Burkina Faso

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Burkina Faso
Burkina Fasos flagga
Flagga
Valspråk: Unité, Progrés, Justice
(franska för "Enighet, Utveckling, Rättvisa")
Nationalsång: 'Une Seule Nuit'
Burkina Fasos läge
Huvudstad Ouagadougou
Största stad Ouagadougou
Officiellt språk franska
Statsskick
President
Premiärminister
republik
Blaise Compaoré
Tertius Zongo
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Frankrike
5 augusti 1960
5 augusti 1960
Yta
 • Totalt
 • Vatten

274 200 km² (72:a)
0,1%
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

13 902 972 (62:a)
50,9 inv/km² (119:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2003)
$4 182 milj (124:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Tena Kourou
749 m ö.h.

km²

km
Nationaldag 11 december
Landskod BF, BFA
Landsnummer 226
Burkina Faso

Burkina Faso ("De hedervärda männens land")[1], tidigare Övre Volta, är en stat i västra Afrika, gränsande till Benin, Elfenbenskusten, Ghana, Mali, Niger och Togo. Burkina Faso består mest av savann och genom landet flyter tre stora floder: Mouhoun, Nazinon och Nakambe (kallades förr Svarta Volta, Röda Volta och Vita Volta). Invånarna i Burkina Faso kallas burkinabe (singular och plural). Landets nationaldag är Republikens dag den 11 december.

Innehåll

Historia

Från 1200-talet bildades flera kungadömen av bland annat mossifolket kring floderna.[1]Under 1890-talet erövrades området av fransmännen och 1897 införlivades det med Franska Västafrika[2]. 1 mars 1919 blev Övre Volta en egen fransk koloni. Kolonin var uppdelad 5 september 1932-4 september 1947. 11 december 1958 blev Övre Volta en till Frankrike associerad stat, och den 5 augusti 1960 en självständig republik. 1966 avsattes den första presidenten Maurice Yaméogo av generalen Sangoulé Lamizana. Två gånger försökte Lamizana införa mångpartisystem med fria val men misslyckades.[2] 1980 störtades Lamizana och Seye Zerbo övertog makten.[2]1983 grep armékaptenen Thomas Sankara makten genom en blodig militärkupp och påbörjade en rad reformer för hälsovård, utbildning och utvecklande av näringslivet. 1984 ändrade Sankara landets namn till Burkina Faso. Sankara inledde även utrikespolitiska närmanden till en del av grannländerna, bland annat Ghana.[2]1987 genomförde kaptenen Blaise Compaoré en ny kupp och tog över styret av landet[2]. Under kuppen dödades Thomas Sankara. 1991 antogs en ny konstitution[3]. 1992 kunde demokratiska val hållas. Burkina Fasos gränsområden har blivit tillhåll för rebeller från Liberia och Elfenbenskusten, Elfenbenskustens regering anklagar Burkina Faso för att stödja rebellerna .

Geografi

Lägsta punkt i landet är Mouhounfloden (Svarta Volta), 200 meter över havet.

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt med varma, torra vintrar och heta, regniga somrar. Det förekommer svårare torrperioder, vilket gör att öknen breder ut sig och förstör den odlingsbara marken. Medeltemperaturen i januari är 25°C och i april 33°C.[3]

Landet besår i huvudsak av en savanntäckt flack platå, 200-300 m.ö.h.[1]

Mouhounfloden är den enda flod i landet som flyter fram året runt.[3]

Naturtillgångar

Burkina Fasos naturtillgångar består främst av Mangan och kalksten.

Politik

Burkina Faso är en republik med flerpartisystem. Grundlagen (som skrevs 1991 men sedan reviderats flera gånger) garanterar grundläggande mänskliga rättigheter.

Presidenten (som kan väljas om en gång) och parlamentet (bestående av 111 ledamöter) väljs i allmänna val för femårsperioder.

Det ledande partiet är Demokrati- och framstegskongressen. Andra partier är Nationella unionen för demokratins försvar, Allians för demokratin och federationen och Afrikansk demokratisk samling[4].

Burkina Faso är indelat i tretton regioner, 45 provinser och 301 kommuner. Regionerna är:

Provinserna är: Bale, Bam, Banwa, Bazega, Bougouriba, Boulgou, Boulkiemde, Comoe (huvudort Banfora), Ganzourgou, Gnagna, Gourma, Houet, Ioba, Kadiogo, Kenedougou, Komondjari, Kompienga, Kossi, Koulpelogo, Kouritenga, Kourweogo, Leraba, Loroum, Mouhoun, Namentenga, Nahouri, Nayala, Noumbiel, Oubritenga, Oudalan, Passore, Poni, Sanguie, Sanmatenga, Seno, Sissili, Soum, Sourou, Tapoa, Tuy, Yagha, Yatenga, Ziro, Zondoma och Zoundweogo.

