Riboflavin
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Riboflavin, även kallad vitamin B2 eller vitamin G, är en vattenlöslig vitamin. Det isolerades på 1930-talet ur mjölk och visade sig vara ett vattenlösligt kristallint ämne med gulgrön färg (flavus är latin för gulaktig). Riboflavin är en nukleosid som består av en kvävehaltig bas och sockerderivatet ribitol. Riboflavin ingår i två koenzym: FMN (flavin-mono-nukleotid) och FAD (flavin-adenin-dinukleotid) som båda har stor betydelse för kroppens oxidationsprocess. Om en fosforgrupp kopplas på riboflavinmolekylen vid femte kolatomen bildas FMN som i sin tur ingår som byggsten till FAD.
Riboflavin är centralt för cellernas energiproduktion och behövs för kolhydrat, fett- och proteinförbränningen. Vitaminet deltar också vid produktionen av fleromättade fettsyror och flera viktiga hormoner. Det aktiverar och stödjer flera andra näringsämnen i deras uppgifter och effekter, bland annat niacin, folsyra och vitamin B6 samt vitamin K. En annan viktig funktion är att bryta ner olika gifter och läkemedel i levern. Riboflavin är även en av kroppens viktigaste antioxidanter. Omvandlingen av riboflavin till dess aktiva enzymformer hämmas vid försämrad sköldkörtelfunktion samt vid störd funktion hos binjurarna.
När riboflavin används som livsmedelsfärgämne har det E-nummer E 101.
Rekommenderat dagligt intag: Barn 0,4-1,1 mg, kvinnor 1,2-1,3 mg (gravida/ammande 1,6/1,7 mg), män 1,3-1,6 mg. Se vidare RDI-tabell.
