NT om skapelse
Från Rilpedia
Nya testementet om skapelse, är ett samlat tema, med kedjehänvisning till alla verser i den integrerade Bibeln som visar att nya testamentets författare betraktade skapelseberättelsen som verklig historia.
NT bekräftar skapelseberättelsen på flera ställen. Skapelseberättelsen och de första elva (11) kapitlen i Första Moseboken utgör en grund för Nya Testamentets lära i alla viktiga frågor. I skapelseberättelsen läggs grunden för människans förhållande till Gud och det skapade. Kapitlen som följer visar hur hennes förhållande allt detta ändras, genom syndafallet. Därefter omskapas hela jordens yta i den världsvida floden på Noa tid.
Temalänkar
Följ temalänkar genom bibeln genom att klicka i tur och ordning på verslänkarna rutan till höger. Verserna innehåller ofta kommentarer för respektive vers.
Bibelställen i NT
Nedan en översikt över många ställen i NT som hänvisar till Bibelns första elva kapitel, inklusive skapelseberättelsen.
Djävulen visste om Jesu skaparmakt
I Matt 4:3 utgår djävulen ifrån att Jesus hade makt över materien, han kunde alltså omvandla stenar till bröd, annars hade det inte kunnat vara en frestelse för Jesus. Jesus avstod dock från att bruka sin enorma övermakt i kampen mot ondskan, en viktig förutsättning för Guds räddningsplan.
Jesus om äktenskapet
I Mark 10:6-9: "...redan vid världens begynnelse skapade Gud". Jesus, Ordet, som själv var med från skapelsens början (Joh 1:1), bekräftar att människorna var på plats redan i början av skapelsen. Enligt Bibeln var Jesus absolut inte evolutionist.
Människans särställning
Jesus refererar här dessutom till både 1:a och 2:a kapitlet (av Första Mosebok) i samma sammanhang vilket kan tolkas som att han betraktade dessa två första kapitel som komplement till varandra, och inte som motsägelser!
Vissa menar att kap 2 fortsätter att berätta om skapelsen på ett sätt som gör att kap 2 motsäger kap 1, men texten i kap 2 har bara till syfte att ge en mer särskild och utförligare redogörelse för hur det var med människan, skapelsens krona. Människans särställning i skapelsen framhävs.
Naturen själv vittnar om skapelse
I Rom 1:18-25 säger Paulus att de ting vi ser i naturen vittnar om skapelse, och att om man bortser ifrån dessa bevis leder det till avgudadyrkan samt avvikande sexuella beteenden. Om vi har utvecklats från djuren, varför då inte dyrka djuren eller delta i avvikande sexuella aktiviteter? Svaret är att Gud, som är både Skaparen och Laggivaren, förbjudit dyrkan både av avgudar och djur samt avvikande sexuellt beteende. (2 Mos 20:3–4; 2 Mos 22:19; 3 Mos 20:13, Rom 1:26-27; 1 Kor 6:9–10).
Synden kom genom en verklig person - Adam
I Rom 5:12 säger Paulus: '12: Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.. Denne man var Adam som syndade genom att bryta mot Guds förbud. Döden kom som en följd av Adams handling. Hela sammanhanget åberopar, och förutsätter, historisk sanning i 1 Mos 2:16–17; 1 Mos 3:6, 1 Mos 2:17, 18, 19.
Verklig synd tas bort av Kristus
Endast ett verkligt problem behöver en lösning. Endast om synden och syndafallet är verklighet, dvs verklig historia, behöver synd-problemet lösas. Paulus framställer Adam som en kontrast till Kristus, som han kallar "den siste Adam" (1 Kor 15:45)[2]). Adams synd drog fördömelse över alla människor, vilket får en lösning i rättfärdigheten hos Kristus. Kristus gör återlösning till en möjlighet för alla.
Men om Adam är enbart en metafor, ock om skapelseberättelsen endast bildlig istället för ett histirisk faktum, och om döden är naturlig istället för straffet för synd, då behövs heller inte Jesu död på korset som offer för synd (jfr. Rom 6:23).
