Uppenbarelse
Från Rilpedia
(→2. Mirakler) |
(→6. Skriften) |
||
(25 mellanliggande versioner visas inte.) | |||
Rad 23: | Rad 23: | ||
==== 1. Synlig gestalt (teofani) ==== | ==== 1. Synlig gestalt (teofani) ==== | ||
+ | |||
+ | [[Teofani]] är den [[teologi]]ska benämningen på när [[Gud]] visar sig i synlig gestalt. När Gud uppenbarar sig synligt gör han det på i huvudsak två olika sätt: | ||
+ | |||
+ | # "Guds härlighet" - ([[rpen:Shekinah|Shekinah glory]]) syntes i [[tabernaklet]] eller i [[Templet i Jerusalem]] | ||
+ | # "Guds ängel" - Uppträder som ett [[sändebud]] i den [[Treenigheten|andra personen i guddomen]] (Sonen). | ||
==== 2. Mirakler ==== | ==== 2. Mirakler ==== | ||
- | Mirakler definieras som ovanliga händelser som utför något nyttigt som uppenbarar Guds närvaro och makt. Mirakler är inte identiskt med [[försyn]]en eller bönesvar. Mirakler bryter inte nödvändigtvis mot naturlagar men de övergår, eller går utöver, kända naturlagar eftersom Guds allmakt sträcker sig bortom naturlagarna. Miraklernas natur är att uppenbara Guds makt ([[Joh 3:2]]) och syftar till att bestyrka någon viktig sanning. Mirakler förutsätter inte bön. Mirakler kan delas in i två huvudkategorier: | + | Mirakler definieras som ovanliga händelser som utför något nyttigt som uppenbarar Guds närvaro och makt. Mirakler förekommer inte under hela perioden för Bibelns tillkomst, en period om ca 2000 år. Mirakler förekommer endast under fyra korta perioder; Skapelseberättelsen (1 Mos 1 -- 11), Under profeterna Elia/Elisa, profeten Daniel, Jesu treåriga offentliga period samt decennierna för apostlarnas verksamhet. |
+ | |||
+ | Mirakler är inte identiskt med [[försyn]]en eller bönesvar. Mirakler bryter inte nödvändigtvis mot naturlagar men de övergår, eller går utöver, kända naturlagar eftersom Guds allmakt sträcker sig bortom naturlagarna. Miraklernas natur är att uppenbara Guds makt ([[Joh 3:2]]) och syftar till att bestyrka någon viktig sanning. Mirakler förutsätter inte bön. Mirakler kan delas in i två huvudkategorier: | ||
# Naturlagar som intensifieras (ex Noa flod) | # Naturlagar som intensifieras (ex Noa flod) | ||
# Naturliga skeenden uteslutna (vatten ur klippa, dödas uppståndelse) | # Naturliga skeenden uteslutna (vatten ur klippa, dödas uppståndelse) | ||
- | Endast mirakler som uppträder ''tillsammans'' med en Biblisk lärosats kan anses ha gudomligt ursprung. En Biblisk lärosats kan bekräfta ett mirakel. Men ett | + | ''' Gudomligt eller Sataniskt ursprung ''' |
+ | |||
+ | Endast mirakler som uppträder ''tillsammans'' med en Biblisk lärosats kan anses ha gudomligt ursprung. En Biblisk lärosats kan bekräfta ett mirakel. Men ett isolerat mirakel, utan klart samband med bekräftande av en lärosats, kan ''inte'' bekräfta ett gudomligt ursprung. Detta förhållande motiveras av att även Satan utför mirakler, och därför riskerar isolerade mirakler att vilseleda folk bort från sanningen. Se t ex: [[Matt 7:22]], [[Matt 7:23|23]]: | ||
: ''{{1917:Matt 7:22}} {{1917:Matt 7:23}} | : ''{{1917:Matt 7:22}} {{1917:Matt 7:23}} | ||
