Carolina Rediviva
Från Rilpedia
Carolina Rediviva (lat. "den återuppståndna Carolina", vilket anspelar på det äldre Academia Carolina), ett bibliotek och en byggnad, till vilken grunden lades 14 juni 1817, med officiell byggstart 19 oktober 1819 av kung Karl XIV Johan, och vars officiella öppnande skedde kl. 12 middag 10 oktober 1841; beläget i Uppsala i fonden av Vaksalagatan-Drottninggatan, på Carolinabackens krön mellan slottet, Odinslund och Engelska parken.
Huset är idag ett byggnadsminne.[1]
Innehåll |
Biblioteket
Biblioteksverskamheten på Carolina Rediviva kallas sedan en omorganisation av Uppsala universitetsbibliotek 1999 "Carolinabiblioteket". Här inryms en "bruksbiblioteksenhet" inom universitetsbibliotekets organisation som tillsammans med Karin Boye-biblioteket betjänar undervisningssektorerna humaniora, teologi och sociologi. Dessutom finns här universitetsgemensamma enheter inom biblioteksorganisationen samt "kulturarvsenheterna", dvs. musik- och handskriftsavdelningen, avdelningen för äldre tryck (före 1851) och kart- och bildavdelningen. Chef för hela universitetsbiblioteket är överbibliotekarien, f.n. Ulf Göranson, med kontor i Carolina.
I samlingarna
Innanför entrén till Carolina Rediviva finns ett litet utställningsrum, där man kan se delar av bibliotekets kanske mest kända handskrift, Silverbibeln (Codex argenteus) (endast ett originalblad tillsammans med pärmarna från 1600-talet samt en kopia av bokblocket visas). På Carolina finns även bland annat Vadstenadiariet, Carta marina, Wolfgang Amadeus Mozarts notteckningar, Isaac Newtons förstaupplaga av Philosophiae Naturalis Principia Mathematica och Carl Gustaf Nordins Nordinska handskriftssamling.
Byggnadens historia
Byggnaden ritades av arkitekten Carl Fredrik Sundvall. Förutsättningarna gjorde att bygget var en invecklad och svårlöst uppgift. Det gällde att inom ett begränsat utrymme få in både akademiens bibliotek som dess stora samlings- och festsal med dithörande vestibuler och trapphus. Sundvalls ritning visade en puritanskt enkel, stilsträng, obruten fasad i tre våningar, bakåt sträckte sig två flyglar, nära nog lika långa som den främre fasaden. Ritningarna godkändes 1813 men innan bygget kunde börja hade Sundvall i samråd med byggnadskommittén utarbetat ett nytt förslag. Fasaden var där förlängd, hade 15 fönster i rad istället för de ursprungliga 11, fasadens mitt var betonad genom en portik med fyra kolumner som bar upp en balkong. Överst under takkanten hade tillkommit en halvvåning med små cirkelrunda fönster. Denna ritning godkändes 1819. Festsalen antyddes ej i byggnades yttre, den upptog två våningar i dess högra del, byggnadens hela mittparti upptogs av vestibulen och trapporna förlades i en utbyggnad på bakre fasaden. Uppförandet av de två sidoflyglarna, som skulle innehålla boksalar, fick vänta.[2]
Bygget satte igång men de ansvariga var missnöjda, byggnadsledaren överstelöjtnant J.M. Nordencrantz gjorde på eget bevåg ändringar i ritningarna, konsistoriet tog hans parti gentemot arkitekten, och i februari 1821 avsade sig Sundvall all inblandning i projektet. Istället blev titulärprofessor K.J. Hjelm, tidigare elev hos hos den franske arkitekten Louis Jean Desprez, ombedd att bearbeta ritningarna. Hjelm ändrade en del detaljer men lät fasaden i huvudsak bli sådan Sundvall hade ritat den. Under årens lopp tillkom ytterligare en halvvåning med cirkelrunda fönster.[3]
Byggnadsfonden var snart tom, riksdagen var tvungen att anslå mer pengar och kungen skänkte stora summor men 1841, då huset ansågs färdigt, återstod fortfarande dekoreringen av festsalen. Varken denna eller boksalarna kunde värmas upp, någon läsesal fanns inte, lokalerna var opraktiskt anordnade och dessutom otillräckliga då de två långsträckta flyglarna i Sundvalls förslag aldrig blivit uppförda. Mer än en tredjedel av byggnaden upptogs av förstugor och trappor.[4]
Sedan Universitetshuset tagits i bruk 1887 var biblioteksverksamheten ensam i huset från 1888. Stora ombyggnationer verkställdes sedan 1888–1892 efter planer gjorda av Carl-August Kihlberg. Stora trapphuset offrades då för behovet av läsesal, låneexpedition, bokmagasin m.m. Ytterligare ombyggnationer, efter ritningar av Axel Anderberg, ägde rum 1913–1917 då regeringen beviljade 599 000 kr till om- och tillbyggnationer. Anderberg ansvarade tillsammans med Jöran Curman för de om- och tillbyggnader som ägde rum 1934–1945. Den hittills sista stora ombyggnaden ägde rum 1952–1971 och var ett verk av Peter Celsing.
