Du gamla, du fria

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den här artikeln handlar om Sveriges nationalsång. För Öyvind Fahlströms film med samma namn, se Du gamla, du fria (film).

Fil:United States Navy Band - Sweden.ogg

Du gamla, du fria är Sveriges nationalsång, skriven av Richard Dybeck 1844 i form av två strofer till en gammal folkmelodi. Till skillnad från många andra nationalsånger har detta musikverk aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång. Status som nationalsång vilar alltså helt på traditionen. Den används dock som nationalsång även vid så officiella tillställningar som statsbesök och är självklar som Sveriges signaturmelodi vid exempelvis sportevenemang.

Dybecks två strofer är färgade av den då rådande skandinavismen och handlar om Norden snarare än om Sverige. Ovanligheten att varken det egna landet eller folket nämns i Du gamla, du fria medför att den polska nationalsången är den enda nationalsång som nämner Sverige. Flera försök att lansera tilläggsstrofer som tydligare framhäver namnet och landet Sverige har gjorts genom åren; bland annat skrev operasångaren Carl Fredrik Lundqvist en tredje strof som börjar "Jag älskar dig Sverige", och den tycks i sin tur ha legat till grund för den första av de två strofer signerade Louise Ahlén, vilka publicerades i ett par sångböcker 1910 och var med i några senare upplagor för att sedan försvinna.^[1]

Historia

Texten till Du gamla, du fria skrevs 1844 av folkminnesforskaren Richard Dybeck till en folkmelodi som han upptecknat i sin hembygd i Odensvi i Västmanland. Han var nyligen hemkommen från en vistelse i Idre i Dalarna, där han tros ha inspirerats av fjället Städjan. Sången framfördes första gången vid en Aftonunderhållning med nordisk folkmusik som han höll den 13 november 1844. Själv menade Dybeck att "de högst medelmåttiga orden" hade tillfällighetskaraktär och inte var avsedda att spridas vidare.^[2] Sedan texten till Dybecks förargelse fått spridning genom Ahlströms och Bomans sångbok "Valda svenska folksånger, folkdansar och folklekar" 1845 lät han dock själv publicera den, och i över femton års tid därefter sjöngs sången som avslutningsnummer vid Dybecks musikaliska aftonunderhållningar och trycktes i programmen till dessa.^[3]

Dybecks ursprungliga text inleddes med raden "Du gamla du friska", och det var också denna ordalydelse som spreds i hundratals visböcker och Dybecks egna programtryck under många år. I slutet av 1850-talet ändrade han dock själv texten till "Du gamla du fria", men det var till en början svårt att få genomslag för denna ändring eftersom den ursprungliga versionen redan hunnit spridas i hundratals tryck. Först sedan Carl Fredrik Lundqvist tagit upp sången på sin repertoar och kring sekelskiftet 1900 fått kunskap om Dybecks önskemål om revidering, började de nya inledningsorden "Du gamla du fria" sedermera få mer allmän spridning.^[4] Dybecks biograf Carl Mangård berättar om en konsert i Köpings kyrka sommaren 1900:

"Lundqvist (operasångaren Carl Fredrik Lundqvist 1841-1920) medverkade som solist och blev efter konserten jämte Hedenblad inviterad till prästgården av dåvarande kyrkoherden, kontraktsprosten And. Arhusiander. Prosten anmärkte därvid, att det skulle heta Du gamla, du fria, ej Du gamla, du friska. Då det invändes, att det stod 'du friska' i alla tillgängliga sångsamlingar och sångböcker, svarade prosten, att det gjorde detsamma, det var orätt i alla fall. Dybeck hade själv gjort anmärkning därpå, då några personer utgivit sången, och med den texten, utan hans tillåtelse. Arhusiander kände Dybeck personligen mycket väl [...] Både Lundqvist och Hedenblad beslöto efter detta att ändra texten till 'fria' i stället för 'friska'."

Den folkvisa som ligger till grund för Dybecks skapelse (Så rider jag mig genom tolfmilan skog) trycktes första gången 1845 i Runa. Den räknas idag till riddarvisorna i Sveriges Medeltida Ballader, och klassificeras som SMB 133 G. Originaltexten till vår nationalsång publicerades i samma tidskrift 1865, då under titeln "Sång till Norden" med tillägget: "Melodien från Westmanland. Orden nyare af Dbk". Det var också som "folkvisa" som texten spreds i vissamlingar under de första trettio åren sedan Dybeck försett den folkliga melodin med sin litterära text. Först på 1890-talet började den jämte texter som "Bevare Gud vår kung" och "Ur svenska hjärtans djup " att kategoriseras som "fosterländsk sång" i sångböckerna, och ännu på 1920-talet kunde den publiceras enbart som "folkvisa".^[5]

En händelse som bidrog till att Dybecks text i vissa kretsar började få status som nationalsång var att kung Oscar II vid en promotionsmiddag på universitetet i Lund våren 1893 reste sig upp när sången framfördes.^[6] Folklig spridning som sådan fick den genom den redan nämnde operasångaren Carl Fredrik "Lunkan" Lundqvist, som enligt sin egen mening "invigde den sången till vår nationalhymn"^[7] genom sitt framförande av den vid Uppsala universitets 400-årsjubileum 1877 och sedan under decennier använde den som avslutningsnummer vid sina många konserter i Sverige.