Rad 43: | Rad 52: | ||
Sex olika former av direktkommunikation mellan Gud och människa förekommer i Bibeln | Sex olika former av direktkommunikation mellan Gud och människa förekommer i Bibeln | ||
- | : | + | : 1. '''Mun-mot-mun, Ansikte-mot-ansikte''' - Mose [[4 Mos 12:7]],[[4 Mos 12:8|8]], samt [[5 Mos 34:10]] |
- | : | + | : 2. '''Ljudlig röst''' - Adam [[1 Mos 2:16]], Kain [[1 Mos 4|1 Mos 4:6-15]], Noa [[1 Mos 9]], Sinai [[2 Mos 9|2 Mos:9-19]], Samuel kallas [[1 Sam 3|1 Sam 3:4-14]], Pauli kallelse [[Apg 9:4]], Petrus [[Apg 10:19]]. |
- | : | + | : 3. '''Lottkastning''' - Exempel (se även [http://sv.rilpedia.org/w/index.php?title=Special:Search&ns710=1&redirs=1&searchx=1&search=lotten&limit=500&offset=0 Sökning]) |
- | : | + | :: - Val av syndabock ([[3 Mos 16:9|3 Mos 16:9,10]]). |
- | : | + | :: - Fördelning av landområden mellan stammarna ([[Jos 7:14|Jos 7:14-18]]). |
- | : | + | :: - Kungens son Jonathan utpekas som skyldig ([[1 Sam 14:41|1 Sam 14:41,42]]). |
+ | :: - Profeten Jona utpekas som orsak till storm ([[Jon 1:7]]). | ||
+ | :: - Mattias väljs till apostel ([[Apg 1:26]]). | ||
+ | : 4. '''[[Urim och Tummim]]''' - Illuminerade ja/nej-svar från översteprästens bröstplatta. | ||
+ | : 5. '''Drömmar''' - Abimelek [[1 Mos 20|1 Mos 20:3-7]], Josefs dröm [[1 Mos 37|1 Mos 37:5-9]]. | ||
+ | : 6. '''Syner, Helig Andes ledning''' - [[1 Mos 15:1]], [[Dan 2:19]], [[Amos 7:7]], [[Amos 7:8|8]], [[1 Pet 1:11]] | ||
+ | |||
+ | ==== 4. Änglar ==== | ||
+ | |||
+ | Exempel på Bibelställen: | ||
+ | * Utgivning av Lagen [[Apg 7:53]], [[Gal 3:19]], | ||
+ | * Daniel: [[Dan 9:20]],[[Dan 9:21|21]] | ||
+ | * Herdarnas julnatt: [[Luk 2:10|Luk 2:10-13]] | ||
+ | * Johannes Uppenbarelse: [[Upp 1:1|Upp 1:1-3]] | ||
+ | |||
+ | ==== 5. Inkarnationen ==== | ||
+ | |||
+ | I inkarnationen uppenbarar sig Gud som människa i Sonens gestalt, dvs personen Jesus Kristus. Jesus uppenbarar Faderns egenskaper enligt [[Matt 11:27]]. Jesus föds av en biologisk mor Maria som blir havande under inflytandet av den Helige Ande. Jesus är således sann Gud och fullt ut sann människa. I mänsklig gestalt gör Jesus inte bruk av sin gudomliga överlägsenhet till sin egen fördel. | ||
+ | |||
+ | * [[Joh 1:14]],[[Joh 1:18|18]] | ||
+ | * [[Joh 14:8]],[[Joh 14:9|9]] | ||
+ | * [[Kol 2:9]] | ||
+ | * [[1 Joh 1:1]]-3 | ||
+ | * [[Hebr 1:1]],[[Hebr 1:2|2]] | ||
+ | |||
+ | ==== 6. Skriften ==== | ||
+ | |||
+ | Skriftens ord är den sjätte och sista formen för särskild uppenbarelse. Dess huvudsyfte är att tillhandahålla ett helt [[evangelium]], det som enligt Bibeln behövs för en frälsande tro. | ||
+ | |||
+ | Genom Skriften ges även en möjlighet att på ett rätt sätt tolka de övriga formerna av uppenbarelse. Det skrivna ordet framställs som tom mer betydelsefullt än mirakler då Jesus i [[Luk 16]] säger till den rike mannen att de som inte tror på Moses inte heller kommer att tro även om döda uppstår. Inte ens mirakler kan alltså övertyga den som inte tror skrifterna. Genom att skriften ger vägledning för förståelsen av alla övriga former av uppebarelse utgör den den viktigaste uppenbarelsen. Skriften gör uttryckligen anspråk på att vara Guds ord och inte människors ord ([[1 Thess 2:13]]): | ||
