Kasjuber
Från Rilpedia
Kasjuber (polska: Kaszubi, tyska: Kaschuben) är det slaviska folk i Östpommern vid östersjökusten i dagens Polen som talar kasjubiska. Kasjubiska ansågs länge felaktigt vara en polsk dialekt men är i själva verket ett eget västslaviskt språk. Kasjubernas inofficiella huvudstad är Kartuzy. De större städerna Gdańsk, Gdynia och Sopot ligger inom det kasjubiska bosättningsområdet.
Vid folkräkningen i Polen 2002 uppgav sig 5 100 personer vara av kasjubisk etnicitet, medan 51 000 uppgav kasjubiskan som sitt modersmål. Uppskattningarna av deras antal har annars legat mellan 50 000 och 500 000 personer.
Historia
Kasjuberna utgör den sista resten av de slaviska pomrarna som levde längs södra Östersjökusten, innan de gradvis trängdes bort genom den tyska östkoloniseringen. Ursprungligen var hela kuststräckan mellan floderna Wisła och Persante kasjubiska landamären. Här i det s.k. Pomerellen hade kasjuberna sina egna furstar. Det äldsta skriftliga beviset för deras existens är från 1238, när påven Gregorius IX betecknar den i Stettin residerande fursten Bogislav som "hertigen av Kasjubien". Själva tog sig furstarna titeln "slavernas hertig och hertig av Kasjubien". I början av 1300-talet erövrades området av Tyska orden, vilket ledde till tysk invandring. Från 1464 kom trakterna under polsk överhöghet och med det polska inflytandet poloniserades den kasjubiska överklassen, som ville komma i åtnjutande av den polska adelns privilegier. Samtidigt "kasjubiserades" de tyskar som slagit sig ned i området. 1648 hamnade Kasjubien under svensk överhöghet; fram till 1720 lade sig de svenska kungarna till med titeln "hertig av Kasjubien". Vid Polens första delning 1772 tillföll kasjubiska områden Preussen, och förblev preussiska fram till första världskrigets slut. Wilhelm II bar också titeln "hertig av Wenden och Kasjubien".
Den preussiska överhögheten innebar en förbättring av kasjubernas situation i och med att livegenskapen avskaffades. Men även en germanisering av kasjuberna började; främst protestanterna blev snabbt förtyskade. Men det tysk-kasjubiska förhållandet förblev relativt harmoniskt långt in på 1800-talet. Senare ville den tyska centralmakten dels förtyska dem, dels använda den kasjubiska nationalismen mot den polska. Även ryssarna använde kasjubisk nationalism mot polackerna, medan polackerna såg kasjuberna endast som polacker och deras språk som en polsk dialekt.
Efter första världskriget hamnade kasjuberna inom Polen, i den s.k. korridoren som förband Polen med Östersjön. Under andra världskriget föll 12.000 kasjuber offer för den tyska ockupationsmakten. Efter kriget fördrevs den tyska befolkningen från Kasjubien, och därmed raderades 600 år av gemensam tysk-kasjubisk historia ut.
Efter stalinismens år, under tövädersåret 1956 bildades Zrzeszenie Kaszubsko-Pomorskie, vars organ var Kaszebe, därefter Pomerania, vars namn syftade till att fastslå identiteten mellan kasjuberna och de forna pommeranerna. Tonen mot kasjuberna skärptes under varvsstrejkerna i Gdynia och Gdansk 1970 och 1980, då kasjuberna på officiellt håll påstods vara anstiftare. Därefter har de kasjubiska önskemålen om ett erkännande av sin identitet tillmötegåtts.
Ekonomi
Traditionellt har kasjuberna försörjt sig på jordbruk och fiske. Numera arbetar många i tjänstesektorn, särskilt inom turism.
