Kanadabråket

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Kanadabråket var en förhandlingskonflikt mellan ishockeyförbund åren 1970-1976.

Bakgrund

Kanada tilldelades värdskapet för VM 1970 och de kanadensiska orterna Montréal och Winnipeg utsågs till arrangörsorter. På en sommarkonferens i Crans i Schweiz beslöt det internationella ishockeyförbundet (IIHF) att Kanada skulle få spela turneringen med nio proffs. Men plötsligt kallades IIHF:s medlemsländer till ett extramöte i Genève i Schweiz den 2 januari 1970. Kanada hade strax före jul i december 1969 kommit på andra plats vid Izvestijaturneringen i Sovjetunionen och bland annat spelat 2-2 mot segrarlaget Sovjetunionen. Därefter hade Kanada med sex proffs i laget spelat fem matcher mot Sovjetunionen och vunnit tre av dessa. Det påstods att IIHF helst inte ville se Kanada vinna VM-guld. IIHF hade inte lika stark ställning i Nordamerika som i Europa och IIHF motarbetade Kanada. IIHF beslöt denna januaridag att Kanada inte fick ha med proffs i sitt VM-lag 1970. Det framkom att IIHF kontaktat Internationella Olympiska Kommittén (IOK) för att få reda på om de andra lagen riskerade att mista sin amatörstatus i OS om de spelade mot proffsen i VM. IOK sa då att om IIHF öppnade VM för proffs så kommer alla som ställde upp till spel mot proffsen att förlora sin amatörstatus och bli uteslutna från OS-deltagande. Izvestijaturneringen räknades dock inte, eftersom den var en så kallad vänskapsturnering. Kanada ville göra VM-turneringen 1970 inofficiell, så att proffsen kunde vara med, men de andra sa nej. Kanada avbröt landskampsutbytet och lämnade ifrån sig värdskapet för VM 1970 och Sverige blev värdland. Sverige hade även arrangerat VM 1969 men hade anmält sig som reservvärdar 1970.

Bråket

Kontakterna mellan Kanada och övriga ishockeyvärlden låg under dessa år inte helt nere. Eftersom de av Kanade dominerade proffsligorna NHL och WHA var fristående ligor som stod utanför såväl det kanadensiska ishockeyförbundet som IIHF kunde Kanada under dessa år spela proffsmatcher mot bland annat Sovjetunionen vid Summit Series 1972. Samma år spelade ett kanadensiskt proffslag i Sverige då det 1922 bildade Svenska Ishockeyförbundet firade 50-årskalas. 1974 spelade Kanada även mot Sverige, och ett kanadensiskt WHA-lag spelade mot Sovjetunionen. 1975 infördes även en utmanarserie mellan de bästa NHL-lagen och Sovjetunionens bästa lag. Åren 1970-1976 var USA det enda landet från Nordamerika som deltog i de stora ishockeyturneringarna. USA hade tidigare varit ganska framgångsrika trots spel utan proffs, men under dessa år började man "pendla" mellan spel i A-VM och B-VM. Sverige drabbades samtidigt av en utvandringsvåg till de nordamerikanska proffsligorna, men lyckades förhållandevis bra ändå i landslagsturneringarna. Sovjetunionen och i viss mån även Sverige och Tjeckoslovakien var oftast överlägsna, och intresset för VM-turneringen minskade under dessa år. Ishockeyintresserade i allmänhet ville ha tillbaka Kanada i de stora turneringarna. De flesta var överens om att så här kunde det inte hålla på länge till innan de flesta skulle tröttna, och under första halvan av 1973 började Alan Eagleson och hans företag Sports Management undersöka möjligheterna att anordna en världsturnering i ishockey öppen för proffs, motsvarande VM i fotboll, för att öka intresset för ishockey i världen.

Sams igen

I mitten av 1975 beslöt IIHF att i september 1976 skulle Kanada arrangera den första upplagan av Canada Cup, en världsturnering för landslag där alla proffs kunde vara med, eftersom den spelades före NHL och WHA drog igång sina säsonger. Vid VM 1976 i Katowice i Polen fick proffsen vara med i VM för första gången. Kanada deltog vid VM 1977 i Wien i Österrike. A-gruppen utökades från 6 till 8 lag och Kanada slapp börja om i C-gruppen. 1977 hade Kanada ett VM-lag fullt med proffs, som dock bara kom på fjärde plats. Men Kanadabråket var över, och i dag har många sedan länge helt glömt bort konflikten. I OS fick dock Kanada, precis som övriga länder, spela utan proffs fram till 1998.

Källor

• Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 5-34 - Den svenska ishockeyhistorien