De från början tre våningarna och två halvvåningarna har numera (2006) vuxit till 12 våningsplan, betjänade av 15 olika hissar och många trappor.
Carolinas plats i studentkulturen
Carolina Rediviva står i centrum för Uppsalas och hela landets blickar omkring kl. 15 varje valborgsmässoafton, då stadens studenter – både nuvarande och förutvarande – samlas i Carolinabacken. Exakt klockan 15.00 ger universitetets rector magnificus från bibliotekets balkong signal genom att vifta med och ta på sin studentmössa, varefter alla i backen gör detsamma och därefter hastigt ger sig av nerför backen för fortsatt firande. Man är tvungen att bege sig "galopperande" ner för backen till närmsta nation för att kunna inta traditionsenlig champagne, eftersom gatorna är packade av människor och det finns ett begränsat antal platser på nationernas champagnemottagningar. Därför kallas denna ritual "champagnegalopp".
Valborgsseden stammar från den tid då läsåret slöts i maj och studenterna firade att årets läseperiod var över. Studentmössan var på den tiden ett alldagligt plagg som gärna bars året om – speciellt utanför lärosätet – av dem som var förunnade att studera. Mösspåtagningen i Carolinabacken har av och till direktsänts av Sveriges Television.
Lista över bibliotekets chefer
- (1787)–1829 Pehr Fabian Aurivillius (akademibibliotekarie)
- 1830–1857 Johan Henrik Schröder
- 1864–1882 Carl Gustaf Styffe
- 1883–1904 Claes Annerstedt
- 1904–1911 Leonard Bygdén (från 1910 med titeln 1:e bibliotekarie)
- 1911–1918 Aksel Andersson (torde vara den förste med titeln "överbibliotekarie")
- 1918–1928 Markus Hulth
- 1928–1946 Anders Grape
- 1946–1966 Tönnes Kleberg
- 1966–1978 Gert Hornwall
- 1978–1996 Thomas Tottie
- 1996– Ulf Göranson
Se även
Källor
Tryckta källor
- Georg Nordensvan: Svensk konst och svenska konstnärer i 19de århundradet. 1, Från Gustav III till Karl XV, Bonniers, Stockholm 1925, Ny grundligt omarbetad upplaga, sid. 314-315. ISBN 9904785651.
- Carolina Rediviva. Byggnadens historia från 1810-talet till 1980-talet, Acta universitatis upsaliensis, vol. XXV, Uppsala 1986.
- Högberg, P. Carolina Rediviva 100 år - en återblick på dess utveckling och byggnadshistoria, särtryck ur Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, årgång 29, 1942.
Noter
- ↑ Byggnadsminnen enligt Länsstyrelsen i Uppsala län
- ↑ Nordensvan (1925), s. 314
- ↑ Nordensvan (1925), s. 314-315
- ↑ Nordensvan (1925), s. 315
