Käbi Laretei

Från Rilpedia

Version från den 18 maj 2009 kl. 21.11 av Rex Sueciæ (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Käbi Laretei, född 14 juli 1922 i Tartu, är en estnisk-svensk pianist och författare.

Lareteis far var sändebud i de tre skandinaviska länderna 1936–1940. Vid sovjetockupationen 1940 stannade familjen i exil i Sverige. Det skulle dröja nästan 50 år innan Käbi Laretei kunde återvända till sitt forna hemland Estland. Hon besökte sin barndomstad Tallinn först 1988.

Käbi Laretei studerade vid Tallinns musikkonservatorium, i Sverige, Tyskland och Schweiz, bland annat för Edwin Fischer. Hennes karriär blev omfattande och internationell och hon samarbetade bland annat med Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Eduard Tubin. Hon uruppförde Gösta Nystroems, Moses Pergaments och Hilding Rosenbergs pianokonserter samt Lars-Erik Larssons concertino.[1] Hon har haft egna tv-serier och givit konserter i Carnegie Hall och Vita Huset. Hon har gjort skivinspelningar för Philips, Cupol och Proprius samt medverkat med musik i fem filmer av Ingmar Bergman, som hon varit gift med. Hon är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och har tilldelats Vasaorden och Litteris et Artibus. Efter Estlands självständighet har hon givit konserter i Tallinn och Tartu. 1991–2001 var hon styrelseledamot i Estniska Nationella Kulturfonden.

Käbi Laretei har givit ut flera självbiografiska böcker. Tulpanträdet (1983) handlar om en period hon tillbringade som internatelev hos den beryktade pianopedagogen Anna Hirzel-Langenhan på slottet Berg i Schweiz. Såsom i en översättning (2004) behandlar olika teman ur hennes liv - livet i exil och återbesöken i hemlandet, musikerskapet, författarskapet, föräldraskapet samt äktenskapen med Gunnar Staern (1950-59) och Ingmar Bergman (1959–69). Boken Vart tog all denna kärlek vägen? (2009) skildar Bergmans och Lareteis relation genom brev och dagboksanteckningar. Hennes böcker har översatts till estniska.

Mor till Daniel Bergman.

Innehåll

Bibliografi

  • Vem spelar jag för? (1970)
  • En bit jord (1976)
  • Tulpanträdet (1983)
  • Virvlar och spår (1987)
  • En förlorad klang (1991)
  • Såsom i en översättning (2004)
  • Vart tog all denna kärlek vägen? (2009)

Filmmusik

  • 1986Karins ansikte

Filmografi

Källor

  1. http://www.mic.se


Personliga verktyg