.
Litteratur
- Pia Laskar, Anarkafeminism (1992) ISBN 91-86474-09-X
