Ras
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
- Denna artikel handlar om raser i biologi. För andra betydelser, se RAS (olika betydelser)
Ras är en grupp individer inom en djurart som kännetecknas av vissa gemensamma ärftliga egenskaper. Till skillnad från begreppet underart är begreppet ras oklart. Det används främst för sådana varieteter som människan skapat genom selektiv avel, medan det enligt populära föreställningar även kan användas för mer eller mindre godtyckliga uppdelningar av människor efter synliga skillnader. Denna användning är emellertid omstridd och klassas i vetenskapliga och officiella sammanhang som otidsenlig. I vissa sammanhang används begreppen underart och ras synonymt.[1]
Innehåll |
Rasbegreppet tillämpat på husdjur
Den vardagliga och okontroversiella användningen av begreppet ras, begränsas till husdjursavel. Inom zoologin talas oftare om underarter, varianter eller typer för att definiera variationer inom en art. Med en ras avses en population som är stambokförd och vars anatomiska särdrag är definierade i särskilda rasstandarder. Såväl stamböcker som rasstandarder administreras av avelsföreningar som även sätter upp regler för hur aveln får gå till. Den på detta sätt organiserade husdjursaveln spreds från mitten av 1700-talet och slog igenom brett under andra hälften av 1800-talet. Dess ökade betydelse sammanfaller alltså med industrialismens framväxt och motsvarar ett behov av att skydda värdefulla egenskaper hos olika geografiskt isolerade populationer, när rörligheten i samhället och handeln ökade. Men ända sedan medeltiden har medveten avel, där man renavlat åtråvärda egenskaper förekommit, då framförallt hos hoven. Raser hos de olika husdjursarterna kan alltså definieras som kulturhistoriska produkter eller som resultat av mänskligt skapande. Bland husdjursraserna finns dels raser som utgår från lokala populationer, dels raser som avlats fram medvetet, i båda fallen ibland med ursprung i mutationer, till exempel dvärgväxt. Raser med ursprungligen begränsad geografisk spridning, kallas lantraser. Bland de framavlade raserna finns dels sådana som enbart utgår från rena bruksegenskaper, dels sådana där man tagit fasta på det estetiska, vilket kan exemplifieras med höns som är avlade utifrån sin värpförmåga, till exempel leghorn, respektive höns som är avlade utifrån sitt praktfulla utseende, till exempel olika sorters dvärghöns. Huvudprincipen för indelning i raser är dock bruksegenskaperna, som är ekonomiskt betingade, medan rent estetiska egenskaper, som till exempel pigment, sgs alltid är ett underordnat kriterium.
Inom husdjursaveln skiljer man på raser och typer. Med ras menar menar man tydligt definierade populationer enligt ovanstående definition. Och med typ menar man djur med särskilda igenkänningsdrag, men mer obestämt inbördes släktskap; djur som inte uppfyller kraven för att stambokföras. Så är till exempel American Staffordshire Bullterrier en ras, medan Pitbull terrier är en typ - hundar med liknande särdrag, men som inte är garanterat renrasiga. Inom hundaveln är samtliga stamböcker för internationellt erkända raser slutna, medan det inom hästaveln istället är vanligt med regler om vilka populationer som får förekomma i aveln. Det finns vissa raser med helt slutna stamböcker, till exempel Engelskt fullblod eller Lipizzaner, medan till exempel Svenskt varmblod (även kallad Svenskt halvblod) istället bygger på regler för vilka raser som får registreras och användas i aveln, dvs de olika fullblodsraserna samt flertalet tyska varmblodsraser. I Storbritannien utgår hästaveln till stor del inte från raser, utan utifrån vissa typer, till exempel hunter, hackney och cob.
