Anton Niklas Sundberg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Anton Niklas Sundberg, född 27 maj 1818, död 2 februari 1900, svensk teolog och politiker.

Sundberg blev 1852 professor i dogmatik och moralteologi vid Lunds universitet, samt 1857 professor i kyrkohistoria och symbolik vid samma lärosäte. 1861 blev han även domprost i Lund innan han 1864 utnämndes till biskop i Karlstad. Denna post innehade han till 1870 då han blev ärkebiskop och prokansler vid Uppsala universitet.

Som politiker var Sundberg talman i andra kammaren 1867-72 och talman i första kammaren 1878-80. Han utsågs till ledamot av Svenska Akademien 1874 och av Kungliga Vetenskapsakademien 1877. Efter andrakammarvalet hösten 1887 var han påtänkt som statsminister efter Robert Themptander. Ingen annan har beklätt ämbetet som ärkebiskop i Svenska kyrkan så länge som Sundberg.

Ett porträtt av Anton Niklas Sundberg kan beskådas på Göteborgs nation i Uppsala och i konsistorierummet på Uppsala universitet.

Kuriosa

Sundberg ansågs vara en mycket frispråkig person, framför allt med tanke på hans position som ärkebiskop. Det berättas i "Uppsalahistorier" att general Sven Lagerberg under en kunglig ceremoni i Uppsala domkyrka gick undan bakom en pelare och lättade sin blåsa. Saken togs upp i ärkestiftets domkapitel, och röster höjdes att man måtte strängeligen näpsa den felande. Då skall ärkebiskop Sundberg ha ingripit, sålunda: "När vi nu vet vad generalen gjort i domkyrkan, kan vi lätt räkna ut vad han gör i Domkapitlet." Ett annat exempel på Sundbergs slagfärdighet är en historia där han, då han missade tåget, lär ha sagt: "Där gick tåget åt helvete, och jag som skulle med".

Sveriges ärkebiskopar
Företrädare | Efterträdare
Henrik Reuterdahl | Johan August Ekman