+ | : ''{{1917:1 Thess 2:13}} | ||
+ | |||
+ | Även skriften utgör en partiell uppenbarelse. Skriften gör inte anspråk på att uppenbara ''allt'' om Gud men innehåller den mängd uppenbarelse Gud valt att uppenbara om sig själv fram till nu ([[5 Mos 29:29]]): | ||
+ | : - ''{{1917:5 Mos 29:29}} | ||
+ | |||
+ | Skriften innehåller inte ''uttömmande'' uppenbarelse men ''tillräcklig'' sådan, och uppger själv att i framtiden kommer mer att uppenbaras ([[Rom 8:18]]): | ||
+ | : - ''{{1917:Rom 8:18}} | ||
+ | |||
+ | samt ([[1 Kor 13:12]]): | ||
+ | : - ''{{1917:1 Kor 13:12}} | ||
+ | |||
+ | Skriften tillhandahåller sådan uppenbarelse som kan skapa en frälsande tro ([[2 Tim 3:15]]): | ||
+ | : - ''{{1917:2 Tim 3:15}} | ||
+ | Att frälsa är dock något som den [[Uppenbarelse#Allmän uppenbarelse|Allmänna uppenbarelsen]] ''inte'' kan. Den allmänna uppenbarelsen ger bara tillräcklig insikt åt människan för att döma henne som ansvarig då hon bryter redan mot sin naturliga insikt om skapelsens ordning i naturen. Se [[Rom 1:19|Rom 1:19-20]]. | ||
== Uppenbarelse i naturreligionerna == | == Uppenbarelse i naturreligionerna == | ||
I [[naturreligion]]en, var det som regel [[stam (samhällsvetenskap)|stammens]] eller gruppens [[shaman]] som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för [[ceremoni]]er, offer etc.). Shamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av [[trans]], av kortare eller längre varighet. | I [[naturreligion]]en, var det som regel [[stam (samhällsvetenskap)|stammens]] eller gruppens [[shaman]] som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för [[ceremoni]]er, offer etc.). Shamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av [[trans]], av kortare eller längre varighet. | ||
- | |||
- | |||
===Se även=== | ===Se även=== |
Nuvarande version från 6 mars 2008 kl. 06.57
Uppenbarelse, inom flera religioner benämning på alternativ kunskapsgrund vid sidan om empirisk och rationalistisk kunskap, med gudomligt eller andligt ursprung.
Med Uppenbarad kunskap avses att Gud, andar eller förfäder på något sätt kan meddela sig med människor, och på så sätt förmedla kunskap. I monoteistiska religioner, där en gud är avsändaren, är den uppenbarade kunskapen säker kunskap, med reservation för att människorna som förmedlar den hört fel, missuppfattar eller förfalskar budskapet.
Innehåll |
Biblisk uppenbarelse
I den Judisk-kristna Bibeln utgör uppenbarelse från Gud en säker kunskap som inte kan erhållas på annat sätt. Man kan likna det vid hur en förälder, som vet mer, ger upplysningar åt ett barn, som i brist på förutsättningar och erfarenhet, inte kan skaffa sig viss kunskap på egen hand. Ingen ny kunskap förmedlas genom uppenbarelse efter Jesus och apostlarna. Den Helige Ande hjälper dock fortsättningsvis med att påminna om samt förstå betydelsen av den allmänna uppenbarelsen samt tidigare uppenbarad kunskap ur Bibeln.