I och med att husdjursdriften blev alltmer storskalig och rationaliserad under 1900-talets andra hälft, så likriktades även aveln. Detta har bl.a. lett till att vissa egenskaper, till exempel vad gäller motståndskraft mot sjukdomar, gått förlorade och i flera fall har man fått lägga om aveln mot större variation och mindre krav på avkastning. Mest tydligt har detta gällt svin- och hönsuppfödning, men även för nötkreatur. I de flesta industriländer pågår bevarandeprojekt där man skapar genbanker för utkonkurrerade lantraser, som ofta har specialiserade egenskaper, som var värdefulla före den moderna stordriften slog igenom, till exempel förmåga att klara bistert klimat eller livnära sig på mager kost.
Inom hundaveln har många raser drabbats av rasspecifikt nedärvda sjukdomar och den genetiska variationen är ibland så begränsad att det är fara för vissa rasers fortlevnad. Detta gäller inte bara raser med extremt renavlade egenskaper, till exempel engelsk bulldogg eller chihuahua, utan även raser där man från början utgått från en liten lokal population, till exempel lapsk vallhund. Flertalet rasföreningar har därför program för att inte avla vidare på individer med ärftliga sjukdomar. Det pågår även en debatt om huruvida det är sunt med rashundsavel över huvud taget, där den ena sidan argumenterar för värdet av blandrashundar.
Rasbegreppet tillämpat på människor
Ras är inget enhetligt biologiskt begrepp, utan används för delvis olika saker i skilda sammanhang. Ibland kan det användas synonymt för underater, vars särskillnader kan påvisas genom genetiska tester, där man oftast ser till den procentuella skillnaden, vilket gör det problematiskt att indela arten Homo sapiens i klart åtskilda undergrupper, eftersom ingen mänsklig population tillräckligt länge har varit genetiskt isolerad i en egen evolutionär utvecklingslinje. Hos människor är den procentuella skillnaden mellan folkgrupper väldigt liten, då gener som utmärker särskilda karaktäristiska drag kan vara överenstämmande i stor utsträckning hos en grupp människor, medan gener som styr andra av kroppens funktioner kan skilja sig åt. Därför är det exempelvis inte möjligt att indela alla afrikaner som en särskild underart, då en människa i östafrika skulle kunna vara mer släkt med en människa i Europa än en annan person i västra afrika, men de båda afrikanerna delar samtidigt förmodligen i hög grad den genetik som utformar deras karaktäristiska drag. Detta beror på att ingen folkgrupp tillräckligt länge levt isolerat i en egen evolutionär utvecklingslinje för att tydliga genetiska skillnader ska kunna uppmätas, men tillräckligt länge för att kunna skapa de karaktäristiska drag vilka varit behövda för bättre anpassning till det bebodda områdets klimat. Som exempel kan nämnas att människans totala genetiska variation, över hela jordklotet, är mindre än den genetiska variationen som finns bland de impalaantiloper (Aepyceros melampus) som lever inom Kenyas gränser.[2] Som jämförelse kan också nämnas att människan till 98 % har samma gener som schimpansen, vilket är mer än vad som brukar vara fallet mellan två underarter av samma art.
Ordets egentliga mening för ras syftar emellertid på en en grupp individers gemensamma karaktäristiska utmärkelse inom en särskild art, vilket gör ordet möjligt att tillämpa för människor. Exempelvis nämner man hunden som uppdelad i olika raser på grund av deras karaktäristiska säregenskaper som är synliga, emellertid är den genetiskt uppmätbara skillnaden olika hundraser emellan mindre än vad som håller kriteriet för att vara uppdelat i underarter. Begreppet är dock kontroversiellt belagt och används därför sällan. Tidigare har begreppet använts flitigt även som ett alternativ till begreppen folkgrupper och etniciteter. I läro- och faktaböcker fanns fram till tidigt åttiotal ofta att finna sektioner om rasbiologi. Detta begrepp är fortfarande brukligt i engelsktalande länder. I USA för man exempelvis officiell statistik på hur många procent svarta, vita, asiater och latinamerikaner som bor i landet.
