1571 års kyrkoordning
Från Rilpedia
1571 års kyrkoordning var den första fullständiga kyrkoordning och bekännelsetext som beslutades för kyrkan i Sverige under reformationen.
Det var genom ärkebiskop Laurentius Petri som denna kyrkoordning kom till stånd; den trycktes 1571 och antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572. För att främja sina liturgiska planer genomdrev Johan III på ett prästmöte 1575 ett tillägg därtill: nova ordinantia ecclesiastica, men genom Uppsala mötes beslut 1593, som Sigismund 1594 måste stadfästa, blev 1572 års kyrkoordning återställd som ensam gällande norm för den svenska kyrkoorganisationen.
Den supplerades dock sedermera genom särskilda stiftsordningar (synodalakter), och den härav föranledda bristen på uniformitet framkallade ett behov av en ny kyrklig lagstiftning. Efter åtskilliga fruktlösa förarbeten kom en sådan omsider till stånd genom 1686 års kyrkolag. Den kompletterades från och med 1982 av ett internt kyrkligt regelverk, Svenska Kyrkans Författningssamling, som antogs av Ombudsmötet. Kyrkolagen 1686 ersattes 1993 av en ny kyrkolag.
När Svenska Kyrkan upphörde att vara statskyrka år 2000 avskaffades både 1993 års kyrkolag och Svenska Kyrkans Författningssamling. Istället trädde tre dokument i kraft:
- den nuvarande av Kyrkomötet antagna Kyrkoordningen
- Lag om Svenska kyrkan (stiftad av Sveriges riksdag)
- Lagen om trossamfund (stiftad av Sveriges riksdag)
I kraft av Uppsala mötes beslut 1593 är det teologiska innehållet, men inte de juridiska bestämmelserna, i 1571 års kyrkoordning alltjämt normerande för Svenska kyrkan.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Text
- Canon Ecclesiasticus. En latinsk utgåva av Laurentius Petris kyrkoordning (Martti Parvio) Helsingfors 1966. 203 s. Suomen kirkkohistoriallisen seuran julkaisuja (70).