Genetisk variation
Från Rilpedia
Genetisk variation är ett begrepp som syftar på mängden genetiska variationer inom en art. Genetisk varation är en förutsättning för evolutionen.
Genetisk variation innebär att det finns två eller flera varianter av samma gen. Dessa varianter kallas alleler. Variationen medför att arterna lättare kan anpassa sig till förändringar i den omgivande miljön, genom att det finns några individer som är bättre anpassade till den nya omgivningen. Brist på variation inom en art gör den däremot sårbar för sjukdomar och angrepp. Särskilt tydligt framstår bristen på genetisk variation i monokulturer som till exempel när europeiska vinodlingar drabbades hårt av vinlusen under 1860-talet samt den svältkatastrof som utbröt på Irland som en följd av svampangrepp på potatisodlingarna under 1840-talet. Även populationer som är små kan drabbas av sjunkande genetisk variation på grund av inavel och genetisk drift. Inom växtförädling och djuravel finns en risk att den genetiska variationen minskar om man alltför kraftigt inriktar sig på att odla fram en eller ett fåtal egenskaper, eller om bara ett fåtal individer får föra sina gener vidare till nästa generation (så kallad "champion breeding").
Behovet att upprätthålla den genetiska variationen är därför ett problem i arbetet med att bevara utrotningshotade arter eller utrotningshotade lokala bestånd. Genetisk variation kan upprätthållas genom att individer invandrar från andra bestånd eller genom att populationen hålls tillräckligt stor. Vad som är en tillräckligt stor population varierar beroende på arten och på förhållandena. Begreppet effektiv population betecknar det antal individer som verkligen för sina gener vidare till nästa generation. I till exempel arter med harem, där en enda hane parar sig med flera honor, kan den effektiva populationen vara en bråkdel av hela populationen.
Genetisk variation kan mätas på flera olika sätt. Ett mått är andelen individer som är heterozygota på ett visst locus, ett annat är antalet tillgängliga alleler på ett eller flera locus. Det finns också andra metoder där man tar hänsyn till fördelningen av alleler så att variationen anses högre om fördelningen är jämn än om en allel överväger. Dessa metoder kräver analys av arvsmassan, vilket är kostsamt. Forskare kan därför också mäta variationen genom att studera egenskaper hos olika individer, antingen mellan olika populationer eller inom en population.
När en allel finns hos samtliga individer, så att det inte längre finns någon variation för den genen, säger man att allelen har fixerats.
Källor
- Björklund, Mats: Evolutionsbiologi, Studentlitteratur 2005. ISBN 91-44-03984-0
