Volvo PV800

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Volvo PV831, en klassisk taxi

Volvo TP21, också kallad "Terrängsugga". Terränggående chassi med samma kaross.

Runda former och generös storlek utmärker PV800, här en PV832 i 1950 års modell.

Volvo PV800, populärt kallad suggan, var en av Volvos äldre taximodeller. Bilen kom på många håll att dominera taxiparken under lång tid.

I södra Sverige finns en Volvo-sugga från 1954 som fortfarande gör tjänst som taxi. Den har gått mer än 100 000 mil. I Stockholm kan man också ibland få se en sörmlandsägd Sugga, med en femcylindrig mercedesdiesel, i trafik.

PV800

Volvo PV800 introducerades 1938 och ersatte den tidigare TR700-serien. Chassi och kaross var helt nykonstruerade och betydligt modernare än företrädaren, men motorn fick hänga med oförändrad. Fronten användes även på Volvos minsta lastbil, LV100-serien eller "Spetsnosen".

Liksom föregångaren kunde man beställa vagnen med eller utan mellanruta. Varianten utan mellanruta kunde användas som reservambulans genom att fälla undan alla stolar på bilens högra sida och skjuta in en bår genom bagageutrymmet.

Under andra världskriget tillverkade Volvo en fyrhjulsdriven terrängbil, kallad Terrängpersonvagn m/43 (TPV), åt Krigsmakten. Mekaniskt baserades den på lastbilsdelar från Spetsnosen, men karossen hämtades från Suggan.

Tekniska data

Motor: typ EC, rak sexcylindrig sidventilsmotor

• Slagvolym: 3670 cm³
• Borrning x slag: 84,14x110 mm
• Effekt: 84 hk

Växellåda: 3-växlad manuell, med osynkroniserad 1:a

Hjulbas: 325 cm

Varianter:

• PV800: 1940-1947, 37 tillverkade, chassi
• PV801: 1938-1947, 550 tillverkade, med mellanruta
• PV802: 1938-47, 1081 tillverkade, utan mellanruta
• PV810: 1938-47, 180 tillverkade, chassi med hjulbas 355 cm
• TPV: 1944-46, 210 tillverkade, terrängpersonvagn

PV820

1947 kom efterträdaren PV820. Ändringarna var av det mindre slaget: modellen försågs med den nya ED-motorn och rattspaken från Volvo PV60.

Tekniska data (skilda från PV800)

Motor: typ ED, rak sexcylindrig sidventilsmotor

• Effekt: 90 hk

Varianter:

• PV821: 1948, 200 tillverkade, med mellanruta
• PV822: 1947-48, 300 tillverkade, utan mellanruta
• PV823: 1947-48, 150 tillverkade, chassi
• PV824: 1947-48, 150 tillverkade, chassi med hjulbas 355 cm

PV830

Hösten 1950 var det dags för en uppdatering av Suggan, PV830. Förändringarna inskränkte sig till en ny front i stil med PV444 och den lätta lastbilen L340. Från 1953 kunde modellen levereras med individuell framvagnsupphängning. Samtidigt introducerades en lyxvariant, avsedd för direktionsbruk, kallad Disponent. Vagnen var försedd med en diger utrustningslista, som omfattade mer påkostade inredningsmaterial, radio, klocka, vita däckssidor, dimljus och sidsökare. Hur många disponenter som sedan valde att låta sig transporteras runt i en taxisugga, är en annan fråga.

Under 1950-talet tillverkade Volvo en efterträdare till TPV åt krigsmakten, kallad TP21 (Terrängpersonvagn 21) eller Terrängsuggan.

I slutet av 1957 lade Volvo ned tillverkningen av Suggan, utan att presentera någon efterträdare. Volvo behövde tillverkningskapaciteten till andra modeller, nu när försäljningen av Amazon tagit fart och man stod i begrepp att presentera PV544. Med Suggan försvann hela taximarknaden för Volvo, eftersom Amazonen var för liten för att användas som taxi och det skulle dröja tio år innan Volvo kunde presentera en passande ny bil, i form av 144:an.

Varianter:

• PV831/832: 1950-57, 4135 tillverkade
• PV833/834: 1950-58, 2081 tillverkade, chassi
• TP21: 1953-58, 720 tillverkade, terrängpersonvagn

Källa

Volvo Personvagnar-från 20-tal till 80-tal av Björn-Eric Lindh, 1984. ISBN 91-86442-06-6

Externa länkar

• Storvolvoklubben