Ingmar Nordströms

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ingmar Nordströms
Information
Bakgrund	Växjö, Sverige
Genre(r)	Dansbandsmusik
Aktiva år	1955-1991 (tillfälliga återföreningar 1997-1998 och 2005)
Skivbolag	Frituna
Medlemmar
Ingmar Nordström Sten-Åke Lindberg Sven Schill Hans Lundström Jan Landegren Bo Jansson
Tidigare medlemmar
Gunnar Sandevärn Bert Månson Lars Olof Johansson Sven Carlsson Lars von Vultée Jan Sundqvist Lars Söderström Kent-Ivar Christoffersson

Ingmar Nordströms var ett dansband i Växjö i Sverige ^[1] som bildades 1955 av orkesterledaren och saxofonisten Ingmar Nordström från Växjö. Första uppträdandet ägde rum i Folkets park i Eringsboda, Blekinge. Den sista spelningen genomfördes i Växjö den 19 december 1991, då Ingmar Nordström bestämt sig för att avsluta sin dansbandskarriär. Under 1970-talet och 1980-talet hade bandet sin storhetstid, och spelade de på de flesta av Sveriges dansbanor och folkparker. 1987 tilldelades Ingmar Nordströms en Grammis för "årets dansband".

Ingmar Nordströms var på sin tid ett av Sveriges mest framgångsrika dansband med såväl egna låtar som covers på välkända hitlåtar och evergreens, ursprungligen framförda av olika kända artister och grupper. Som de flesta dansband under denna tid genomfördes sånginsatserna på svenska, bland annat fick man en hit med "Gösta Gigolo" efter originalet "Just a Gigolo". Efter att givit ut ett antal studioalbum med varierande titlar inledde man 1974 den framgångsrika albumserien Saxparty och gav fram till att bandet upphörde 1991 ut ett album om året på skivbolaget Frituna. 1998 gavs två samlingsalbum ut, Saxparty favoriter och På begäran. Flera av Ingmar Nordströms låtar har ett kraftigt saxofonarrangemang, något som var Ingmar Nordströms kännetecken. För arrangemangen stod oftast saxofonisten Bo Jansson.

Ingmar Nordströms blev, av Z-Radio P4 i Lund, utnämnd till att ha överträffat originalet med sin cover på Bobby McFerrins Don't Worry, Be Happy som återfinns på Saxparty 16 från 1989.

Bandet hade förutom Ingmar Nordström flera andra profiler. Trummisen Sven Schill var inte bara känd för att vara duktig på sitt instrument utan spexade allt som oftast bakom sina slagverk under bandets spelningar. Ett exempel på detta är videon till "Dansa dansa" från 1987, där Sven Schill och övriga bandmedlemmar showar friskt.

Sångaren Sten-Åke Lindberg gav 1985 ut ett soloalbum, "Up My Street", inspelad i London mmed bland andra London Symphony Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra, men förblev Ingmar Nordströms trogen ända till bandet upphörde 1991. Han avled 2003.

Efter Ingmar Nordströms sista spelning 1991 gav resterande medlemmar ut ytterligare ett album under namnet "Nordströms", med vokalisten Iréne Widlund. Därefter lades bandet ner, även om korta återföreningar ibland förekommit. Flera av medlemmarna gick därefter vidare till andra dansband.

1997-1998 gjorde bandet en kortate återförening. Även 2005 återförenades Ingmar Nordströms, då för att fira 50-årsminnet av bandets grundande, vilket bland annat firades med spelningar på Borgholms slott.

Bandet spelade under årens lopp även med många svenska stjärnor, bland annat Zarah Leander, Östen Warnerbring med flera. Tillsammans med Östen Warnerbring, Cornelis Vreeswijk och Ernst Hugo Järegård hade man i början av 1970-talet en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm med namnet " Lyckohjulet eller var ska jag hänga min hatt i natt". En show som TV spelade in.

1973 deltog man i Hasse & Tages uppsättning " Glaset i örat" på Berns salonger i Stockholm. Detta tillsammans med bland andra Lena Nyman, Monica Zetterlund, Gösta Ekman. Bland örhängena kan särskilt nämnas: " Oh vad en liten gumma kan gno" Monica Z och " Vad har du i fickan Jan". I denna spelade Ingmar fiol. " Glaset i örat" finns förevigat på både LP och TV-inspelning. I den sistnämnda finns dock inte bandet med, något Ingmar själv djup beklagat.

Det kan också nämnas att bandet "riktiga" genomslag kom 1976 genom programmet "Nygammalt" i Sveriges Television. Man framförde då låtarna "The Elephant Song" och "In the Mood". Dessförinnan hade man legat och " guppat" främts vad gällde skivförsäljningen med genom Nygammalt slog man igenom på bred front och " Saxparty 3" lär ha sålts i över 300 000 exemplar, vilket var väldigt mycket på den tiden. Man ska också betänka att gränsen för en guldskiva, då vid den här tiden, gick vid 100.000 sålda skivor. I dag ligger den betydligt lägre.

Medlemmar genom åren

• Ingmar Nordström, altsaxofon, sopransaxofon, , klarinett (1955-1991)
• Sten-Åke Lindberg, sång, tenorsaxofon, altsaxofon, klarinett (1959-1991)
• Sven Schill, trummor (19??-1991)
• Hans Lundström, synth (1988-1991)
• Jan Landegren, sång, bas, gitarr (1979-1991)
• Bo Jansson, tenorsaxofon, barytonsaxofon, klarinett, bas, (19??-1990)
• Gunnar Sandevärn - orgel, synth (19??-1979)
• Bert Månson - bas, gitarr, synth (19??-1987)
• Lars Olof Johansson - synth (1987-1991)
• Sven Carlsson
• Lars von Vultée
• Jan Sundqvist
• Lars Söderström
• Kent-Ivar Christoffersson

Diskografi

Album

Melodier på Svensktoppen

Kända låtar

• The Elephant Song
• One More Reggae for the Road
• Gösta Gigolo
• Tomelilla 6-5000
• Birdie Nam-Nam
• Gråa tinningars charm
• Tweedle-Dee Tweedle-Dum
• Dansa dansa

Externa länkar

• Ingmar Nordströms hemsida
• Video till "Dansa dansa" på Youtube
• Norskspråkig sida om Ingmar Nordströms
• Ingmar Nordströms diskografi

Källor

1. ↑ Svenska dansband - Ingmar Nordströms (1980)