Verklig död
I 1 Kor 15:26 hänvisar Paulus till döden som "den siste fienden". Om döden är en fiende, och ett resultat av synd - då kunde inte Gud ha använt en process under millioner år för att skapa Adam. Allt var ju mycket gott redan från början enligt Bibeln.
Att död kom in senare, genom synden, förklarar också varför det kan finnas lidande och död samtidigt med en allsmäktig Gud som är kärleken.
Mannen skapades först, sedan kvinnan
I 1 Kor 11:8 skriver Paulus att "'mannen inte kom från kvinnan". I 1 Kor 15:21–22 länkar Paulus oåterkalleligt Jesu uppståndelse till det faktum att genom Adam kom döden, och i 15:45, 47 hänvisar han två gånger till att Adam var den förste mannen.
Eva bedrogs
I 2 Kor 11:3 refererar Paulus till Eva som en verklig person som blev bedragen av ‘ormens illfundighet’.
Syndafallet en historisk händelse
I 1 Tim 2:13–14 refererar Paulus än en gång till Syndafallet som en historisk händelse, då han uppger att Gud skapade Adam först, före Eva, och att Eva var den som blev bedragen. Detta är helt enkelt vad klartexten säger i 1 Mos 2:18, 21–22 och/eller 1 Mos 3:1–6.
Den sjunde dagen
I Hebr 4:4 och 4:10 refererar författaren till Guds vila på sjunde dagen efter skapelseveckan som en verklig historisk händelse. 1 Mos 2:2–3.
Skapade att vara Gud lika
Jak 3:9 uppger att vi blev skapade till att "vara Gud lika". Detta gäller för alla män och kvinnor, både troende och icketroende, och innebär att människor har en endlig dimension som inte djuren har. Jakob betraktar här 1 Mos 1:26 som bokstavlig och historisk sanning.
Kain, Abel, Noa verkliga personer
I 1 Petr 3:20 betraktar Petrus Noa flod som en historisk händelse med verkliga människor och bokstavligen 'åtta personer räddade' inklusive Noa. Även författarna till Hebr 11:4, 5, 7 samt 1 Joh 3:12 och Jud 1:14 betraktade Abel, Kain, Enok och Noa som verkliga historiska personer och inte som 'metaforer'.
Paulus till sin tids evolutionister
De Epikureanska filosoferna i Apostlagärningarna 17:24–31 lyssnade till Paulus predikan i Aten[1]. Dessa var evolutionister. Här säger paulus att Gud skapade världen och allt i den; att Han ger alla människor liv; att alla folk kommer från en enda man; att vi är Guds avkomma och kommer att en dag bli dömda av honom; och att beviset för allt detta är Jesus uppståndelse från de döda. Således använde Paulus ‘skapelseevangelism’ för att först förändra väldsbilden hos de evolutionistiska Grekerna. Han berättar för dem att Gud är skaparen och att det kommer en Domedag. Resultatet bleb flera omvända ([[v. 34), som slutligen vände hela vår kultur.
Kunde Paulus ha sagt något av detta utan att han trodde att Skapelseberättelsen verkligen menade vad den säger om vårt ursprung? eller om han inte hade trott att Gud Skaparenm också är vår Frälsare såvär som Domare?
Fotnoter
- [1] Även till Stoikerna, som var panteister. Epikureeerna följde Epikurus (342–270 BC) lära som lärade att allt på jorden hade utvecklats direkt från jordmaterien självt. Andra grekiska evolutionister var Empedokles and Aristoteles. Se Grigg, R. "A brief history of design", Creation 22(2):50–53, 2000.
- [2]; see First Adam—last Adam Both are vital to the Gospel ... but exactly how?).
Se även
Viktiga bibelverser
- Matt 4:3; Matt 19:3, 4, 5, 6
- Mark 10:6, 7, 8, 9
- Hebr 4:4, 10 (--> 1 Mos 2:2–3).
- Rom 1:20-25
- Jak 3:9
- 1 Petr 3:20
- Hebr 11:4, 5, 7
- 1 Joh 3:12
- Jud 1:14
- Apg 17:24-30 samt 34
- 4:11, 5:13, 10:6
Referenser
- Se även Mall:rpsv.tema.NT.om.skapelse
- Se även Mall:rpsv.tema.jesus.om.skapelse