Ekonomi

Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder vilket beror på en hög folktäthet, begränsade naturtillgångar, känslig odlingsjord och en mycket ojämn fördelning av inkomsterna. Omkring 90% av befolkningen är beroende av jordbruket som ibland inte fungerar på grund av för lite regn. Därför söker hundratusentals lantarbetare från Burkina Faso varje år säsongsarbete i Elfenbenskusten och Ghana.

Man försöker få igång industrier för att få varor att exportera, men kriser i grannlandet Elftenbenskusten gör Burkina Fasos handel med utlandet problematisk.

12% av arbetskraften sysselsätts av industrin. (1998)

70% av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja och resterande 30% av vattenkraft.

Demografi

Burkina Fasos största hälsoproblem är aids. 2001 hade 450 000 personer hiv eller aids och 44 000 hade då dött i aids.

  • Befolkningens medelålder: 16,9 år (2002)
  • Befolkningens medianålder: Kvinnor 17,2 år, män 16,4 år (2004)
  • Spädbarnsdödlighet: Nästan 10 % (2003)
  • Hiv/aids-smittade: 4,2 % (2003)
  • Antal som lever med hiv/aids: 300 000 (2003)
  • Dödsfall per år av hiv/aids: 29 000 (2003)
  • Befolkningens förväntade medellivslängd: 44,2 år, kvinnor 45,83 år, män 42,62 år (2004)
  • Etniska grupper: det finns över 160 etniska grupper i landet[3], de största är: Mossi över 40 %, samt bwaba, gurunsi, senufo, lobi, bobo, mande och fulani
  • Språk: Franska, afrikanska språk tillhörande den sudanesiska språkfamiljen talas av 90 % av befolkningen
  • Analfabetism: 75 % av befolkningen var analfabeter 2003

Religion

Det finns ingen helt tillförlitlig statistik rörande religiös tilhörighet i Burkina Faso. Majoriteten av befolkningen utövar någon form av traditionell naturreligion men många blandar denna med kristna eller muslimska seder, synkretismen är mycket utbredd.

En uppskattning av religiös tillhörighet i landet kan se ut enligt följande:

Islam har en lång historia i området. På 1400-talet drog guldruschen till sig muslimska handelsmän från dioulafolket, i angränsande delar av Afrika. De tog sig infödda hustrur och blev en del av Mossiriket.[6]

Under Ma Ba Diakhus jihad mot fransmännen under 1800-talet spreds islam i Voltaregionen och angränsande delar av Västafrika. Trots detta kom islam senare att gynnas av den franska kolonialmakten, som ofta hellre tillsatte muslimska hövdingar och administratörer än animistiska dito. Efter andra världskriget har en explosiv ökning av koranskolor och moskébyggen ägt rum i Burkina Faso. Nationalistiska krafter har inte sällan sett islam som en effektiv motkultur mot det västerländska inflytandet i landet.

De första katolska missionärerna anlände till landet, för att arbeta bland mossifolket, efter att det 1897 blivit ett franskt protektorat. Idag uppskattas över 10% av mossierna vara katoliker. 1921 kom pingstmissionärer från Assemblies of God, som idag är den största protestantiska kyrkan i Burkina Faso. De följdes av missionärer från Christian and Missionary Alliance (1923), Serving In Mission (1930)[7], Worldwide Evangelization Cruzade (1937) och Evangelical Pentecostal Mission (1945). Dessa fem missionssällskap slog sig ned i olika delar av landet och evangeliserade därmed olika folkgrupper.

1971 påbörjade de amerikanska sydstatsbaptisterna, mission i Burkina Faso. Senare har även andra trossamfund, som mennoniterna, följt efter. [8]

Både islam (särskilt sufismen) och kristendomen ökar, på de traditionella religionernas bekostnad. Många muslimer bor i norr och i städerna i centrala Burkina Faso medan de kristna ofta bor i de södra och centrala delarna av landet. Animisterna har sina starkaste fästen på landsbygden.

De flesta etniska grupper är religiöst heterogena men fulani- och dioulafolken är övervägande muslimer medan gurunsifolket har en klar majoritet kristna. Det finns även mindre grupper av syriska och libanesiska invandrare i landets två största städer. Över 90% av dem är kristna.

Källor och noter

  1. 1,0 1,1 1,2 Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Bra Böckers lexikon, band 25, tredje upplagan
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 Respons (uppslagsverk), band 1, andra upplagan
  4. Länder i fickformat, Utrikespolitiska Institutet
  5. Operation World
  6. Engelska Wikipedia
  7. SIM i Burkina Faso
  8. Evangelical Dictionary of World Missions av A Scott Moreau, Harold A Netland, Charles Edward van Engen och David Burnett, Baker Book House Company, 2000

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 85 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 63 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 80 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 173 av 179


Externa länkar


Personliga verktyg
På andra språk