Nanjing
Från Rilpedia
| Nanjing | |||||
|
|||||
 Vy över Nanjing. |
|||||
|
|||||
| Provins: | Jiangsu (prefekturer i Jiangsu) |
||||
| Yta: | 6 598 km2 | ||||
| Folkmängd: | 7 413 000 (2007) | ||||
| Befolknings- täthet: |
1123,5 inv./km2 | ||||
| BNP: | 44 852 ¥/inv. (2007) | ||||
| Borgmästare | Jiang Hongkun | ||||
| Parti- sekreterare: |
Zhu Shanlu [uppdatering behövs] | ||||
| Officiell hemsida | |||||
 Nanjings läge i Jiangsu, Kina. |
|||||
Nanjing (även Nanking, "Södra huvudstaden"; med pinyin ; med Wade-Giles Nan-ching) är en stad i östra Kina belägen vid floden Changjiang, cirka 240 kilometer väster om Shanghai. Staden är huvudstad i provinsen Jiangsu (Kiangsu) och har 4,4 miljoner invånare (folkräkning 2000) på en yta av ca 2 500 km². Prefekturen Nanjing har en yta på 6 421 km² och sammanlagt 5 410 000 invånare. Staden är Taiwans officiella huvudstad (om ej de facto).
Innehåll |
Historia
Kejsartiden
Staden är mer än 2000 år gammal och har haft flera namn, bland dem Jinling, Danyang, Jiangnan, och sedan 1368 Nanjing. Nanjing betyder "södra huvudstaden" och heter så då staden tre gånger varit hela Kinas huvudstad: åren 317–582, 1368–1421, och 1928–1949. Genom sin överlägsenhet i industri, handel och folkmängd var Nanjing länge en svår konkurrent till Peking, även sedan den upphört att vara huvudstad.
Sedan Qing-dynastin kom på tronen, hette staden officiellt burit namnet Jiangning, även om namnet Nanjing i dagligt tal allmänt begagnades. Under Qing var Nanjing huvudstad i vicekungadömet Liangjiang, som omfattar provinserna Jiangsu, Anhui och Jiangxi. Under sin glanstid var Nanjing en av världens mest folkrika städer och hade före 1853 ännu 800 000 invånare. Nanjings befästningar utgjordes dels av den gamla stadsmuren, inom vilken finnas några numera betydelselösa försvarsverk, dels av två yttre befästningslinjer, av vilka den längst framskjutna, Yanziji-batterierna, ligger på flodens båda stränder strax öster om Tsauhia-ön.
Nanjings storhet drabbades hårt under Taipingupproret. I februari 1853 erövrades Nanjing av rebellerna, som dödade många av stadens invånare, i synnerhet manchuer. Nanjing blev blev nu den "himmelske kungen" Hong Xiuquans residens, men återtogs av Zeng Guofans trupper efter två års belägring 19 juli 1864. Därvid förstördes staden i grunden och stora delar av befolkningen dödades. Många av Nanjings gamla praktbyggnader förstördes, bland annat det kejserliga palatset med det ryktbara porslinstornet. Detta, som byggdes 1411–1430, var en oktogonal 67,5 meter hög pagod, uppförd i 9 våningar av tegelsten och utvändigt beklädd med fint porslin av växlande färger, bland vilka den gröna var förhärskande. Från de olika takens utsprång av grönglaserat porslin nedhängde hundratals klockor och lampor.
Staden återuppbyggdes efter återerövringen, men i mycket förminskad skala. Inom den 30 eller 35 km långa ringmuren låg länge jämte bebyggda delar, vidsträckta åkerfält och jaktmarker.
Vid sekelskiftet bestod Nanjing fortfarande av en kinesisk och en tatarisk stadsdel och hade åtskillig industri, såsom tillverkning av bläck, papper, artificiella blommor, siden och bomullstyger med mera. Nanjing var även en av den kinesiska lärdomens centrum och ända till 12 000 studenter kom årligen dit för att avlägga examina. Stora bibliotek och tryckerier ha uppförts. Nanjing hade också en stor muslimsk minoritet som vid förra sekelskiftet uppgick till omkring 50 000 av stadens invånare.
Nanjing under 1900-talet
Efter Xinhairevolutionen, som störtade Qing-dynastin 1911, var Nanjing en kort tid Kinas huvudstad under Sun Yat-sens interimsregering. I samband med Yuan Shikais tillträde som Kinas förste president blev dock Peking åter landets huvudstad 1912. 1926 inledde Guomindangs ledare Chiang Kai-shek det Nordliga fälttåget för att ena Kina och hans trupper intog Nanjing den 24 mars 1927, då utländsk egendom plundrades och många utlänningar attackerades. Flera beväpnade skärmytslingar mellan Chiangs trupper och utländska trupper inträffade också. Händelserna blev känd som "Nanking-incidenten".[1] Incidenten löstes på diplomatisk väg och efter Chiang Kai-sheks trupper erövrat Peking 1928 erkändes Nanjing internationellt som Republiken Kinas huvudstad. Under den nya nationalistiska regeringen inleddes en rad byggnadsprojekt och ett praktfullt mausoleum byggdes åt republikens framlidne ledare Sun Yat-sen
Nanjing drabbades hårt av det Andra sino-japanska kriget och när staden föll i december 1937 anställde de japanska trupperna en massaker på stadens befolkning. Chiang Kai-sheks regim flydde västerut och etablerade Chongqing som Republiken Kinas tillfälliga huvudstad under kriget. År 1940 upprättade Wang Jingwei en japanskvänlig samarbetsregim i Nanjing.
Efter Japans nederlag i andra världskriget återupprättades Nanjing som Kina huvudstad och i juni 1946 fördes resultatslösa förhandlingar mellan nationalisterna och kommunisterna, som senare samma år började utkämpa ett inbördeskrig om makten över Kina. Den 23 april 1949 intog Folkets befrielsearmé Nanjing och efter det att Folkrepubliken Kina grundats i oktober samma år flydde Chiang Kai-sheks regering till Taiwan. Republiken Kina på Taiwan betraktar fortfarande Nanjing som Kinas officiella huvudstad.
Se även
Referenser
- ↑ Akira Iriye, After Imperialism: The Search for a New Order in the Far East, 1921–1931 (Cambridge, MA: Harvard University Press, 1965), ss. 125–133.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nanking, 1904–1926 (Not).
- Wikimedia Commons har media som rör Nanjing
Litteratur
- Barry Till och Paula Swart. In Search of Old Nanking. Hongkong: Joint Pub. Co., 1982.
