Vansbro

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Västerdalälven rinner samman med Vanån i Vansbro.

Vansbro, tätort i Vansbro kommun.

Vansbro ligger 82 kilometer väst om Borlänge vid Vanåns utlopp i Västerdalälven.

Vansbro är bland annat känt för Vansbrosimningen, Svenne Rubins, Gunde Svan, Ulf Björnsson och Björn Skifs.

Historia

Vansbro är ett ganska ungt samhälle och kom att uppföras som ett typiskt stationssamhälle där hela grunden till orten berodde på den framdragande järnvägen (se nedan). Där Vansbro ligger flyter två älvar samman, Västerdalälven och Vanån, och dessa två har haft stor betydelse för träindustrin och den där tillhörande timmerflottningen som var en viktig näringsgren i trakten. Vansbro bildade aldrig en egen socken eller församling, utan ingår i Järna socken och församling.

Innan järnvägen drogs till Vansbro fanns där inte mycket annat än skog och sankmark. En av de första gångerna namnet nämns är av Carl von Linné under tidigt 1700-tal. Stället har även nämnts i olika texter vid ungefär samma tidpunkt som Linné och då kallats Wahnbro eller Wansbron. Ortnamnet kan härledas till en flottbro som funnits intill Vanån och kom att bli Vansbro då samhället började byggas.

Marken fortsatte att vara näst intill obebyggd under större delen av 1700- och 1800-talen. De enda som bosatte sig där var färjkarlarna och flottarna som arbetade med timmerflottningen i älvarna. Det var först när planerna på att järnvägen skulle dras förbi detta område som folk började flytta dit, mest var det då järnvägsarbetare som flyttade dit med järnvägen. Den obeboeliga marken som dels bestod av sankmark, gjorde att översvämningar var vanligt förekommande höst och vår, och dels mycket skog gjorde att det var problematiskt att bygga där. Trots att förhållande för byggande och marken var ogästvänlig var platsen en viktig korsning även innan järnvägen etablerade sig där. Älvarna som flöt samman gjorde att mycket flottning passerade där samt att bron över Vanån var en viktig passeringspunkt när sockenfolk i närliggande socknar skulle resa mellan de närliggande orterna.

Under den första tiden då järnvägen hade dragit fram till Vansbro och en station hade byggts bestod den största delen av befolkningen av människor som antingen arbetade med järnvägen eller hade något arbete som kopplades samman med den. Många småbyar hade vid den här tiden börjat växa upp från små bondesamhällen till stora centralorter. Framgången med järnvägen gjorde även att det satsades stora pengar på att bygga stora och pampiga stationshus. Vansbro, som till skillnad från dessa samhällen, byggdes upp från ingenting fick till en början nöja sig med ett stationshus i trä.

Hela ursprunget till samhället var alltså den framdragande järnvägen, Mora-Vänerns järnväg. Efter att den stod klar förbättrades kommunikationerna allt mer. 1892 stod banan färdig till Mora. Samma år byggdes en bibana till Malung. Ytterligare banor planerades i Dalarna och 1898 fick Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar koncession att bygga en järnväg från Ängelsberg till Vansbro. Detta bygge gick i snabb takt till en början men allt efter som spåret drog fram började pengarna sina för bolaget. Den sista sträckan mellan Björbo och Vansbro, som skulle fullborda järnvägen drog ut på tiden då folket i Järna motsatte sig banans läge. Järnafolket vill att järnvägen skulle gå förbi deras kyrka och inte på sankmarken på andra sidan älven som det först var tänkt. Efter viss uppvaktning av järnvägsbolaget beslöts det att järnvägen skulle dras förbi Järna kyrka. Vägen därifrån till Vansbro gick genom otillgänglig och eländig terräng. Denna ytterligare kostnad som följd av denna omflyttning av järnvägen fick kommunen bekosta. Den första november 1907 stod järnvägen klar och invigd. Vansbro hade då redan fått ett nytt pampigt stationshus i sten, efter att den gamla trästationen förstörts i en brand 1898.

