Erytropoietin
Från Rilpedia
Erytropoietin (EPO) är ett hormon som har en funktion vid regleringen av erytrocytproduktionen. Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) kallas erytropoes och sker i den röda benmärgen som återfinns i bröstben, revben och ryggkotor. Små barn har röd benmärg i alla ben och hos foster produceras erytrocyter i lever och mjälte tills det att benen bildats. Erytropoetin används av elitidrottare för att få en ökad mängd röda blodkroppar, och därmed ökat syreupptag, vilket betraktas som dopning. Hormonet bildas i njurarna och används bland annat i behandling av vissa sjukdomstillstånd som ger bristande förmåga att producera röda blodkroppar (anemi). När syrekoncentrationen i njurarna sjunker, till exempel på grund av brist på röda blodkroppar, startar erytropoesen. Den låga syrekoncentrationen stimulerar hemprotein (en syrgassensor) i njuren, vilket ökar produktionen av EPO. Detta ökar produktionen av röda blodkroppar, vilket följaktligen höjer syrekoncentrationen.
Denna artikel om medicinsk vetenskap eller humanfysiologi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
