Näbbgädda
Från Rilpedia
| ?Näbbgädda | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass: | Taggfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Näbbgäddartade fiskar Beloniformes |
| Familj: | Näbbgäddfiskar Belonidae |
| Släkte: | Belone |
| Art: | Näbbgädda B. belone |
|
|
|
| §Belone belone Auktor: Linné, 1761 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Näbbgädda eller horngädda (Belone belone) är en havslevande fisk som tillhör underklassen taggfeniga fiskar.
Innehåll |
Utseende
Arten kan bli 120 centimeter lång och väga upp till 2 kilogram. Den är silverfärgad, och har näbblikt förlängda käkar med vassa tänder. Näbbgäddan har, liksom tånglaken, gröna ben, vilket beror på närvaron av färgämnet vivianit.[1] Av allt att döma har den gröna färgen ingen praktisk funktion.
Utbredning
Näbbgäddan lever från Kap Verde-öarna i syd, i sydvästra och norra Medelhavet, längs östra Atlantkusten upp till Island och norra Norge. Den går in i Skagerack och Kattegatt samt Östersjön upp till Åland.[2]
Vanor
På vintern håller sig näbbgäddan på djupt vatten, för att på våren dra sig närmare kusten. Till hösten drar de sig tillbaka till djupvattnen igen.
Näbbgäddan är en pelagisk fisk som lever i stim. Den är en skicklig och mycket snabb simmare.[1]
Den livnär sig framför allt på mindre sillfiskar och tobis, men även kräftdjur och andra ryggradslösa djur förtärs.[2]
Fortplantning
Näbbgäddan leker på grunt vatten där honan lägger upp till 40 000 ägg, som är försedda med klibbiga häfttrådar. Äggen kläcks efter 3–4 veckor. Ynglen har korta käkar, näbben utvecklas efter hand.[1] Ungarna håller sig de första månaderna nära kusten, där de livnär sig på zooplankton.[2] Till hösten drar de sig ut på djupare vatten, dock oberoende av föräldrarna.[1]
Fiske
Kommersiellt fångas den främst på krok (med flytande revar) och med bottengarn.[2]
Arten är populär att sportfiska. Då fisken har en lång "näbb" kan den vara svår att kroka. Arten hugger gärna på släpdörj eller på lätt haspelspö med spinnare, skeddrag eller liten wobbler. Då man släpar en dörj eller ett drag genom vattnet efter en båt, kan med fördel ett antal extra krokar hängas upp efter huvuddraget, om fisken inte fastnar på det första draget krokas den i allmänhet på någon av de efterföljande.
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 B. Muus, J. Nielsen, U. Svedberg 1999. Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa ISBN 91-518-3505-3