Sågverk

Strax efter att järnvägen hade slagit rot i samhället började flera sågverk etablera sig på orten. Redan något enstaka år efter att Vansbro invigts var den första sågen igång, en såg kallad Danielssågen. Åren därpå kom flera olika sågar att byggas på orten, AB Träkol och senare Brosågen var två av dessa. Grosshandlare träpatron Braathen, som hade en del att göra med uppkomsten av Mora-Vänerns järnväg, hade redan innan järnvägen byggts klar köpt in maskiner till sågverk i Vansbro. Han var 1892 med och bildade företagen Trävaru AB Dalarne. Samhället ökade snabbt i befolkning och bebyggelsen ökade likaså. ”… ett stort och livligt stations- och industrisamhälle, som vuxit upp med nästan amerikansk fart”, så beskriver Karl-Erik Forsslund i boken Wanån, Järna, Nås om Vansbros uppkomst.

Flertalet sågverk som bildades på orten samt flertalet av de olika yrkesgrupper som järnvägen förde med sig innebar att mycket arbetskraft behövdes i Vansbro. Många arbetare flyttade in från olika ställen runt om i Dalarna, men kanske framför allt från Värmland. Av de orter som flest personer flyttade från till Vansbro under den första tjugoårsperioden ligger de flesta i Värmland. Rämmen, Kristinehamn och Färnebo, är alla församlingar i Värmland. Dessa orter ligger även i närheten av Mora-Vänerns järnväg vilket torde tyda på att många flyttade med järnvägen. Överlag så var det flera orter i Värmland och Dalarna som fick människor att flytta till Vansbro. Inflyttning från närliggande församlingar som Nås, Äppelbo och Malung går även det att se. Hur det var med inflyttning från Järna går inte med exakthet säga hur det låg till. Vansbro hörde nämligen till samma församling som Järna, och således bokfördes inte de som flyttade till Vansbro från Järna.

Utbildning och kultur

Vansbro Utbildningscenter är en gymnasieskola med 11 program, däribland fjällturismprogrammet, som man är ensamma om i Sverige. De har även ett regionalt cykelprogram. På skolan går 250 elever

Kommunikationer

Järnväg

Mora-Vänerns Järnväg, Kristinehamn-Mora, öppnades 1890 söderifrån till Vansbro, där en station anlades strax söder om bron över Vanån. 1891 öppnades sträckan norrut till Morastrand. Järnvägen förstatligades 1917 och kom att ingå i Inlandsbanan.

1907 blev Vansbro en järnvägsknut när Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar öppnade sträckan Björbo-Vansbro. 1934 öppnades en fortsättning västerut till Särna. Denna bana kallas nu Västerdalsbanan, då den går längs Västerdalälven.

1969 nedlades Inlandsbanan genom Vansbro. Godstrafiken hade redan tidigare överförts till Västerdalsbanan, förutom den endast 1 km långa sträckan norrut till Dalasågen, som trafikeras än idag. Inlandsbanan används i övrigt för dressincykling norrut från Dalasågen och söderut från Sågen.

Pä Västerdalsbanan går persontåg Borlänge-Vansbro-Malung, dessutom en hel del godstrafik.

Buss

Liksom för järnvägen dominerar den öst-västliga busstrafiken helt, med långväga förbindelser. Söderut går ingen busslinje alls sedan länge. Norrut gick en glest trafikerad linje till Mora, men den lades ned under 2000-talet. På sommaren går dock inlandsbanebussen Persberg-Vansbro-Mora.

Noter

1. ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005

Källor och litteratur

• Forsslund, Karl-Erik, Wanån, Järna, Nås, (Stockholm, 1926).
• Lindholm, Jon, Etablerade och nykomlingar - En historisk studie över motsättningar mellan Järna och Vansbro 1924 - 1971, C-uppsats i historia, Linköpings universitet, 2007. Uppsatsen i pdf
• Wanfors, Erik, Vansbro järnvägshistoria, (Vansbro, 1996) Fehrms tryckeri HB.