Förr användes begreppet i mening av de karaktäristiska skillnaderna människor emellan, då man mätte dessa skillnader genom indelning av människor utifrån hudfärg, hårstruktur, kranieform o.s.v. Idag används begreppet mer sällan då det med tiden blivit kontroversiellt. Anledningen till varför det blivit ett kontroversiellt uttryck bottnar i att det anses simplifiera synsättet på människan som en enhetlighet när den individuella skillnaden människor emellan är större än den som går att påvisa mellan särskilda folkgrupper. På senare år har uttrycket blivit aningen mer förekommande och den kontroversiella stämpeln över begreppet har lyfts något.
Rasbegreppets historia
Rasbegreppet har varierat över tiden. Inte ens under den historiska rasbiologins epok var man ense om vilka raserna var. När till exempel nazisterna ställde en ”arisk ras” mot en ”judisk ras” blandade man samman en språklig indelning (indoeuropeiska eller ” ariska” språk) med en religiös indelning (judisk religion) och påstod att båda var biologiska. Relaterat till husdjursavel dyker begreppet ”ras” för första gången upp på svenska 1764. Om populationer av människor användes det i skrift på svenska första gången 1792. Vetenskaplig litteratur skrevs under denna tid fortfarande på latin. I en äldre, mer bildlig betydelse, med avseende på karaktärsdrag eller familj eller samhällsgrupp användes det i skrift första gången 1668, då med den internationella stavningen race. Man kunde till exempel tala om ”tullsnokarnas ras” eller ”Adolf Fredriks ras”. Ursprunget till begreppet är omstritt.
Rashygien
Rashygien eller eugenik (grekiska eugenes, av god ras eller börd) är en rörelse som förespråkar insatser som påstås förbättra människans ärftliga egenskaper. Eugeniken var inflytelserik i västvärlden, inklusive Sverige, särskilt under den första halvan av 1900-talet.
Positiv eugenik innebär att främja fortplantningen av individer med ärftliga egenskaper som anses önskvärda, medan negativ eugenik syftar till att välja bort anlag som anses dåliga. Orden positiv och negativ syftar alltså på den använda metoden och inte på det önskade resultatet.
Francis Galton myntade begreppet eugenik 1883 och den tyske läkaren Alfred Ploetz introducerade termen Rashygien år 1895 i boken "Grunder för rashygien" (Grundlinien einer Rassenhygiene).
Raser inom fantasy
I fantasyberättelser och sagor brukar det förutom människor finnas humanoida (människolika) arter, som ofta kallas raser. Tolkien frångick förebilderna för sina raser i folktron, exempelvis alverna är humanoider med spetsiga öron och inte övernaturliga väsen. Enligt fantasykonventionen brukar alver, dvärgar och hober vara goda medan orcher och troll är onda men det finns verk där detta frångås. Orcher och alver brukar kunna få barn med människor och kallas då halvorcher respektive halvalver. Exempelvis i de tidiga versionerna av rollspelet Drakar och Demoner förekommer dessa konventioner mer eller mindre helt och hållet.
Referenser
Noter
- ↑ Vår fågelvärld 1/2007, sidan 15
- ↑ Dan Larhammar, Folkvett nr 2/1999,
Källor
- Declaration on Race and Racial Prejudice (1978), Office for the high Commissioner for human rights (eng)
- Bamshad, Michael; Wooding, Stephen; Salisbury, Benjamin A.; Stephens, J. Claiborne (2004). Deconstructing The Relationship Between Genetics And Race. Nature Reviews Genetics 5, 598–609. [1] reprint-zip
- Bamshad MJ, Wooding S, Watkins WS, Ostler CT, Batzer MA, Jorde LB (2003). Human population genetic structure and inference of group membership. American Journal of Human Genetics 72, 578–589. reprint-pdf
- Hiernaux, Jean; Banton, Michael Four statements on the race question, Unesco 1969 (eng) (pdf)
- Kuper, Leo, Gluckman, Max, Lévi-Strauss, Claude m fl Race, science and society; The Race Question in Modern Science, Unesco 1975
- Dan Larhammar, Folkvett nr 2/1999.
