Kemi lappmark

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Kemi lappmark, historisk så kallad lappmark i nuvarande Finland, som före år 1808 var en del av Sverige, varefter området till följd av 1808-09 års krig överfördes till Ryssland.

Kemi Lappmark omfattade socknarna Kittilä, Sodankylä, Enare samt Kuolajärvi av vilka den sistnämnda dock sedermera inte tillhörde Lappmarken, utan Kemi härad.

Historia

Kemi lappmark tycks fram till 1600-talet ha varit ett rent samiskt område. Där fanns nio historiska lappbyar: Enare, Peltojärvi, Kittilä, Sodankylä, Sombio, Kemikylä, Kuolajärvi, Kitkajärvi (Kitka) och Maanselkä (Kitkajärvi och Maanselkä byar kallades sedan slutet av 1600-talet vanligen med ett gemensamt namn Kuusamo). Peltojärvi överfördes efter 1642 till Torne lappmark. Kittilä, Sodankylä, Sombio, Kemikylä och Kuolajärvi låg inom Kemi älvs vattenområde, Kitka och Maanselkä öster om vattendelaren mot Vita havet och Enare norr om vattendelaren mot Norra ishavet. Samerna i dessa lappbyar levde främst av fiske och vildrensjakt, medan tamrenar spelade en underordnad roll. Till skillnad från hos samerna längre västerut förekom ingen renmjölkning.

Merparten av ovannämnda byar finns utmärkta på de äldsta kartorna över området: dels den som sannolikt ritades 1595 för att tjäna som underlag vid fredsförhandlingarna i Teusina, dels Olof Tresks karta över Kemi lappmark från 1642.

Området har sedan gammalt haft stor strategisk betydelse. Över Kemi älvs vattensystem, längs Kemi, Simo och Ijo älvar, gick mycket livligt frekventerade färdvägar mellan Bottniska viken och Vita havet. Förbindelserna var goda med såväl Kolahalvön som Karelen. Under medeltiden hörde området också till den karelsk-novgorodska intressesfären med avseende på handel och skatteuppbörd. Torne älvdal behärskades av birkarlar, medan Kemi älvs vattenleder innehades av karelarna. Det finns uppgifter om att de båda grupperna under 1100-talet kom överens om att den mellanliggande Rajaoja (Råbäcken) vid Kaakamo skulle utgöra gräns mellan deras respektive intresseområden – samma vattendrag som 1374 blev gräns mellan Uppsala och Åbo stift och sedermera mellan Västerbottens län och Österbottens län.

Sedan karelarna försvunnit ut ur bilden hävdade både Sverige, Danmark och Ryssland skatteuppbördsrätt inom Kemi lappmark. Enare by skattade till Sverige, Danmark och Ryssland. Sodankylä, Sombio, Kemikylä, Kuolajärvi, Kitka och Maanselkä skattade till Sverige och Ryssland. Kittilä och Peltojärvi, som låg längst i väster, skattade enbart till Sverige. Danmark tog upp skatt fram till 1751, Ryssland till 1814.

Kolonisationen

Under senare hälften av 1500-talet började samerna i Kemi lappmark klaga över intrång från finnar. Det rörde sig då inte om nybyggen utan om jakt- och fiskeexpeditioner som genomfördes av bönder från kustlandet. I fogderäkenskaperna från 1598 sägs att Österbottens finnar "draga in på" samernas fisketräsk och skogar och gör dem mycket förgång. Därefter fortsatte klagomålen. När hertig Karl besökte Torneå 1602 uppvaktades han av samer från Kemi lappmark som redogjorde för sina svårigheter, vilket ledde till att hertigen i juli utfärdade hertigen ett försvarsbrev för samerna.

Inte desto mindre etablerades den första bestående finska bosättningen i Kemi lappmark vid Kemi träsk omkring 1630. Något senare anlades kyrkor vid såväl Kemi träsk som Enare träsk. Kyrkorna ingick i en statlig strategi att att stärka svenska intressen i öster – någon definitiv och på båda sidor accepterad gräns mot Ryssland fanns fortfarande inte. Av samma orsak blev statsmakten alltmer intresserad av att främja områdets kolonisation.

År 1649 sänder samerna från Kemi lappmark två ombud till drottningen för att klaga över att viltet och fisket ständigt minskade genom alla intrång från bönder. Men utvecklingen gick inte i den riktning som samerna önskade. År 1673 utfärdades det första lappmarksplakatet (se artikeln Lappmarken), vilket ledde till att inflyttningen i Kemi lappmark ökade starkt. Vid tingen under 1670- och 1680-talen framförde samerna alltmer högljudda klagomål mot att de finska kolonisternas svedjebruk förstörde jaktmarkerna och att vildrenarna blev skrämda av den boskap som gick på skogsbete. Budskapet nådde fram till kung Karl XI. År 1695 utfärdade han ett förnyat lappmarksplakat, i vilket han redogjorde för de klagomål som han mottagit, i synnerhet från "Kitka och Manselke byars Lappar, som öfver de hos dem nedsatte Finnars myckna svedjande klaga". Kungen stadgade nu att de som ville komma i åtnjutande av lappmarksprivilegierna inte fick "lägga sig allena på öfverflödigt svedjande" utan skulle ägna sig åt att bryta upp permanenta åkrar och ängar.

Det finska inslaget i Kemi lappmark fortsatte likväl att öka, medan den samiska befolkningen minskade. I Maanselkä och Kitka byar fanns 1718 89 hushåll, varav bara tio var samiska. Det var också vanligt att samer gifte sig med finnar och slog sig ned som jordbrukare, varefter de assimilerades och bytte det samiska språket mot det finska. Vid 1800-talets ingång anses det inte längre ha funnits några personer kvar som räknades som samer i Kemi lappmark, med undantag för Enare by. Det var därför Helmer Tegengren titulerade sitt verk "En utdöd lappkultur".

Under 1800-talet tillväxte tamrenskötseln som näringsgren, vilket ledde till att samer på nytt började uppträda i Kemi lappmark. Det rörde sig dels om renherdar i finsk tjänst, dels om samer som inflyttat norrifrån från gamla svenska och norska områden.

Källa

• Tegengren, Helmer (1904-1974); En utdöd lappkultur i Kemi lappmark - studier i Nordfinlands kolonisationshistoria, Åbo akademi, Åbo, 1952, serie: Acta academiae Aboensis - Humaniora 19:4, LIBRIS-id 1464270

Vidare läsning

• Sjögren, Anders Johan (1794-1855); Anteckningar om församlingarne i Kemi-Lappmark, Helsingfors, 1828, LIBRIS-id 1512945
• Tornaeus, Johannes (d. 1681); Beskrifning, öfwer Torneå och Kemi lappmarker - författad år 1672, Stockholm, tryckt 1772, LIBRIS-id 10211534
• Wahlenberg, Göran (1780-1851); Geografisk och ekonomisk beskrifning om Kemi lappmark i Vesterbottens höfdingdöme - med geografisk karta, på bergs-rådet ... S.G. Hermelins anmodan, författad af Göran Wahlenberg, Stockholm, tryckt hos Carl Delén, 1804, nummerbeteckning 870414g05, LIBRIS-id 2431371