Azofärgämnen

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Azobensens kemiska struktur.

Azofärgämnen är färgämnen som innehåller den för azoföreningarna utmärkande atomgruppen – N = N – . Största antalet azoföreningar härleds från azobensen genom omsättning (koppling) med fenoler eller aromatiska aminer. I förra fallet uppkommer oxiazoföreningar, i senare fallet aminoazoföreningar. Dessa färgämnen kallas för tropeoliner resp krysoidiner. Dit hör anilingult, bismarkbrunt, vesuvin och krysoidin.

Särskilt viktiga är azoföreningar som även är sulfonsyror, t ex echtgelb, heliantin, metylorange (en viktig indikator), "echtrot C", "orange II", "ponceau 2 R". Även dubbla azoföreningar, s k disazoföreningar, bildar utmärkta färgämnen, t ex "biebrichs scharlakan" och briljantsvart.

Hälsoaspekter

Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Motivering: Information finns enbart om Europa Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Europa

Azofärgämnen är av tradition vanliga som livsmedelstillsatser. Eftersom dessa anses ge upphov till allergiska reaktioner blev emellertid flertalet av dessa förbjudna för detta ändamål i Sverige. År 1999 infördes dock EU:s regler i Sverige, vilket innebar att fyra tidigare förbjudna azofärgämnen, azorubin, allurarött AC, brun HT och litorubin, åter blev tillåtna som livsmedelstillsatser.

I slutet av 2007 publicerades en brittisk forskningsrapport, "Southamptonstudien", där vissa hittills tillåtna azofärgämnens tillåtlighet ifrågasattes. 2008—03—14 uttalade European Food Safety Authority (EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) att Southamptonstudien inte gav anledning till att ändra listan över godkända livsmedelstillsatser. Det svenska Livsmedelsverket (SLV) stöder EFSA-beslutet.^[1]

E 128, 2G röd har tidigare varit tillåten men blev förbjuden inom Europeiska Unionen efter 2007-07-27 (EG-förordning 884/2007). Denna tillsats har förekommit endast i vissa brittiska och irländska köttvaror, och har aldrig används i svenskproducerade livsmedel.

Azofärgämnen vilka 2008 är tillåtna som livsmedelstillsatser inom EU

Kontroversiellt beslut

EFSA:s inställning har rönt åtskillig kritik. 2008 i april fick hälsokommissionären Androulla Vassiliou en protestskrivelse undertecknad av 42 intresseorganisationer från 12  länder i Europa. Man kräver att kommissionären antingen ger EFSA bakläxa eller ser till att det blir mer forskning i frågan.

Från svensk sida har man också frågat SLV om det finns någon konsumentnytta att tillåta de omstridda ämnena. De har ju inte någon som helst inverkan på smaken. Man ogillar att SLV ofta svarar "Riskerna är inte så stora".

Inom EU-parlamentet pågår (2008) en allmän diskussion om tillsatser i livsmedel, och röster har höjts att livsmedel som innehåller azofärgämnen borde förses med särskild märkning om detta. ^[3]

EU-parlamentets miljöutskott har röstat för att dessa färgämnen ska förbjudas i ny lagstiftning för livsmedelstillsatser. ^[4]

Flera länder, bl a Storbritannien och Danmark har beslutat att inte bry sig om EU och tar därför bort azofärgerna från livsmedel på eget bevåg. ^[4]

I Sverige har Ica beslutat att ta bort azofärgämnen i godis, men behålla dem i stenbitsrom, som ju inte riktar sig till barn. Coop har fasat ut azofärgämnen. ^[4]

Enligt en rapport från Råd & Rön 28 Jan 2009 presenterad av SVT, hittades tillsatserna E102, E104, E110, E112, E122, E124, E129 i olika produkter men främst i kaviar, vanligt godis, bakverk, snacks, läsk, vanliga juicer trots löften från livsmedelsbranschen 2008 att ta bort dessa. 2007 presenterade Brittiska forskare en studie som visade att azo-färger kan ge beteendestörningar. ^[5]

Afrika

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Amerika

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Asien

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Azofärgämnen, 1904–1926 ^(Not).

1. ↑ Svenska Dagbladet 2008—03—15
2. ↑ Källa till synonymer
3. ↑ Svenska Dagbladet 2008—04—12, Nyheter s 15
4. ↑ ^{4,0 4,1 4,2} Svenska Dagbladet 2008-05-14
5. ↑ Råd & Rön 1/2009

Se även

• Lista över E-nummer