I Bibeln (judendom och kristendom) förmedlas profeter och apostlar uppenbarelser från Gud, vilket kallas särskild uppenbarelse (se nedan). Uppenbarelser från Gud kan ske på olika sätt (Hebr 1:1).
Allmän uppenbarelse
Allmän uppenbarelse innebär inom kristendomen att Gud har uppenbarat sig i naturen. Det heter "allmän" på grund av att alla människor kan se och förväntas förstå grundläggande skapelseordningar genom att leva i Guds skapelse.
Genom att uppfatta och förstå en naturlig ordning i skapelsen kan en människa enligt Bibeln inte uppnå frälsning. Däremot hävdar Paulus i Romarbrevet (1:19,20) att brott mot den insikt alla på ett naturligt sätt kan ha om skapelseordningen är tillräckligt för att människan skall kunna dömas efter denna insikt. Rom 1:19, 20: "Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem;... har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt".
Se även Allmän uppenbarelse
Särskild uppenbarelse
Särskild uppenbarelse finns upptecknad i Bibelns ord, och kan indelas i fyra huvudgrupper.
1. Synlig gestalt (teofani)
Teofani är den teologiska benämningen på när Gud visar sig i synlig gestalt. När Gud uppenbarar sig synligt gör han det på i huvudsak två olika sätt:
- "Guds härlighet" - (Shekinah glory) syntes i tabernaklet eller i Templet i Jerusalem
- "Guds ängel" - Uppträder som ett sändebud i den andra personen i guddomen (Sonen).
2. Mirakler
Mirakler definieras som ovanliga händelser som utför något nyttigt som uppenbarar Guds närvaro och makt. Mirakler förekommer inte under hela perioden för Bibelns tillkomst, en period om ca 2000 år. Mirakler förekommer endast under fyra korta perioder; Skapelseberättelsen (1 Mos 1 -- 11), Under profeterna Elia/Elisa, profeten Daniel, Jesu treåriga offentliga period samt decennierna för apostlarnas verksamhet.
Mirakler är inte identiskt med försynen eller bönesvar. Mirakler bryter inte nödvändigtvis mot naturlagar men de övergår, eller går utöver, kända naturlagar eftersom Guds allmakt sträcker sig bortom naturlagarna. Miraklernas natur är att uppenbara Guds makt (Joh 3:2) och syftar till att bestyrka någon viktig sanning. Mirakler förutsätter inte bön. Mirakler kan delas in i två huvudkategorier:
- Naturlagar som intensifieras (ex Noa flod)
- Naturliga skeenden uteslutna (vatten ur klippa, dödas uppståndelse)
Gudomligt eller Sataniskt ursprung
Endast mirakler som uppträder tillsammans med en Biblisk lärosats kan anses ha gudomligt ursprung. En Biblisk lärosats kan bekräfta ett mirakel. Men ett isolerat mirakel, utan klart samband med bekräftande av en lärosats, kan inte bekräfta ett gudomligt ursprung. Detta förhållande motiveras av att även Satan utför mirakler, och därför riskerar isolerade mirakler att vilseleda folk bort från sanningen. Se t ex: Matt 7:22, 23:
- 22: Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 23: Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
Mirakler förekommer i Bibeln i fyra olika former och har alltid ett meningsfullt syfte. Mirakler benämns med olika ord beroende på dess syfte:
- Underverk - skapa vördnad och hänförelse
- Makt - understryker Guds makt och kraft
- Verk - betecknar praktisk fördelaktig nytta
- Tecken - autenticerar ett budskap från Gud
3. Direktkommunikation
Sex olika former av direktkommunikation mellan Gud och människa förekommer i Bibeln
- 1. Mun-mot-mun, Ansikte-mot-ansikte - Mose 4 Mos 12:7,8, samt 5 Mos 34:10
- 2. Ljudlig röst - Adam 1 Mos 2:16, Kain 1 Mos 4:6-15, Noa 1 Mos 9, Sinai 2 Mos:9-19, Samuel kallas 1 Sam 3:4-14, Pauli kallelse Apg 9:4, Petrus Apg 10:19.
