Hiv och aids i Afrika
Från Rilpedia
Hiv och aids är sedan 1980-talet ett stort problem i Afrika, framför allt i det Subsahariska Afrika. I flera afrikanska länder lever en hög andel av befolkningen med hiv, och många förknippar sjukdomen starkt med Afrika.
En idag förhärskande teori går ut på att hiv från början kommer från Västafrika, där virusöverföring skett från apa till människa någon gång i början av 1900-talet. Afrika har därför en lång historia med viruset och den påföljande sjukdomen aids. Aids diagnostiserades första gången 1981 i USA och hiv identifierades år 1984. I Afrika blev sjukdomen först diagnostiserad i Uganda under början av 1980-talet, där den redan 1986 blev erkänd som en nationell katastrof. Dock har hiv kunnat påvisas även i gamla, sparade blodprover från långt tidigare. Sedan upptäckten har fler än 20 miljoner människor avlidit till följd av sjukdomen över hela världen, varav 75 % är afrikaner. En teori om varför hiv spritt sig så explosionsartat över hela kontinenten är att blodtransfusioner gavs liberalt under 1960-talet och 1970-talet för behandling av anemi, till följd av sickle-cell anemi och malaria. Det är också välkänt att hiv smittat längs kommersiella rutter, från början längs floder och senare längs vägar där kommersiell trafik går (via lastbilschaufförer). Fattigdom, krig och konfliktsituationer gör människor mer sårbara för hivinfektion till följd av undernäring, andra obehandlade infektioner (t ex genitala sårbildningar som syfilis och herpes), okunskap och prostitution.
Situationen idag
Enligt en rapport av WHO från december 2005 är prevalensen hos vuxna 7,2 % räknat på hela kontinenten. I resten av världen är färre än 2 % av den vuxna befolkningen smittade. Sjukdomen fortsätter att smitta i stor omfattning. Under 2005 räknar man med att 3,2 miljoner insjuknat i länder söder om Sahara, medan 2,4 miljoner dog.
Som man kan se av kartan till höger, är situationen värst i den södra delen av Afrika. I detta område har antalet smittade ökat dramatiskt de senaste 5–10 åren. Där är (2005) cirka 20 % av befolkningen smittad. I Botswana är mer än var tredje vuxen person smittad. Eftersom hivsmittan nästan alltid leder till döden inom 10 år om inte behandling sätts in, förväntas invånarantalet där börja minska inom några år. För större delen av Afrika är inte situationen lika allvarlig och för kontinenten som helhet kommer aids "bara" att dämpa befolkningstillväxten. I flera länder finns risk för framtida politisk instabilitet på grund av att hela befolkningslager och generationer försvagas, med minskad produktion av livsmedel och allmänt sänkt produktivitet som följd. En prognos är att befolkningen i Afrika söder om Sahara kommer att vara 21 % mindre år 2025 än vad den hade varit utan inverkan av aids. Skillnaden mellan den södra delen och den övriga delen av Afrika handlar inte om ekonomisk skillnad, man kan inte se något direkt samband mellan bättre ekonomi och högre förekomst av hiv.
Det är stor skillnad mellan det muslimska Nordafrika (där 0,1 % av invånarna är smittade) och Afrika söder om Sahara (7,5–8,5 % smittade). En liknande skillnad finns i Sudan mellan det muslimska norr och kristna söder. Undersökningar i Senegal och Elfenbenskusten har också visat att det finns liknande olikheter mellan muslimska och icke-muslimska folkgrupper. En av grunderna till detta anses vara att manlig omskärelse, som är vanligt inom muslimsk kultur, hindrar hivviruset. Det här är dock en obekräftad hypotes. Det är även tal om att kulturen och religionen i sig har en betydande roll, något som betyder att islamisk kultur har starkare sanktioner mot utomäktenskapliga samlag.
I Lesotho är det mycket större hivprevalens bland gravida kvinnor som bor i städer (42,2 %) medan bland bybefolkningen är 19 % smittad. I Demokratiska Republiken Kongo är situationen omvänd, 8,5 % ute i byarna och 4,1 % i städerna, i Sydafrika är det nästan ingen skillnad (24,3 % och 22,9 %). Samma rapport från UNAIDS visar också att prostituerade är klart mer smittade än andra.
