Från Rilpedia

Eduard Tubin, född 18 juni 1905 i Kallaste, Estland, död 17 november 1982 i Österhaninge, Stockholms län, estnisk-svensk tonsättare.

Tubin var en väletablerad tonsättare i Estland då han 1944 flydde till Sverige på grund av den sovjetiska ockupationen. I sitt nya hemland uppnådde han aldrig en position i musiklivet som stod i proportion till hans kvalifikationer. Däremot var han fortsatt mycket uppmärksammad i Estland, trots sin exil, och gjorde regelbundna besök där. Han arbetade i många år som musikarkivarie vid Drottningholmsteatern.

Tubins musik står på tonal grund men blev med åren allt mer fritonal. I de flesta av sina symfonier uttrycker han sig kraftfullt, kanske allra mest i den dramatiska och upprörda sjätte symfonin (1954), medan andra verk är mer romantiska, t ex den första violinkonserten (1941-42). I vissa verk bearbetade han folkmusik, t ex Sinfonietta över estniska motiv (1940) och Svit över estniska dansvisor för violin och orkester (1974).

Dirigenten och landsmannen Neeme Järvi har särskilt engagerat sig i att föra fram Tubins musik, och gjorde på 1980-talet de första inspelningarna av de flesta av Tubins orkesterverk.

Viktiga verk

• Symfoni nr 1, 1931-34
• Symfoni nr 2, Legendarisk symfoni, 1937
• Kratt, balett, 1940
• Symfoni nr 3, 1940-42
• Symfoni nr 4, Sinfonia lirica, 1943/1978
• Symfoni nr 5, 1946
• Symfoni nr 6, 1954
• Symfoni nr 7, 1958
• Svit ur baletten Kratt, 1961
• Symfoni nr 8, 1966
• Barbara von Tisenhusen, opera, 1968
• Symfoni nr 9, Sinfonia semplice, 1969
• Prosten från Reigi, opera, 1971
• Symfoni nr 10, 1973
• Rekviem för fallna soldater för manskör, altsolist, orgel, trumpet och slagverk, 1979