Blot-Sven
Från Rilpedia
Blot-Sven (död cirka 1087) var kung över svearna omkring 1084–1087[källa behövs]. Han har ansetts vara samma person som kung Håkan Röde[1]. Blot-Sven ska i så fall inte ha varit ett personnamn utan en beskrivning: svennen som blotade.
Enligt Hervararsagans kungalängd var han bror till Inge den äldres hustru, Maer och sålunda Inges svåger. År 1084 var Inge kung och drivande i kristnandet av svearna. Svearna var vid denna tid starkt skeptiska till kristendomen särskilt därför att den rubbade det gamla, exempelvis att kungen skulle blota på tinget, vilket Inge vägrade. Tinget i Gamla Uppsala gav honom då ett ultimatum: blota eller avsäg dig kronan.
Enligt traditionen steg då hans svåger Sven (eller svennen) fram, och sade sig vara beredd att "uppehålla bloten" om han fick bli kung, vilket tinget accepterade. Han kallades då för Blot-Sven.
Kyrkan berättar om den här händelsen i en officiell legend[källa behövs] författad flera hundra år senare om den engelska biskopen Eskil som red till Strängnäs, som var platsen för blotet. Där slaktades oxar och får som offer till de gamla gudarna och hölls storståtliga gästabud till gudarnas och svennens ära. Eskil ställde sig mitt ibland de asatroende och försökte omvända dem men lyckades bara reta upp folk till den grad att han stenades. Då ska flera under ha inträffat såsom att en källa, som fortfarande finns kvar, ska ha framsprungit[2]. Eskil har ansetts vara Sveriges första martyr och är ett av de första Sverigeanknutna helgonen.
Cirka 1087, vilket skulle vara tre år efter Inges avsättande, återkom denne från Västergötland, där han hade fortsatt regera, till Uppsala med en ringa härstyrka och tände där eld på Blot-Svens residens. När han försökte fly skall Inge då ha dräpt honom. Detta till trots kunde Inge inte konsolidera sin makt förrän den dräptes son Erik Årsäll, som också valdes till kung av de asatroende i Uppsala, var död året därpå. En tolkning av Håkanstenens runinkrift stöder teorin att denne Erik kan ha varit son till Håkan "Blot-Sven" Röde. Nu när Erik avlidit brände kung Inge ner templet i Uppsala, vilket blev slutet för den officiella asatron i Sverige.
En runsten från 1083 i Norsta, Balingsta socken i Uppland kan ha rests av Blot-Sven och hans bröder över den just avlidna systern Maer och brodern Djärv[källa behövs].
Externa länkar
- Blot-Sven, Erik Årsäll och Kol En sida som ifrågasätter Blot-Svens existens.
Noter och hänvisningar
- ↑ Adolf Schück, Saga och sed Kungl. Gustav Adolf Akademien, Uppsala 1957 s. 16
- ↑ Sankt Eskils källa utanför Strängnäs
| Företrädare: Inge den äldre |
Sveriges regent cirka 1084–1087 |
Efterträdare: Erik Årsäll |
|
||||||||||||||||||||||
_(selon_Gelre).svg){kind=small}