Många menade dock ännu kring sekelskiftet 1900 att Du gamla, du fria var olämplig som nationalsång - i jämförelse med t.ex. Norges var melodin för släpig och texten för vag i fråga om vilket land som egentligen besjöngs. År 1899 anordnades en pristävling för att försöka få fram en ny nationalsång; en följdverkan av denna blev Verner von Heidenstams dikt "Sverige" som senare tonsattes av Wilhelm Stenhammar, men någon ny nationalsång resulterade den inte i. Ambitionen att åstadkomma en "svenskare" nationalsång tog sig också uttryck i olika förslag till tillägg till Dybecks två strofer: "Lunkan" Lundqvist skrev en egen strof ("Jag älskar dig Sverige..."), Louise Ahlén två strofer som trycktes i ett par visböcker 1910 ("Jag städs' vill dig tjäna..."), Frans Österblom fyra separata strofer ("Jag älskar min hembygd..."). Under 1900-talets tre första decennier vann Dybecks text allt mer status som "nationalsång" i sångböckerna, och nu med formen du fria som den vedertagna också i tryck. Ännu under 1930-talet rasade dock en flerårig pressdebatt om dess lämplighet. Att Sveriges Radio år 1938 började spela sången som avslutning på kvällens program och att man 1940 anordnade ett (i sig felaktigt) 75-årsfirande av dess tillkomst kan ha bidragit till att tills vidare säkerställa dess ställning som Sveriges traditionella nationalsång. ^[8]

Officiell status

Du gamla, du fria är inte Sveriges officiella nationalsång. Frågan har tagits upp i riksdagen flera gånger. Till riksmötet 2003/04 motionerade moderaten Stefan Hagfeldt i Motion 2003/04:K264 om införandet av Du gamla, du fria som officiell nationalsång, utan framgång.^[9] Till riksmötet 2007/08 finns två motioner om samma ärende.

Vanlig missuppfattning

I andra versen ingår raden Jag vet att du är, och du blir vad du var. På senare år är en vanlig missuppfattning att i stället sjunga Jag vet att du är, och förblir vad du var.

Övrigt

I samband med debatten kring FRA-lagen 2008 cirkluerade en paroditext skriven av Per Ström, Du gamla, du ofria, på Internet där FRA-lagen kritiserades.

Publicerad i

Skivutgåva av Du gamla... på märket Tal och ton omkring 1930.

• Svensk söndagsskolsångbok 1929 som nr 279 under rubriken "

XIV Hem och fosterland"

• Tidigare utgåvor av Nu ska vi sjunga

Noter

1. ↑ Eva Danielsson: "Du gamla du fria", i årsskriften Folk och musik 2004-2005 (red. Johanna Björkholm), Finlands svenska folkmusikinstitut, Vasa 2005. ISBN 952-9669-24-0. , s. 62
2. ↑ Leif Jonsson, Martin Tegen: "Musiken i Sverige III: Den nationella identiteten", Fischer & Co, Stockholm 1992. ISBN 91 7054 685 1. , s. 68
3. ↑ Eva Danielsson: "Du gamla du fria", i årsskriften Folk och musik 2004-2005 (red. Johanna Björkholm), Finlands svenska folkmusikinstitut, Vasa 2005. ISBN 952-9669-24-0. , s. 58
4. ↑ Eva Danielsson: "Du gamla du fria", i årsskriften Folk och musik 2004-2005 (red. Johanna Björkholm), Finlands svenska folkmusikinstitut, Vasa 2005. ISBN 952-9669-24-0. , s. 58
5. ↑ Eva Danielsson: "Du gamla du fria", i årsskriften Folk och musik 2004-2005 (red. Johanna Björkholm), Finlands svenska folkmusikinstitut, Vasa 2005. ISBN 952-9669-24-0. , s. 60
6. ↑ Staffan Björck: "Heidenstam och sekelskiftets Sverige. Studier i hans nationella och sociala författarskap", Natur och Kultur, Stockholm 1945. , s. 151
7. ↑ Carl Fredrik Lundqvist: "Minnen och anteckningar. En blick tillbaka på mitt lif. 2. Operatiden 1868-1904", Geber, Stockholm 1909. , s. 102
8. ↑ Eva Danielsson: "Du gamla du fria", i årsskriften Folk och musik 2004-2005 (red. Johanna Björkholm), Finlands svenska folkmusikinstitut, Vasa 2005. ISBN 952-9669-24-0. , s. 61-63
9. ↑ Riksdagsmotion om att göra Du gamla, du fria till officiell nationalsång

Källor

• Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet (1969)
• Mangård, Carl, Richard Dybeck Folksångens skald, Saxon & Lindström (1937)

Se även

• Folksångstävlingen

Externa länkar

• Sångtexten
• Om nationalsången på sweden.se

(engelska)

• Du gamla, du friska, inspelning på cylinder från 1905, framförd av Arvid Asplund

(engelska)

• Du gamla, du fria, sången, från MSN Encarta

(engelska)

• Ljudfil (mp3)