Trianonfördraget

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Trianonfördraget, Freden i Trianon, slöts 4 juni 1920 mellan den i Första världskriget segrande ententen å ena sidan, och den ungerska rikshalvan av den redan då politiskt upplösta dubbelmonarkin Österrike-Ungern å den andra. Österrike behandlades i Freden i Saint Germain 1919.

Freden innebar att dubbelmonarkin Österrike-Ungern upphörde formellt, även om imperiet redan upplösts i och med kejsaren Karl den I:s abdikering 1918. Ungerns nya gränser lades fast, och av den gamla ytan som funnits under dubbelmonarkins dagar försvann 72 % och av befolkningen på 20 886 487 förlorades 61,8 %.

Fördragets innehåll

I fördraget tvingades Ungern avstå vidsträckta områden i norr, inklusive nuvarande Slovakien, till Tjeckoslovakien. I sydöst avstod man bland annat Siebenbürgen(Transsylvanien) och östra delen av Banatet till Rumänien. I sydväst fick landområden inkluderande västra delen av Banatet, Kroatien och Slavonien avstås till Jugoslavien.

Till Österrike skulle Ungern avträda några komitat vid gränsen, Burgenland med Ödenburg (ungerska: Sopron) som huvudort. Uppfyllandet av detta förhalades dock länge och omförhandlades 1921 i Venedig under italiensk medling. Då beslutades att folkomröstning skulle hållas i Ödenburg och närmaste omnejd för att avgöra huruvida detta område skulle tillfalla Österrike eller Ungern. Slutligen tillföll Ödenburg/Sopron med omnejd Ungern, under österrikiska protester om att folkomröstningen varit riggad till Ungerns favör och att områden runt Sopron/Ödenburg där en majoritet röstat för Österrike hamnade i Ungern.

I princip och i största allmänhet antogs nationalitetsprincipen, men i praktiken kompletterades den många gånger av ekonomiska och strategiska synpunkter. Ur ungersk synpunkt blev detta till en stor nackdel, emedan många ungrare kom att hamna utanför Ungern.

Rumänien erhöll 102 000 km², Tjeckoslovakien omkring 63 000 km² och nybildade staten Jugoslavien ungefär lika mycket, med Kroatien inräknat. I Västungern ledde freden till att Österrike tilldelades 4 000 km&sup2 huvudsakligen tyskspråkigt område som kom att bilda delstaten Burgenland.

Fördraget innehöll paragrafer som tydligt beskrev och garanterade de grundläggande mänskliga rättigheter till minoriteter, som rätt till användning av sitt språk, undervisning i skolor och statliga myndighet, rätt till yttrandefrihet på det egna språket, offentligt och i tidning och radio. I verkligen blev uppfyllelsen av dessa villkor högst skiftande beroende på i vilket land de nya minoriteterna hamnade.

Ungrare som hamnade under styre av de stater som växte på bekostnad av ungerska riket, i de nybildade staterna, blev i hög grad diskriminerade av sina nya herrar i flera avseenden. Många stora landområden och stora privatägda egendomar som tillhört ungrare konfiskerades av de nyskapade staterna och de gamla offentliga inrättningarna som tillhört den ungerska staten tillföll de respektive nybildade staterna som ofta drev nationaliseringskampanjer, vilket bland annat ledde till att ungerskspråkiga skolor stängdes.

Jämfört med det gamla Ungern i dubbelmonarkin blev det nya Ungern av med:^{[källa behövs]}

• 72 % av landytan
• 61,8 % av befolkningen
• 61,4 % av den odlingsbara jorden
• 88 % av skogarna
• 82,1 % av järnvägarna
• 64,5 % av landsvägarna
• 83,1 % av den årliga järnproduktionen
• 55,7 % av industriföretagen
• 67 % av kreditanstalterna jämte hela guld-, silver-, koppar- och saltproduktionen

Det återstående Ungerns folkmängd kom att utgöra ungefär 7,9 miljoner och dess territorium 93 000 km².

Fördraget stipulerade även att Ungerns armé skulle reduceras till 35 000 man och den fick inte ha tungt artilleri. Ungern förpliktades också att överta en del av den gamla österrikisk-ungerska monarkins statsskuld.

Förhållanden kring fredsförhandlingarna

De områden som senare avträddes var vid fredsförhandlingarna ockuperade av grannländerna. USA:s president Woodrow Wilson reagerade mot detta. Han menade att detta gav upphov till antagandet att de, vilka gripit till våld, tvivlade på giltigheten och rättmätigheten av sina anspråk. Dessutom förfogade de tre grannarna redan före fredsslutet de facto över den politiska och militära kontrollen över de områden som de ville lägga beslag på för egen räkning.

Ungrarna ville överhuvudtaget ej deltaga i de förberedande fredsunderhandlingarna. De tillkallades först då avgörandet redan fallit, sedan de tjeckiska, rumänska och sydslaviska kraven vunnit gehör, och även då endast för att anta de färdiga fredsvillkoren. Freden kom ej till stånd genom underhandlingar utan genom maktspråk. Under förhandlingarnas lopp tänkte man, såsom tydligt framgår av utgivna dagböcker och anteckningar, ej på att på allvar kontrollera riktigheten av de uppgifter som lämnats av Ungerns fiender och stödde dessas krav.

Den ungerska delegationen, som anlände till Paris 7 januari 1920, stängdes in på ett hotell i stadens utkanter och erbjöds inte ens tillfälle att framlägga de av dess sakkunniga utarbetade kartorna och synpunkterna. Ungrarna måste emellertid trots alla protester underteckna freden den 4 juni i slottet Grand Trianon utan hopp att bli hörda eller kunna diskutera.

Konferensens fördomsfulla och ytliga tillvägagångssätt framgår av den vid förhandlingarna närvarande amerikanen Hunter Millers detaljerade dagbok liksom av Harold Nicolsons verk.

Önskemål om folkomröstningar

Folkviljan åberopades som grund i fredsavalet. Denna, menade ungrarna, hade bäst kunnat fastställas genom lokala folkomröstningar. Den ungerska fredsdelegationens Albert Apponyi fordrade även i ett stort tal vid mottagandet av fredsförslaget: interrogez les populations intéressées, och försäkrade att Ungern var berett att underkasta sig en under rättvisa förutsättningar företagen folkomröstnings beslut. Västmakterna var emellertid på inget sätt benägna att gå med på denna lösning.

I vägen för en allmän omröstning stod även det fullbordade faktum som tjeckerna, serberna och rumänerna åstadkommit genom den militära ockupationen av de ifrågavarande områdena.

Reaktioner på fördraget

Lloyd George kommenterade fredsförhandlingarna med: "Det kommer ej att bli fred i Sydösteuropa, om varje nu uppstående liten stat nu plötsligt skall ha en stor del av Ungern och den ungerska befolkningen inom sina gränser."^{[källa behövs]} Harold Nicolson var ögonvittne till verkställandet av fördraget och menade att Ungern uppdelades på ett lättsinnigt och ansvarslöst sätt.^{[källa behövs]}

Källor

• "Ungerns Historia" av Dominicus Kosáry, professor i Historia vid Eötvös-Collegium i Budapest, med förord av professor Sven Tunberg, tryckt och utgiven i Stockholm 1944
• "Länder i fickformat, Ungern"
• Bonniers lexikon 20 Tone-Vaso
• Bonniers stora lexikon 14 Ung-Öä
• Bra böckers lexikon 24 Uga-Vis
• Nationalencyklopedin 19 Uge-Vitru
• Stora Focus 14 U-Özk