Sekretesslagen
Från Rilpedia
Sekretesslagen är en svensk lag som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om hur myndigheter ska handha sekretessbelagda uppgifter.[1] Den innehåller också viktiga bestämmelser om registering och hantering av allmänna handlingar.
Vid tillämpning av lagen ska med myndighet jämställas riksdagen och beslutande kommunal församling.[2] Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet ska i tillämpliga delar också gälla handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndighet.[3]
Lagen avhandlar bland annat följande:
- Sekretess med hänsyn främst till rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation. [4]
- Sekretess med hänsyn till rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik.[5]
- Sekretess med hänsyn till myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn.[6]
- Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott.[7]
- Sekretess med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse.[8]
- Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur.[9] Sekretess till skydd för enskild gäller inte i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom.[10]
Sekretess innebär förbud att röja uppgift vare sig det sker muntligen eller genom att lämna ut handling.[11] Sekretess innebär en inskränkning i rätten att ta del av allmänna handlingar enligt Tryckfrihetsförordningen (1949:105).[12] Sekretess utgör inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet.[13]
Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, döms för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Den som av oaktsamhet begår sådan gärning, döms till böter. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.[14]
Fotnoter
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P1
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P8
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P9
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K2
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K3
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K4
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K5
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K6
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K7
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K14P4
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P1S2
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P1S1
- ↑ https://lagen.nu/1980:100#K1P5
- ↑ https://lagen.nu/1962:700#K20P3
