Inavel
Från Rilpedia
- Se inavelsdepression för skadliga medicinska följder av inavel.
Inavel är fortplantning där föräldrarna är nära besläktade med varandra. Inavel kan stärka både positiva och negativa egenskaper hos föräldrarna till avkomman och används bland annat medvetet inom djuravel, och kallas då ibland linjeavel.
Det är vanligt att avkomman belastas av negativa resultat i form av exempelvis latenta sjukdomar, ärftliga missbildningar eller försämrat immunförsvar. Detta beror på att flertalet genetiska mutationer är skadliga och att varje individ erhåller ett anlag för varje given egenskap från vardera förälder. Om båda föräldrarna bär på samma anlag ökar sannolikheten att detta överförs till avkomman. Risken för hjärtfel, utvecklingsstörning och missbildningar ökar alltså markant vid inavel, vilket i sin tur ofta medför att livslängden förkortas.
Det är endast vid i flera led upprepad fortplantning mellan syskon, halvsyskon, kusiner och/eller mellan förälder och avkomma som man brukar tala om inavel.
För en population med några tiotal individer finns stor risk för inavel, men den minskar kraftigt med populationens ökande antal individer, eftersom den genetiska variationen ökar med populationen. Inom svensk rovdjursforskning anser man att det krävs en stam på 1000 till 2000 individer inom landets gränser innan risken för inavel kan betraktas som obefintlig. Vissa grupper av djur tycks ha ett bättre skydd mot de negativa effekterna av inavel än andra. Hit hör exempelvis årstidsfiskar bland de äggläggande tandkarparna, vilka naturligt lever i små geografiskt väl åtskilda grupper, med starkt begränsade möjligheter för grupperna att förena sig med varandra.
Bland människor förekommer inavel främst på mindre, isolerade öar eller inom vissa kulturer där giftermål mellan släktingar används som ett medel att behålla egendom inom familjen. Exempel på grupper med hög grad av inavel är vissa stammar i Mikronesien, på Grönland och i Mellanöstern. Europeiska kungligheter har också en tradition att gifta sig med släktingar. Inte minst inom ätten Habsburg förekom giftermål mellan nära släktingar, vilket tros vara en orsak till Karl II av Spaniens fysiska och mentala handikapp.
Vissa forskare/författare hänför inavel till "positiv slumpmässig parning" (engelska positive assortative mating). Genotyperna hos närbesläktade individer, till exempel kusiner, är ju sannolikt mer lika än hos två slumpmässigt valda individer i populationen.
I Sverige är äktenskap och sexuellt umgänge förbjudet mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är dock tillåtet och halvsyskon kan få ingå äktenskap med varandra efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där en sökande är folkbokförd. Länsstyrelsen ska först ska ha inhämtat yttrande i frågan från Socialstyrelsen enligt 2 kap. 3 § äktenskapsbalken (1987:230) jämförd med 15 kap. 1 § samma balk (1987:230).
Studier av mitokondriellt DNA har visat att inavel mellan människor är tämligen ovanligt i Sverige även ur ett historiskt perspektiv. Emellertid finns det en del kända fall där enstaka lokala släkter lider av inavel. Ett exempel utgörs av Carl XVI Gustafs föräldrar, Prins Gustaf Adolf och Prinsessan Sibylla, som var sysslingar. Prinsen och prinsessans föräldrar var sålunda kusiner.
Källor
Se även
- Endogami
- Förbjudna led
- Genetisk variation
- Inavelsdepression
- Incest
- Konsangvinitet
- Sexuell förökning, särskilt om självbefruktning
- Självpollinering
