Humanoid
Från Rilpedia
En humanoid är en varelse som till kroppsformen påminner om en människa, det vill säga har en kropp som består av en bål, två armar vid bålens axlar, två ben vid höften och ett huvud som via en hals sitter ovanpå axlarna. Ordet är vanligast inom populärkulturen, till exempel science fiction och fantasy. I vetenskapligt språkbruk är termen antropomorf vanligare.
Intresset för att konstuera humanoida/antropomorfa robotar är stort, men beror inte så mycket på lusten att skapa en "mekanisk människa" som på de fördelar ett människoliknande yttre skulle kunna innebära, då de flesta miljöer är anpassade till människan. I miljöer som olycksdrabbade kärnkraftverk, brinnande hus, sjunkna fartyg samt i militär/polisiär användning skulle ett människoliknande utseende och rörelsemönster i många fall vara en klar fördel. I alla miljöer där människor normalt kan ta sig fram skulle roboten fungera väl. Trappor och stegar är till exempel svåra eller oöverstigliga hinder för hjul- eller bandgående robotar.
Wabot-1 räknas som den första fullstora humanoiden och färdigställdes 1973 i Japan på Wasedauniversitetet. Den bestod av flera separata system för att kontrollera olika delar av kroppen. Ett system för kontrollera armar och ben, ett system för bildbehandling och ett system för kommunikation. Kommunikationssystemet gjorde det möjligt att styra Wabot-1 med hjälp av röstkommandon. Roboten hade dessutom förmågan att kommunicera med en person på japanska. I ögonen och öronen hade man placerat sensorer som gjorde att Wabot-1 kunde mäta avstånd och riktning till olika objekt för att sedan greppa och transportera dem.
Wabot-2 är en av de mest berömda humanoiderna i världen och har utvecklats i Japan på Wasedauniversitetet. Den kan kommunicera med människor men dess främsta uppgift är att spela upp musik på en elektrisk orgel. Wabot-2 kan spela musik som antingen är skrivna på noter med hjälp av sina synsensorer eller så kan de ackomponjera en person som sjunger med hjälp av sina ljudsensorer.
Källor
- Peter Nordin och Johanna Wilde, Humanioder. Självlärande robotar och artificiell intelligens, 2003, ISBN 91-47-05191-4
