Vaktel

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

?Vaktel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Missgynnad[2]
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Hönsfåglar Galliformes
Familj:	Fälthöns Phasianidae
Släkte:	Coturnix
Art:	Vaktel C. coturnix
Vetenskapligt namn
§Coturnix coturnix Auktor: Linné, 1758
Underarter
Se text.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vaktel (Coturnix coturnix) är en liten hönsfågel, endast 16-18 cm lång, som tillhör familjen fälthöns. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är den en flyttfågel.

Utseende och läte

Till utseendet är vakteln på ovansidan av kroppen rostbrun eller rostgrå med svarta fläckar och gulaktiga längdstreck samt ett gulaktigt streck längs hjässan och ett likadant över vartdera ögat. Könen är ganska lika, men honan är mindre utpräglat mönstrad på huvudet. Den blir endast 16 - 18 centimeter lång, med ett vingspann på 32-35 centimeter. Vikten är 70-135 gram.

Vakteln är känd för att vara svår att få syn på, då den dels är liten och ganska oansenlig, dels håller sig i växtlighet nära marken och hellre försiktigt går undan än flyger iväg när den blir skrämd. Ofta lägger man bara märke till hanens spelläte, det så kallade vaktelslaget, som består av en högljudd visslande trestavig fras som oftast upprepas 3-8 gånger med betoning på första och sista stavelsen och där de två sista stavelserna kommer i tät följd, bytt by-bytt. På engelska efterliknas frasen med wet-my-lips ("fukta mina läppar"), på franska med payes-tes-dettes ("betala dina skulder") och på tyska med Tritt-mik-nich ("trampa inte på mig"). Lätet hörs särskilt i skymningen.

Utbredning och taxonomi

Vakteln förekommer i större delen av Europas och Asiens tempererade delar och mindre vanlig i Norden. Det finns också häckningspopulationer i de tropiska delarna av östra och södra Afrika och på Madagaskar. Den palearktiska populationen flyttar om vintern till subtropiska och tropiska områden, men även till några få platser i södra Europa, kring Medelhavet, och till södra Tibet. Populationen i tropiska Afrika är stannfåglar eller flyttar norrut om vintern som populationen i Sydafrika som övervintrar i ett område kring Angola.^[3]

Taxonomi

Det finns ett antal urskiljningsbara taxa av vaktel i världen och olika taxonomer kategoriserar dessa på olika sätt. Brukligt är att dela upp världspopulationen i 4 till 6 underarter.

• C. c. coturnix - nominatformen häckar i Europa och Asien så långt österut som till Bajkalsjön, och söderut till norra Indien och nordvästra Afrika.
• C. c. inopinata - häckar på Kap Verde
• C. c. confisa inkl. C. c. conturbans - confisa häckar på Madeira och Kanarieöarna medan conturbans häckar på Azorerna.
• C. c. africana inkl C. c. erlangeri - häckar i östra och södra Afrika, från Etiopien till Sydafrika, och på Madagaskar, Komorerna och Maskarenerna.

Utbredning i Sverige

Den uppträdde sällan i Sverige fram till 1840-talet, då beståndet ökade. I slutet av 1800-talet minskade den igen, men under 1900-talets sista decennier har en ökning skett. Vakteln finns nu årligen i stora delar av södra och mellersta Sverige och delar av Norrland. De nordeuropeiska fåglarna övervintrar i Afrika.

Levnadssätt

Vakteln häckar mest i jordbruksbygder och söker sin föda på odlade fält. Födan består av olika sorters frön, gräs, späda bladdelar och insekter. Den undviker fuktiga trakter. Den flyger fortare och skickligare än rapphönan.

Häckning

Vaktelägg jämförda med ett hönsägg

Äggen, oftast 8-12 stycken men ibland fler, är gröngula med bruna och svarta fläckar. De läggs i en liten håla på åkern. Ungarna blir flygga efter ungefär 17-19 dagar. Det moderna intensiva och mekaniserade jordbruket försvårar häckningen, eftersom ruvande honor och ägg nere i säden kan krossas av jordbruksmaskiner. Insektsbekämpningen gör det också svårare för fåglarna att finna föda till de ungar som kläcks.

Fångst och uppfödning av vaktlar

Ett annat hot mot vakteln är den fångst under flyttningstiden som tidigare bedrevs i mycket stor skala och fortfarande förekommer i Medelhavsländerna. Vaktelns kött anses nämligen ge en utmärkt stek. Även vaktelägg brukar anses som en delikatess, och vaktlar föds upp och hålls i bur både för äggens och köttets skull. Den japanska vakteln Coturnix japonica hålls numera som burfågel även i Sverige, och ännu ett problem för vaktelbeståndet i Sverige är att buruppfödda vaktlar av den arten kan rymma och beblanda sig med den inhemska vakteln.

Referenser

Noter

1. ↑ BirdLife International 2004. Coturnix coturnix. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061209.
2. ↑ ArtDatabankens faktablad (pdf)Läst 20061209.
3. ↑ Warwick Tarboton, Birds of Southern Africa, 1994, ISBN 0-947430-50-4

Källor

• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9. 
• Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
• Warwick Tarboton, Birds of Southern Africa, 1994, ISBN 0-947430-50-4
• ArtDatabankens faktablad

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vaktelsläktet, 1904–1926 ^(Not).

• Common Quail i engelskspråkiga Wikipedia 8 augusti 2005
• Wachtel (Art) i tyskspråkiga Wikipedia 8 augusti 2005
• Koturno i esperantospråkiga Wikipedia 8 augusti 2005
• Nationalencyklopedin

Externa länkar

• Sveriges Radio: P2-fågeln - Vaktel - Läte
• Wikimedia Commons har media som rör Vaktel
  Bilder & media
• Karta över vaktelns utbredning från AviBase