Aaron Isaac
Från Rilpedia
Aaron Isaac (Aron Isak; hebreisk namnform enligt gravinskriften: ר' אהרן ב'ר יצחק מבריצן). Född 16 september 1730 i Treuenbrietzen, Brandenburg, död 21 oktober 1816 i Stockholm. Sigillgravör och köpman, grundare av den judiska församlingen i Stockholm och den förste jude som fick tillstånd att bosätta sig i Sverige utan att konvertera till den lutherska läran.
Son till en köpman i den lilla staden Treuenbrietzen, livnärde sig Aaron Isaac tidigast som gårdfarihandlare men lärde sig i unga år till sigillgravör och bosatte sig i den dåvarande universitetsstaden Bützow i hertigdömet Mecklenburg-Schwerin. Han arbetade där som assistent åt en sigillgravör och ägnade sig vid sidan av åt att sälja galanterivaror. Han kom även i kontakt med svenska officerare, fick av dessa många uppdrag med att gravera sigill och fick höra att det i Sverige rådde brist på personer med hans yrkeskunskaper. Han begav sig därför 1774 till Sverige och fick, gynnad av överståthållaren i Stockholm Carl Sparre tillstånd att bosätta sig där och hämta sin hustru och sina barn. 1779 gav riksdagen tillstånd åt judarna att ha en synagoga i Stockholm och högst tre andra städer, och 1782 utfärdades det s.k. Judereglementet, som reglerade vilka näringar judarna fick utöva och i vilka städer de fick bo (förutom Stockholm även Norrköping och Göteborg – en judisk församling tillkom dock även i Karlskrona).
Aaron Isaac, som förutom gravyren även ägnade sig åt handel, blev 1788 utsedd till arméleverantör i kriget mot Ryssland (hovleverantörstitel 1789) och for över till Finland. På grund av bristen på pengar under kriget lät krigskommissarien Per Georg Fahnehielm utfärda anvisningar till fältkassan, kallade "fahnehjelmare", som skulle vara likvärdiga med riksgäldssedlar. Samtidigt lät Gustav III sätta upp ett sedeltryckeri för att producera falska ryska pengar och därigenom sprida oro i den ryska ekonomin. Vid en växelaffär med greve Adolf Fredrik Munck blev sedan Aaron Isaac av greven pålurad falska fahnehjelmare, som Munck tydligen på eget bevåg hade låtit trycka. Han häktades en tid i Åbo men frikändes, medan greve Munck 1792 av hertig Karl tvingades i landsflykt.
På sin ålderdom nedtecknade Aaron Isaac sina minnen på en med hebreiska bokstäver skriven tysk-judisk dialekt som ofta kallas västjiddisch. Memoarerna har publicerats i ett par olika upplagor och i översättningar till standardtyska och öst- eller standardjiddisch.
Memoarerna vittnar bland annat om de konflikter Aaron Isaac hade med andra medlemmar i den judiska stockholmsförsamlingen, där hans ledarskap inte alls var oomtvistat. Han inköpte själv en begravningsplats åt stockholmsjudarna, som ännu bär hans namn, Aronsberg (på Kungsholmen), medan en annan grupp i församlingen anlade en egen begravningsplats, Kronoberg, i nuvarande Kronobergsparken (också på Kungsholmen).
Aaron Isaacs memoarer
- Aron Isaks sjelfbiografi. Efter förf:s handskrift utg. af Israelitiska litteratur-sällskapet. [Utg. Jos. Seligmann]. Stockholm 1897. [1]
- Aaron Isaacs Minnen. En judisk kulturbild från gustaviansk tid, utg. Abraham Brody och Hugo Valentin. Stockholm 1932. (Transkription från originaltexten samt svensk översättning.) [2]
- Avtobiografye. Berlin 1922. (Översättning till östjiddisch.) [3]
- Aharon Itsiks Zikhroynes. Varshe [Warszawa] 1922. (Översättning till östjiddisch.). [4]
- Denkwürdigkeiten des Aron Isak 1730-1817, herausgegeben und eingeleitet von Z. Holm. (Tysk översättning.) [5]
- Lebenserinnerungen von Aaron Isaak, Textfassung und Einleitung von Bettina Simon. (Tysk översättning och bearbetning.) [6]
Litteratur
- Gun Björkman, "Isak, Aron", Svenskt biografiskt lexikon. bd 20, s. 39f.
- [Moses Fried], Gamla judiska gravplatser i Stockholm. Stockholm 1927.
- Oscar Nikula, "Munck, Adolph Fredric", Svenskt biografiskt lexikon. bd 25, s. 769-773. (Mer utförligt om fahnehjelmarna.)
- Hugo Valentin, Judarnas historia i Sverige. Stockholm 1924.
- Inledningsavsnitten till Brodys och Valentins utgåva av memoarerna.