- 3. Lottkastning - Exempel (se även Sökning)
- - Val av syndabock (3 Mos 16:9,10).
- - Fördelning av landområden mellan stammarna (Jos 7:14-18).
- - Kungens son Jonathan utpekas som skyldig (1 Sam 14:41,42).
- - Profeten Jona utpekas som orsak till storm (Jon 1:7).
- - Mattias väljs till apostel (Apg 1:26).
- 4. Urim och Tummim - Illuminerade ja/nej-svar från översteprästens bröstplatta.
- 5. Drömmar - Abimelek 1 Mos 20:3-7, Josefs dröm 1 Mos 37:5-9.
- 6. Syner, Helig Andes ledning - 1 Mos 15:1, Dan 2:19, Amos 7:7, 8, 1 Pet 1:11
4. Änglar
Exempel på Bibelställen:
- Utgivning av Lagen Apg 7:53, Gal 3:19,
- Daniel: Dan 9:20,21
- Herdarnas julnatt: Luk 2:10-13
- Johannes Uppenbarelse: Upp 1:1-3
5. Inkarnationen
I inkarnationen uppenbarar sig Gud som människa i Sonens gestalt, dvs personen Jesus Kristus. Jesus uppenbarar Faderns egenskaper enligt Matt 11:27. Jesus föds av en biologisk mor Maria som blir havande under inflytandet av den Helige Ande. Jesus är således sann Gud och fullt ut sann människa. I mänsklig gestalt gör Jesus inte bruk av sin gudomliga överlägsenhet till sin egen fördel.
6. Skriften
Skriftens ord är den sjätte och sista formen för särskild uppenbarelse. Dess huvudsyfte är att tillhandahålla ett helt evangelium, det som enligt Bibeln behövs för en frälsande tro.
Genom Skriften ges även en möjlighet att på ett rätt sätt tolka de övriga formerna av uppenbarelse. Det skrivna ordet framställs som tom mer betydelsefullt än mirakler då Jesus i Luk 16 säger till den rike mannen att de som inte tror på Moses inte heller kommer att tro även om döda uppstår. Inte ens mirakler kan alltså övertyga den som inte tror skrifterna. Genom att skriften ger vägledning för förståelsen av alla övriga former av uppebarelse utgör den den viktigaste uppenbarelsen. Skriften gör uttryckligen anspråk på att vara Guds ord och inte människors ord (1 Thess 2:13):
- 13: Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Även skriften utgör en partiell uppenbarelse. Skriften gör inte anspråk på att uppenbara allt om Gud men innehåller den mängd uppenbarelse Gud valt att uppenbara om sig själv fram till nu (5 Mos 29:29):
- - 29: Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.
Skriften innehåller inte uttömmande uppenbarelse men tillräcklig sådan, och uppger själv att i framtiden kommer mer att uppenbaras (Rom 8:18):
- - 18: Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.
samt (1 Kor 13:12):
- - 12: Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
Skriften tillhandahåller sådan uppenbarelse som kan skapa en frälsande tro (2 Tim 3:15):
- - 15: och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
Att frälsa är dock något som den Allmänna uppenbarelsen inte kan. Den allmänna uppenbarelsen ger bara tillräcklig insikt åt människan för att döma henne som ansvarig då hon bryter redan mot sin naturliga insikt om skapelsens ordning i naturen. Se Rom 1:19-20.
Uppenbarelse i naturreligionerna
I naturreligionen, var det som regel stammens eller gruppens shaman som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för ceremonier, offer etc.). Shamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av trans, av kortare eller längre varighet.