Sånglärka

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För andra betydelser se Lärka (olika betydelser)

?Sånglärka Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Livskraftig
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Lärkor Alaudidae
Släkte:	Alauda
Art:	Sånglärka A. arvensis
Vetenskapligt namn
§Alauda arvensis Auktor: Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sånglärka (Alauda arvensis), också kallad lärka, är en fågel i familjen lärkor.

Utseende

Sånglärkan är på ovansidan gråbrunspräcklig med ljusa fjäderkanter. Halsen och bröstet är vita, med gul anstrykning och täta, svartaktiga fläckar som slutar tvärt mot den ostreckade buken som är vit med svagare gul anstrykning. Ovansidan av vingpennorna är svartaktiga med rödbruna kanter och ovansidan av vingen har en vitaktig bakkant, medan undersidan av vingen är gråvit. Stjärten är trefägad: de yttersta pennorna är i olika grad vita, sedan följer svarta pennor medan de mellersta pennparen är brunaktiga. Lärkan mäter 16-18 cm på längden, har ett vingspann på 30-36 cm och väger 33-45 gram.

Utbredning, flyttning och biotop

Sånglärkan häckar i stora delar av Palearktis till största delen söder om polcirkeln och förutom i ökenområden. Merparten är flyttfåglar. Men i områden i västra Europa, så långt norr ut som Irland och utmed merparten av dess sydliga utbredningsområde förekommer den året om. Många av de nordliga flyttfåglarna övervintrar i dessa sydligare häckningsområden medan de sydligare populationerna drar sig ännu längre söderut om vintern och återfinns bland annat kring Medelhavet i norra Afrika, på Arabiska halvön, i Iran, Pakistan och Afghanistan och i nordöstra Kina.

Sånglärkan är härdig och stannar om hösten kvar så länge vädret tillåter det. Den flyttar både dag- och nattetid och på våren återvände den till sina nordliga häckningsplatser innan all snö har smält som en av de första flyttfåglarna.

Introducerade populationer

Den har blivit introducerad från Storbritannien till ett område nära Vancouver i Alaska^[1] och till delstaten Victoria i södra Australien i början av 1850-talet och till andra delar av södra Australien under åren som följde.^[2] Den är idag vanlig i området kring Melbourne och på Tasmanien, i sydöstra South Australia och södra delarna av New South Wales. Sånglärkan anses inte utgöra något ekonomiskt eller ekologisk hot mot Australiens biotop. Populationen i Australien häckar från september till januari.

Andra försök till introduktion har skett till ögruppen Sankta Helena i södra Atlanten vid minst tre tillfällen under 1800-talet och till Hawaii och Nya Zeeland.

Biotop

Den häckar på åkrar, slätter, hedar och stäpp och är i stora delar av sin utbredning starkt knuten till kulturlandskapet.

Sånglärkan i Sverige

Denna lärka häckar allmänt ända upp i Lappland. Dess främsta häckningsbiotop är klövervallar och gräsängar vilket gör att den blir mer sällsynt norr om odlingsgränsen.

Sånglärkan anländer ofta till Sverige redan i februari-mars. I september-november flyttar de i Sverige häckande sånglärkorna till Västeuropa. Ett fåtal övervintrar dock i södra Sverige.

Sedan 1940- och 50-talet har lärkan minskat i Sverige.

Taxonomi

Sånglärkan har en klinal variation i sitt utbredningsområde och delas upp i ett tiotal underarter. Lärktaxonet japonica är oftast kategoriserad som en underart till mindre sånglärka (Alauda gulgula), men ibland också som en underart till sånglärka. Det finns indikationer på att det förekommer en sympatrisk utbredning mellan japonica och arvensis i Yagashiri, väster om norra Hokkaido^[3]. Sibley & Monroe (1990) kategoriserar japonica som en egen art.

Häckning

I näringsrika områden kan sånglärkan förekomma i glesa kolonier men vanligast är att de häckar enskilt. Sånglärkan bygger sitt bo av gräs på marken, och honan lägger 3-6 ägg som kläcks efter runt 11 dygn. Äggen har en grågrön botten och är täckta av bruna fläckar. Honan ruvar äggen ensam. Ungarna lämnar boet ännu ej flygga efter tio dagar. Sånglärkan lägger vanligen två kullar per år.

Beteende och föda

Sånglärkan förknippas främst med den drillande sången som utförs medan fågeln hänger i luften. Den livnär sig på insekter och frön.

Övrigt

Den äldsta individ som åldersbestämts med hjälp av ringmärkning var drygt 10 år.^{[källa behövs]}

Referenser

Noter

1. ↑ David Allen Sibley, The Sibley Guide to Birds, 2000
2. ↑ Neville W. Cayley, What bird is that?, 2000
3. ↑ VAURIE (1959)

Källor

• Nordisk familjebok, Uggleupplagan (1904-1926), artikeln "Lärkor"
• Stefan Casta och Roland Jonsson, 1989, Fåglar om våren, ISBN 91-46-15559-7
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
• Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
• Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Sånglärka
  Bilder & media
• Sveriges ornitologiska förening
• Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
• Dansk ornitologisk forening