Guldåldern

Från Rilpedia

Version från den 24 april 2009 kl. 14.29 av Crocuta (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Guldålden
Originaltitel L'Âge d'Or
Genre Surrealism
Fantasy
Drama
Komedi
med mera
Produktionsland Frankrike
Premiär 1930
Regissör Luis Buñuel
Producent Le Vicomte Charles de Noailles
Marie-Laure de Noailles
Manus Luis Buñuel
Salvador Dalí
Skådespelare Gaston Modot
Lya Lys
Caridad de Laberdesque
Max Ernst
Josep Llorens Artigas
Lionel Salem
Germaine Noizet
Duchange
Originalmusik Luis Buñuel
Georges van Parys
Richard Wagner
Felix Mendelssohn
Wolfgang Amadeus Mozart
Claude Debussy
Speltid 63 minuter
Språk Franska
IMDb

Guldåldern (fr. L'Âge d'Or) är en fransk surrealistisk film från 1930, regisserad av Luis Buñuel och skriven av Buñuel och Salvador Dali.

Filmens budget låg på en miljon francs. Pengarna kom från adelsmannen Charles de Noailles, som varje år från och med 1928 skänkt en summa till ett filmprojekt, som en födelsedagspresent till sin hustru Marie-Laure de Noailles. När L'Âge d'Or hade premiär möttes den av en storm av protester. Premiären ägde rum på Studio 28 i Paris den 29 november 1930 efter att med nö och näppe kommit igenom censuren. För att få igenom den, var Buñuel tvungen att lansera filmen som en galen mans dröm.

Den 3 december 1930 kastade medlemmar ur fascistorganisationen League of Patriots bläck på bioduken, angrep personer i publiken och förstörde verk av Dali, Joan Miró, Man Ray, Yves Tanguy och andra surrealistiska konstnärer. Den 10 december såg Paris polischef, Jean Chiappe, ingen annan utväg på att få slut på våldsamheterna än att förbjuda all visning av filmen. I USA hade filmen officiell premiär i november 1979, i Sverige 31 mars 1980.

Handling

Filmen består av en serie sammanlänkade karaktärsskildringar, varav den mest centrala består av en man och en kvinna som är djupt förälskade. Deras försök att leva ut sin passion störs ideligen, av deras familjer och av kyrkan, och av borgarklassens syn på kärlek i synnerhet. I en noterbar scen suger kvinnan på tån till en religiös staty.

I slutscenen berättar bildtexten om en orgie av 120 dagar av depraverade gärningar (antagligen en referens till Marquis de Sade's 120 dagar i Sodom) och berättar vidare att överlevarna från orgien är redo att komma ut. Dörren till ett slott öppnas, och ut kommer Duc de Blangis, som med sitt skägg och långa hår påminner om Jesus. En ung kvinna rusar ut ur slottet, Duc de Blangis omfamnar henne och för henne tillbaka in. Ett skrik hörs. Den sista scenen visar en sliten kvinna som kommer ut till munter musik. Pauline Kael beskrev Guldåldern som "Surrealistisk, drömlik, och välplanerat, pornografiskt hädisk."

Medverkande

Källor och länkar

Personliga verktyg