IP-adress
Från Rilpedia
En IP-adress, IP-nummer (en. Internet Protocol address) är en unik adress som många elektroniska maskiner använder för att identifiera och kommunicera med varandra på ett datornätverk med hjälp av Internet Protocol-standarden (IP)— . I lekmannatermer är det en unik adress till en dator. Alla deltagande nätverksenheter, inklusive routrar, switchar, datorer, infrastruktur-servrar (såsom NTP, DNS, DHCP, SNMP, skrivare, vissa telefoner—kan ha sin egen adress som är unik inom det specifika nätverket.
Några IP-adresser används i syfte att vara unika på det globala Internet medan andra enbart behöver vara unika inom ett mindre nätverk, som till exempel ett intranät.
Användare på Internet använder sällan IP-adresserna direkt.
Istället används domännamnssystemet (DNS), där datorerna namnges i en hierarki utgående från organisation och land (eller motsvarande, som till exempel domännamn).
Då en dator ska kontaktas anges först namnservern för organisationen som ansvarar för namnet och denna anger IP-adressen för datorn, som skall kontaktas. Denna IP-adress används i fortsättningen av kommunikationen. Sambandet mellan domännamn och IP-adress behöver inte vara entydigt och IP-adressen fungerar oberoende av DNS. Omvänt kan den som registrerat ett domännamn använda detta och administrera en namnserver utan att inneha något IP-adressblock.
Innehåll |
IP-adressernas natur
IP-adresser delas ut blockvis, så att man genom att analysera adressens första del kan sluta sig till vilket nät den hör.
Därmed behöver de centrala routrarna på Internet inte känna alla specifika IP-adresser, utan endast vilken router som ansvarar för specifika block. I allmänhet kan en IP-adress nås olika vägar och avancerade arrangemang finns för att stamnätets routrar ska kunna fatta ändamålsenliga beslut om vilken väg ett visst paket skall skickas.
Varje dator kopplad till Internet, eller till ett internet, tilldelas en IP-adress, ibland flera, av nätverksadministratören eller internetleverantören, i något nätblock som organisationen tilldelats.
Adressen kan antingen konfigureras för hand på den enskilda datorn eller tilldelas dynamiskt genom DHCP eller liknande arrangemang i samband med att datorn startas upp. IP-adressen ändras ibland, antingen på grund av omorganisation av nätverket eller - vid dynamisk tilldelning - då datorn en tid inte varit uppkopplad och adressen därför tilldelats en annan maskin. Ofta bokförs uppgiften om vilken dator eller anslutning som vid en viss tidpunkt använt en viss IP-adress. (svensk lag ger internetleverantörer skyldigheten att bokföra användningen).
Det går inte att säkert binda ett visst IP-nummer till en viss person, då det inte behöver vara abonnemangsägaren som använder abonnemanget. Dessutom är det idag vanligt att man medvetet delar ut sin bandbredd med till exempel FON, eller TOR eller omedvetet genom att man glömt att säkra sina trådlösa nätverk.
Vissa IP-adressblock används för speciella ändamål. Så är till exempel blocket 127.0.0.1/8 reserverat för bruk inom en enskilda dator ("localhost"), 0.0.0.0/8 för det lokala nätsegmentet, 169.254.0.0/16 för automatiskt konfigurerad lokal kommunikation ("link local"), 192.0.2.0/24 för exempel (jämför example.com) och 224.0.0.0/4 för Multicast (i IP version 4).
IP version 4
IP version 4 (IPv4) är den nuvarande versionen av IP. I IPv4 består ett IP-nummer av 32 bitar, vilket är ekvivalent med 4 bytes och gör att antalet adresser är begränsade till 4,294,967,296 (232). Vanligen anges IP-numret genom att skriva ut de 4 byten i decimal form med punkter emellan där varje siffergrupp motsvarar en byte.
Exempel på IP-nummer:
- 213.100.33.42
- 10.0.0.6
- 83.255.162.151
- 127.0.0.1 (den interna nätverksadressen på en enhet även kallad loopback)
Lokala IP-adresser.
Vissa IP-adresser används för lokala nätverk (LAN) i hem och på kontor. Dessa adresser är reserverade av Internet Assigned Numbers Authority (IANA) och går inte att använda direkt på Internet. För att datorer med sådana lokala adresser skall kunna ta kontakt med Internet krävs en router med Network Address Translation (NAT).
De lokala adresserna är (tidigare uppdelade i A-, B- respektive C-klassens nät):
- 10.0.0.0 - 10.255.255.255
- 172.16.0.0 - 172.31.255.255
- 192.168.0.0 - 192.168.255.255
IP version 6
Den nya standarden av IP heter IP version 6 (IPv6). I IPv6 har IP-numret utökats till 128 bitar tillsammans med flera nya funktioner. Exempelvis IPSec, som även blivit porterat till IPv4. Notationen för adresserna är också klart annorlunda, med ett format om totalt 128 bitar ordnat i 8 grupper, med hexadecimala siffror och kolon (:) som avskiljare mellan grupperna.
Subnät
Ett LAN tilldelas ett antal IP-adresser i följd och bildar på det sättet ett nät. Var gränsen mellan olika LAN (adressområden) går definieras av en subnätmask.
I nätverksadresser är endast vissa bitar betydelsebärande, då de enskilda adresserna avser datorer eller apparater på detta nät. Nätets adress anges så att de övriga bitarna räknas som noll och man efter adressen lägger ett snedstreck och antingen antalet betydelsebärande bitar i början av adressen eller en "netmask" där de betydelsebärande bitarna ersatts med ettor och de betydelselösa med nollor. Så är till exempel 192.168.0.0/24 och 192.168.3.0/24 olika nätverk med 255 adresser vardera, medan 192.168.0.0./255.255.255.0 är ett alternativt sätt att beteckna det förstnämnda nätet. Adressen där de för nätadressen betydelselösa bitarna är ett är "broadcast-adressen" för nätet ifråga och avser alla på nätet (sådana adresser spärras ofta av brandmurar för att hindra att nätet överlastas av svar på illasinnade förfrågningar till adressen).
Tilldelning av IP-adresser
För att adresserna i IPv4 ska räcka krävs det att vissa tilldelas dynamiskt. Adresserna kan på det sättet användas av flera kunder, dock inte samtidigt. De s.k. fasta IP-numren tilldelas åt de datorer eller lokala nätverk som har fast uppkoppling som bredband eller egna anslutningar till företag o.s.v. De dynamiska IP-numren tilldelas oftast hemanvändare som får ett nytt nummer varje gång de kopplar upp sig mot Internet. Tilldelningen baserar sig på "den bästa vanan" [RFC 2050] (men förr i olika klasser: A, B och C [RFC 1466].)
Vare sig statisk eller dynamisk så tilldelas adressen när datorn slås på (via DHCP) eller när datorn ringer upp en modempool (via PPP.) IP-numret delas ut av internetoperatören såvida den inte används i ett lokalt nätverk. RFC 1918 fördefinierar tre block som kan användas för lokala nätverk.
